Harry Potters syster

Språk:: Svenska
Kapitel: 1
Färdigskriven: nej
Rating: PG
Handling: Denna ff grundar sig på det rykte många diskuterade här på mugglis förut om att Lily var gravid med ett andra barn när hon blev dödad. I denna berättelse hann barnet födas och Sirius Black för henne med sig till en trollkarlarsfamilj. Melanie växer upp, omedveten om vilka hon i själva verket är dotter till, ända tills hon börjar på Hogwarts och saker och ting avslöjas.

Låter det intressant? Bör även tillägga att det ibland kan dröja ett tag mellan kapitlen.

Eftersom jag äntligen lärt mig att göra korta länkar (*stolt*) tänkte jag göra det nu till alla kapitel, trots att det inte är så många än:

Prolog (På denna sida)
Kapitel 1.
Kapitel 2
Kapitel 3.
Kapitel 4.
Kapitel 5

jag läser gärna! fortsätt

Tack, jag ska försöka lägga upp första kapitlet ikväll

Verkar vara super!

Tyvärr kommer kapitlet i morgon, nu måste jag se på Usain Bolt!!

oki! längtar

Låter bra

Tack alla! Det här kapitlet blir längre än de andra. Hoppas ni orkar läsa

Prolog
Vinden slet i honom där han susade över gröna kullar, som nu på natten tagit en nästan brun nyans, och byar vars gatulyktor fick dessa annars omärkliga boplatser att förtydliga sig i mörkret. Trots det trampade han hårdare på gaspedalen.
"Snabbare", manade Sirius Black sin motorcykel. Han var orolig, rejält orolig. Varför hade inte Peter varit hemma? Varför var allt som vanligt i Slingersvans hus, bortsett från det faktum att Peter Pettigrew själv var oförklarligt försvunnen? Han kunde väl inte ha...?
En misstanke hade börjat ta form i Sirius huvud redan då han ropat på Peter utan att få något svar. En misstanke som faktiskt skulle förklara hans väns konstiga beteende de senaste gångerna de setts. Varför han hade varit så nervös, varför han ryckt till när Lord Voldemorts namn nämndes, och varför Sirius tyckt skymta något som liknat lättnad i Slingersvans ansikte när Sirius föreslagit att Peter skulle vars hemlighetsväktare, att de skulle byta. Något som genast ersatts med allvar innan Sirius hann granska animagusens ansikte närmare...
Sirius märkte att han kallsvettades, fingrarna gled darrande runt på styret. Kanske hade han bara övereagerat, kanske var allt som det skulle trots allt. Men innerst inne visste han att det inte var så.
Den välbekanta kyrkan i Godric's Hollow sågut att vara öppen. Varje fönster verkade prydas med en ljuskälla vilket var ovanligt. Gudstjänster så här dags? Plötsligt mindes Sirius att det var Allahelgonaafton idag.

När han såg familjens Potters hus försvann emellertid allt hopp om att överreagerat på Peters frånvaro. Det var förstört. Dörren hängde trasig på sina gångjärn, öppen. Lite av taket såg ut att ha rasat in. Lamporna var visserligen tända, men med tanke på att det nu var midnatt så var detta inget gott omen. Sirius parkerade sin motorcykel i trädgården. Tårar av sorg brände i ögonen, varje steg orsakade honom smärta. Men han var tvungen att se, han var tvungen att få det bekräftat. Sakta närmade han sig Lily och James dörr, då han hörde steg. Tunga steg. Och sedan en ljudlig snyftning. Innan han börjat fundera på vem som befann sig därinne hade Rubeus Hagrid uppenbarat sig i dörren. Han var så stor att han var tvungen att huka sig för att ta sig ut genom dörröppningen. När han fick syn på Sirius stannade han till.
"Harry överlevde", kraxade han som hälsning och nickade mot ett litet bylte han höll i famnen. Sirius skyndade fram till honom. Där, på en av Hagrids jättelika armar (Sirius var tvungen att stå på tå för att kunna se) låg Harry och sov fridfullt. Han såg precis ut som han gjort senast Sirius träffat sin gudson (svart hårkalufs, gröna ögon, så liten att han gick att bära på armen) bortsett från ett smalt ärr i form av en blixt mitt i pannan.
"Hur i all världen.." viskade Sirius. Hagrid bara skakade på huvudet.
"Ge Harry till mig, Hagrid", sa Sirius hest. "Jag är hans gudfar, jag ska se efter honom".
"Nej, Dumbledore bad mig att ta med honom till han, först och främst, svarade Hagrid, och det hördes på hans röst att bara det att Dumbledore var inblandad avgjorde saken för den jättelika mannen.
"Men..."
"Jag kan inte svika Dumbledore", avbröt Hagrid, vänligt men bestämt. "Han litar på mig". Han tittade ner på Sirius.
"Var inte ledsen... Men det var tomma ord, Hagrid tycktes själv inse det. Hur skulle Sirius kunna låta bli att sörja när hans bäste vän och hans hustru var borta för alltid? Och allt var hans eget fel.
"Ta min motorcykel, Hagrid, jag behöver den inte längre". Han visste inte vad han skulle göra nu. Eller jo, en sak var han tvungen att kolla. Men sen, vadvar det för mening med att sysselsätta sig med någonting alls när saknaden efter James och Lily Potter skulle prägla honom för alltid?
Leta rätt på Peter, sa en röst inuti honom, och vreden mot mannen som han igår klassat som en av sina bästa vänner vällde upp inom honom.
"År du säker?", frågade Hagrid tveksamt, och Sirius rycktes tillbaka till den hemska verkligheten. Han nickade, klumpen i halsen gjorde det svårt att tala.
"Nåja, sköt im dig, Sirius", kraxade Hagrid och klappade honom på axeln. Sirius nickade än en gång.

När vrålet av motorcykeln tonat bort i natten gick Sirius in i det som återstod av familjen Potters hus. Det såg ännu värre ut inuti. Tusen spegelbitar låg huller om buller tillsammans med föremål och prydnader familjen Potter haft på väggar och möbler. Sirius var tvungen att beundra Hagrid för att ha tagit sig igenom röran i den storleken. Sedan fick han syn på James kropp, och tappade nästan andan. James, med glasögonen på sned, det svarta håret lika rufsigt som alltid, hade ansiktet förvridet av skräck. Sirius stod och stirrade på sin vän i vad son kändes som timmar, tills han hörde ett svagt, knappt hörbart ljud komma från soffan. Det lät som en blandning mellan en hostning och en andhämtning. Han skyndade fram till upphovet av lätet. Och där, inbäddad i filtar och knappt synlig, låg det som tvingat Sirius in i huset. James och Lilys andra barn, född alldeles för tidigt. Varsamt lyfte Sirius upp den lilla varelsen. Om Harry var liten var det ingenting emot det här barnets storlek. Det var en flicka. Om hon inte fick mat snarast skulle även hon dö, det förstod Sirius. Och det var bröstmjölk hon behövde.
Sirius störtade ut ur ruinerna av Potters hus, sprang allt vad han hade mot kyrkan, med flickan stadigt i famnen. Som om prästen känt av Sirius behov av folkmassor hade han lägligt nog avslutat mässan precis i tid. Nu vällde det ut människor ur kyrkan, varav en skutandes på en barnvagn. Utan att förklara la Sirius ner flickan i vagnen.
"Hon heter Melanie", flämtade han. "Hon måste få bröstmjölk! NU! Ta hand om henne". Melanie, det var det Harry skulle hetat om han blivit tjej. Sirius såg chocken u den unga kvinnans ansikte, men klarade inte av att förklara. Med ett PANG transfererade han sig bort. Nu var det dags att få tag i Peter.

Jätte bra! verkligen! men ett litet slarv misstag, när du skulle skriva
"Ge Harry till mig, Hagrid." skrev du
"Ge Hagrid till mig, Hagrid." men det är lätt och fixa, så det gör ingenting superbra skrivet! ser fram emot nästa kapitel!

Tack, Ginny4ever, fixar medsamma! Nästa kapitel kommer förhoppningsvis i morgon