Landslide PM (Sv)

Namn: Landslide
Klar? Nej
Antal kapitel: 1
Rating: PG
Jag tänkte att jag skulle fixa ett litet, litet bidrag till Pottermässan

Det var under jullovets Alices sjunde år på Hogwarts som det började. Hon kände i hela kroppen att någonting var på väg att hända. En pirrande känsla i fingertopparna innan hon skulle sova, den rastlösa känslan som fick henne att vilja hoppa från astronomi tornet och en förkänning om att någon ting skulle förändras. Alice hade rätt, vad hade hon genom åren inte haft rätt om? Någonting var på väg att hända , något som för en tid skulle ställa allt på ända och som skulle vara med Alice tills dagen då hon försvann.

Take me home, country roads
Snön låg vit och mjuk runt slottet och skapade en vykortscen. Alice stod ensam och såg upp mot sin skola. Vännerna var redan på väg upp mot Hogwarts under skratt och utrop när någon blev träffad av en förhäxad snöboll. De hade inte märkt att Alice inte var med, egentligen hade hon inget emot att vara ensam – hon kunde tillbringa timmar med att helt stilla sitta och betrakta stjärnhimlen men det irriterade henne att dem inte märkte att hon inte var tillsammans med dem. Ibland kändes det som att hon bara fanns när någon var ledsen, ensam eller behövde hjälp med läxorna. Men det var inte bara där skon klämde, även när hon var tillsammans med sin kompisar så kände hon att hon var långt borta. Hon var hos Victoria. Victoria som alltid skulle vara med Alice, som hade lovat att inte lämna henne vad som än hände. Vick var en ängel nu. Tårarna som kom så ofta nuförtiden frös till iskristaller på Alice kinder medan hon ensam pulsade genom snön.

”Alice, kan du skicka kycklingen?” bad Lily samtidigt som hon rättade till håret och log mot Nick Abbot som hon varit på dejt med innan jullovet. ”Vad duktig du var på skidor Lily” log Rachel och Lilys fokus flyttades från Alice till den mörkhåriga skönhet på andra sidan bordet, Alice hjärta knöt sig. Några tjejer från gryffindor hade varit tillsammans med Rachels föräldrar och åkt slalom över lovet – Alice hade inte blivit inbjuden. Istället hade Alice tillbringat lovet hemma hos sin pojkvän Frank Longbottom. Frank var en lite nördig helylle kille som Alice varit tillsammans med i snart tre år, för ett tag sedan hade dem till och med blivit framröstade som ”paret som skulle vara tillsammans om tjugo år”. Det var Alice mardröm, hon var bara för snäll för att såra honom genom att göra slut. ”Allie, hur var ditt lov?” undrade Melanie och tittade nyfiket på Alice. ”Sådär” svarade Alice med ett tonfall som inte inbjöd till vidare samtal och Melanie vände sig bort och inledde en diskussion med Rachel och Lily om huruvida Sirius Black spanade in Rachel eller inte. En kort stund funderade Alice på om hon skulle bryta sig in i samtalet men hon ångrade sig direkt. Hon hade inget att tillföra. Dessutom tyckte hon att Black var avskyvärd.

”Snälla Frank inte just nu” snäste Alice och föste bort sin pojkvän. Alice gnuggade sig i ögonen, hon var så trött att hon inte visste vart hon skulle ta vägen och minst två timmars laxläsning kvar hon orkade bara inte med Frank. Alice läste om meningen i sin bok igen och förstod ingenting. Den första veckan på terminen hade varit hemsk. Förutom att lärarna bombarderade dem med läxor som tjejerna i klassen förväntade sig att hon skulle hjälpa dem med så var Alice dessutom tvungen att höra på Lily som omväxlande rasade på James och grät för att Snape var en idiot, och en var det Rachel som igår hade stormat in i sovsalen förtvivlad för att Black hade kysst någon från Ravenclaw. Alice hade helst bara stoppat fingrarna i öronen och börjat nynna på sorteringshattens sång, istället hade hon tillbringat två timmar med att trösta Rachel medan Lily och Melanie halvhjärtat försökte pigga upp henne samtidigt som de målade naglarna sharlakans röda. Allie hade gillat att komma tillbaka till Hogwarts särskilt efter…det. Men nu kände hon bara en tung sten i magen. Hon ville hem, det var bara det att det inte var Hem utan Victoria.

”Enligt grundprincip 2.4 måste c:et uttalas som ettk” ”Alldeles riktigt Ms Howe” berömde Mcgonngall och gav sin elev ett uppmuntrande leende.
”Besserwisser” muttrade James Potter men innan Alice hunnit reflektera eller ens bli irriterade över det hade Sirius Black gett sin bästa vän ett hårt slag över armen och högt och tydligt sagt.
”Hon är bättre än du, Tagghorn. Ta inte åt dig Allie” Alice himlade menande med ögonen men inuti henne spratt det till, inte för att hon tyckte Black var het eller nått – Aldrig i livet – men det gjorde Rachel irriterade.

”Alltså finns det någon som är mer irriterande än Potter?” undrade Lily på väg ut från lektionen och Alice gjorde sig redo för ännu ett tal om hur jobbig, äcklig och taskig James Potter var. Visst, Alice kunde hålla med om att han hade gjort en del dumma grejer men på sista tiden hade han mognat och dessutom hade han bjudit ut Lily konstant i ett halvår. ”Äh, ha lite medlidande med killen. Dessutom, han är ju snygg” sa Alice teatraliskt och visade för första gången sina riktiga åsikter i Lilys ”Potter är så jobbig” kampanj. ”För en gång skull håller jag faktiskt med Howe, du har ju faktiskt aldrig varit ute med James” nickade Rachel och gav Alice om en ett litet leende. ”Ni förstår ju ingenting” snäste Lily men log sedan snett. En bra sak med Lily var att hon alltid förstod när hon var oresonlig. ”Ni själva då” fortsatte Lily i ett försök att byta ämne ”Hur går det med era killar Rachel?”
”Eh, ni vet väl hur Sirius är. Han kan inte hålla enflicka” ”Hur vet du det? Du kanske bara är fel tjej för honom?” försvarade Alice Gryffindor killen som alla visste var en player, varför visste hon inte men det kändes bra. ”Så du tror att du skulle kunna skulle klara av att Black? Gryffindors lejon?” sa Rachel ironiskt och rynkade på sin lilla, raka näsa. ”Ska vi slå vad eller?” for Alice ut. Alice, den mest sansade tjejen på hela skolan. Hon var absolut inte Sirius typ och det visste dem alla, ävenAlice. ”Visst” svarade Rachel och Alice svor inombords. Egentligen hade hon ju inte menat det, hon ville bara sätta Rachel på plats och se Lilys och Melanies häpna blickar över att lilla blyga Allie slog vad med Rachel. ”Visst” slog Alice fast och vände på klacken. Hon rusade upp mot norrtornet där hon skulle ha sin lektion i spådomskonst men innan hon ens kommit till trapporna hörde hon springande fötter närma sig. Eftersom att Lily skulle ha samma lektion var det ingen idé att springa. Alice bromsade in så häftigt att Lily nästan sprang in i henne. ”Vad flög det i dig egentligen?” undrade Lily lågmält för allt snack i korridoren hade avstannat i och med Lilys och Alice vilda framfart. ”Jag vet allvarlig talat inte” svarade Alice, inte helt sanningsenligt. ”MenFrank?” ,Alicelog. ”Just det har jag en plan för” ”Ochresten?” ”Inte en susning” svarade Alice, helt sanningsenligt.

A/N Jättekonstiga mellanrum och ihopsatta ord, jag vet. fattar inte varför det blev så men det gick inte att ändra på tyvärr

Fantastiskt *bevakar*

Jättebra, bevakar.

TACK!



Tack, snälla du ♥

Super!

Du skrev helt otroligt fantastiskt bra, grymt bra

Jättebra! *bevakar*

Jättebra