29 året [P-PG][SV]

Titel: 29 Året
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction på hungerspelen
Färdigskriven: Nej
Antal kapitel hitils: Ca 4, men inte postade....
Rating: P - PG, det kommer väl lite blod och sådant
Handling: Matthew Fox blir vald till de 29 året av hunger spelen.


Ett pyttelitet smakprov:

Jag går längst gatorna i en rak linje med min syster bredvid. Hon håller mig i handen och går med snabba steg för att hinna med mina. Jag hade fått trösta henne etthundra gånger idag. Visst var jag också nervös med nej, inte som henne. Blotta tanken på hennes namn för henne att bli ledsen. Jag ser nu att hon försöker hålla tillbaka tårarna. Jag håller ett fast tag tills vi måste skilljas åt. Vi båda ställer oss i en ringlande kö. Hon kan inte längre hållar tillbaka tårarna och när det är hennes tur att bli stucken stårgråter hon. Jag håller masken och går bara lätt fram. Efter 5 år var man van. Jag står och letar efter min lilasyster när en dam i svart taight klänning stiger upp på senen.
"Välkommna till det 29 året av hungerspelen. En påminnelse om kriget." hon ler villket får mig att vilja kräkas. Hennes knallblåa hår lyser starkt i solen. Sedan fortsätter hon: "Damerna först!" Hon stapplar hon fram till skålen. Jag kan inte förstå, jag tog alla terasser, både till min familj och till min kusins. Ändå händer det. Namnet hon ropar upp är: "Jane Fox!"

Någon? x)

ÅÅÅ VAD BRA FÖRTSÄTT!!!!

TACKAR ♥

SÅ HIMLA BRA! JAG BEVAKAR ♥♥

^Tack ♥

Nu kommer första!!

Jag stirrar rakt fram. Alla blir tysta. "Inte en till 12 åring" hör jag någon säga. Det är då jag först förstår vems namn som ropats upp.
När jag tittar upp står hon där på scenen, stårgråtandes och lutad mot damens knall lila hår.
Jag vet inte vad som händer sedan men 10 minuter efter står istället en tjej i blont ljust hår på scenen.
Hon är kanske något år äldre än mig och vinkar glatt till kamrorna. Hon ler mot damen.
"Vilken ära!" hör jag henne säga. Jane springer ner för scenen och hoppar in i pappas famn.
Tjejen, som tydligen heter Juliana, hittar mig i publiken och blinkar lätt med ena ögat.
Då förstår jag. Jane ska inte alls ställa upp i hunger spelen, Juliana ska. Jag känner en enorm lättnad.
Olyckligtvis stannar inte lättnaden länge. Damen staplar till killarnas skål och läser namnet: "Matthew Fox"

Helt plötsligt står jag på scenen och stirrar ut över folk havet. Kamror är riktade mot mig och när damen säger:
"Någon frivillig?" strirrar bara tysta blickiar på mig och ingen säger något. Jag skakar hand med Juliana Gray,
en tjej som bor i samma område som mig.
Vi skakar hand och sedan säger damen; "Och olyckligtvis var det där din syster?"
jag nickar och hon ler.
Håll käften, tänker jag.
"Från distrikt 11, Matthew Fox och Juliana Gray! En stor applåd!" hon ler stort mot publiken.
"Glatt hunger spel och må oddsen alltid vara er gynsamma!" sedan leder hon oss till separata rum i rättens hus.

GUD VAD BRA! ♥♥