A hungergames-story

Titel:A hungergames-story
Rating: PG
Språk: Svenska
Färdigskriven:Nej
Kpaitel:Vet inte....


Kapitel:
Prolog sida 1
Kapitel 1 oxå sida 1
Kapitel 2 sida 1
Kapitel 3 sida 1
Kapitel 4 sida 2
Kapitel 5 sida 2
Kapitel 6 sida 2
Kapitel 7 sida 2









Hej! Jag har skrivit en lite berättelse om hungerspelen.
Fast nu handlar den om Clove. Hoppas ni vill läsa!

Prolog:

Jag närmar mig flickan. Hon springer för sitt liv. Nu ska du dö,tänker jag. Jag kastar kniven. Precis när kniven genomborrar flickans kropp vaknar jag. Nu minns jag. Det är en speciell dag idag. Slåtterdagen. Hoppas jag blir vald,tänker jag. Annars anmäler jag mig som frivillig. Jag vet en sak,åtminstone. Jag ska delta i de 74 hungerspelen.


Jag är inte klar än men så fort jag är klar lägger jag ut den här på tråden!

BEHÖVER LÄSARE!

Det låter bra, men du har inte skrivit vad det är för språk och rating osv

Jag vet. Ska ändra det sen!

Den här kommer jag följa.... Om du lovar att det blir lite "Clato-feelings" i den oxå, haha, men nej, du gör som du vill! Låter kul!

Här kommer kapitel 1!

KAPITEL 1

Jag sitter upp i sängen. Jag går upp till mamma som lagar frukost. Det blir nyponsoppa med nötter och en limpa bröd från bageriet. Jag sätter mig och äter. Jag vräker i mig frukosten och springer ner till torget. Det är fullt med människor idag nu på slåtterdagen. Jag kan inte vara här när det är så mycket folk. "Jag går ner till tränings-centret och tränar", tänker jag. När jag kommer dit letar jag med ögonen efter den stora pojken Cato. Han är där borta vid svärden. Jag går bort till knivkastningen. Knivar. Jag är jättebra på att kasta kniv. Jag missar aldrig. Jag träffar alltid dockorna rakt i hjärtat. Cato är jättebra på att hantera ett svärd. Alla dockorna där borta är trasiga. Jag märker att jag fnittrar till. Jag börjar kasta. När jag ser tolvåringarna flinar jag till Cato. Min lillebror säger att det flinet heter " De andra har inte en chans flinet". Jag håller på till klockan är ett. Sen går jag hem för att göra mig i ordning inför slåttern. Jag tar på mig en röd klänning som mamma köppte till mig igår. Jag sätter upp håret i två flätor som hänger över mina axlar. Mamma kommer in med ett vakert silver halsband. Nu är jag klar för slåtterdagen. Vi går ut på torget. Jag står bland hopen av ungdomar. Sen kommer en kvinna med stort guldigt hår och stora läppar upp på scenen.
-Hrm hrm, säger kvinnan. Välkommna till den sjutiofjärde slåtterdagen här i distrikt 2. Hon bara babblar på. Jag orkar inte lyssna. Det är samma tal varje år. Nu är hon klar. Nu gäller det. Vilka ska delta i hungerspelen för distrikt 2?
- Flickorna först! ropar kvinnan på scenen med sin ljusa huvudstads dialekt. Hon rotar länge i flickornas kupol. Hon fattar tag i en lott,går fram till mitten av scenen och vecklar upp lotten. Hennes gälla röst ropar ett namn. Och det är mitt namn. Jag blir inte nervös,jag blir bara fastfrusen på min plats. Jag försöker pressa fram min kropp mot scenen. Det tar lite tid men jag kommer fram.
- Jasså lilla vän,säger kvinnan. Du heter Clove.
- Ja det är jag, får jag fram.
- Tycker du inte vi ska ta pojkarnas lott nu?
Hon går fram till pojkarnas kupol och ropar upp ett namn som jag aldrig hört. Okej,han känner jag inte så det blir lätt att döda honom. Men så hör jag en välkänd röst.
- Jag anmäler mig som frivillig! ropar rösten. "Åh nej Cato",tänker jag. "Nej Cato inte du" Han känner mig inte men vi brukar möta varandras blickar när vi tränar. Nu ska vi döda varandra.
- Nu har vi två deltagare från distrikt 2! säger kvinnan. Cato och Clove! Jag vill inte döda honom, men jag måste.
- Ni kan skaka hand nu, säger kvinnan. Cato skakar min hand så hårt att det nästan gör ont. Jag vill inte släppa taget men jag måste. När vi släpper taget blir jag iskall i hela kroppen. Vi går in i rättenshus och väntar på att en besökare ska komma. Min familj kommer in.
- Du kommer vinna det här syrran! säger min lillebror. Jag kramar honom riktigt hårt.
- Ja, jag kommer vinna, säger jag. Det lovar jag. Jag kramar om alla sen går tiden ut. De måste gå. Men jag kommer se dem igen. Jag ska vinna detta. För min familj. Några kompisar från skolan kommer för att säga adjö.
Sen går jag ut och sätter mig i bilen. De andra kommer efter mig. Min handledare verkar verkligen bra! Men när Cato kommer får jag den där kylan i kroppen. Jag kan inte sluta tänka på att jag måste döda honom. Men oddsen är väl att någon annan dödar honom först. Vi är ju faktiskt 24 deltagare på arenan. Vi kör bort till tågstationen och går på tåget. Det tar tjugo minuter sen ser jag distrikt 2 svicha förbi, och vi är på väg mot huvudstaden för att se varandra dö.


Här e kapitel 2!!!


KAPITEL 2

Det är ett höghastighetståg från huvudstaden. Vi kommer vara framme imorgon. Nu känns det väldigt bra att vara med i spelen. Jag går in till Cato.
- Hej, säger jag.
- Hej Clove, säger Cato.
- Kul att vi ska vara med i spelen båda två,säger jag. Okej det var konstigt sagt. Vem säger något sånt?
- Ja verkligen, svarar Cato tillbaka. Vi känner nog båda två att vi inte har något att prata om. Jag bryr mig inte så mycket om Cato igentligen. Så jag går. När jag är på väg mot dörren hör jag Catos röst.
- Nej gå inte, säger han. Vi sitter i Catos rum liten stund och pratar men sen kommer vår handledare in och säger att vi ska göra oss klara inför middagen. Jag går in till mitt rum, ett stort rum med säng,badrum och tv. Jag går in i badrumet för att ducha av mig. Duchen var värkligen stor, det skulle säkert få plats ett dussin människor här inne. När jag är klar drar jag en morgonrock runt kroppen och går ut till garderoben. Det finns så mycket kläder här bara för mig. Jag tar på mig en blå tunika som räcker mig ner till höfterna. Sen tar jag på mig några änkla tighta jeans och går bort till de andra. De sitter redan och äter. Jag sätter mig bredvid Cato.
- Hur länge var jag på mitt rum? viskar jag åt honom.
- I nästan en timme, viskar han tillbaka. Vi äter oss proppmätta på maten, och när efterrätten kommer in undrar alla om de ska få i sig den. Jag och Cato provar en liten bit men de andra två avstår. När vi ätit klart kollar vi på repriserna från slåtterdagen. Våra karriärist-kompisar är en stark pojke från ettan, en flicka vid namn Gimmer, också från distrikt 1, en listig pojke från fyran och en en argsint flicka från distrikt 4. Distrikt 5 har en rävliknande flicka, distrikt 11 har en stor pojke vid namn Thresh och en tolvårig flicka som hette något så konstigt som Rue.
Och här kommer de, distrikt 12. De har en stark flicka som heter Katniss som anmälde sig som frivillig för sin lillasyster. De har också en bagarson som heter Peeta Mellark. Det är nog ganska lätta motstondare i år tänker jag. Sen visas Panems vapensköld på tvn och programet är slut. Jag och Cato går till våra rum och gör oss iordning för kvällen. Det finns nästan hundra nattlinnen i lådan men jag tar bara ett vitt med rosa prickar. Jag kryper ner i sängen och funderar. I morgon är vi framme i huvudstaden Panem. Och snart gör vi oss iordning för tränings-centret. Och jag läntar dit för att visa mina kunskaper för spelledarna. Snart får jag andvända mina knivar. Det är det sissta jag tänker på sen somnar jag i en drömlös sömn.

Oh, yeah!!! That's what I call CLATO!!!! xD. Haha, men ja, det var bra skrivet!

Nice!

Tack!!!! Ska skriva mer innom kort!!!!

Bra skrivet!

KAPITEL 3

Panem. En stor stad med många invånare. Jag och Cato går fram till fönstret och vinkar till de som har väntat på oss på perrongen. De är väldigt många. Distrikt 1 är alltid favoriter. Distrikt 2 kan man säga är tvåa. Sen distrikt 4. Karriäristerna är favoriter. Vi har störst chans. Varför? Jo för att vi tränat sen vi var fem. De andra distrikten övar nästan aldrig. De övar faktiskt aldrig. De är så fattiga att de inte ens har råd med mat. Vi är det rikaste distriktet. Vi har det största tränings-centret. Och fredsväktarna kommer från vårt distrikt. Vissa åtminstonne. Nu stannar tåget. Vi går av och dras till ett hus som är stort och vitt. Det påminner om ett sjukhus. Jag och Cato förs till olika rum. Sen kommer några in i mitt.
- Hej Clove jag heter Danisia, säger en kvinna.
- Hej, säger jag.
- Clove jag är Enalia, säger en annan kvinna. Sen kommer den enda mannen fram.
- Ralus, säger han. Vi är dina assistenter. " Assistenter" tänker jag.
- Vi börjar med att vaxa dig, säger Enalia. " Nej inte vaxa" tänker jag. Men jag måste vara tuff. Jag är ju en karriärist!

RITCH!
- AJ! skriker jag.
- Förlåt! säger Enalia. Du är så hårig. Men nu är det den sissta. RITCH!
-AJ! skriker jag igen.
- Vi är klara med vaxningen nu, säger Ralus.
- Vad ska ni göra nu då? frågar jag.
- Skölja av dig, säger Danisia. Det kan inte vara så jobbigt. Men jag hade fel. De skrubbar av mig i en illaluktande vätska. Det luktar vinäger och nåt riktigt starkt som öl. När de är klara glänser jag värkligen. De sköljer av mig i vanligt vatten och lite mer vätskor. De är värkligen noga. De cirklar runt mig och kollar på sitt arbete. De värkar nöjda.
- Vi hämtar din stylist nu, säger Enalia. Det tar ett bra tag sen kommer en man med ljus hy, brunt hår och en guldtatuering på kinden.
- Clove jag heter Toron och är din stylist, säger han.
- Hej, säger jag.
- Vill du ha något att äta? frågar han.
- Ja visst, säger jag. Toron trycker på en knapp på sängen och en bricka mat kommer upp. Det är bulljong med ris. Den är så god att jag kan äta så mycket att jag spricker. Vi sitter och pratar liten stund sen får jag gå.
- Jag kommer med dina assistänter till middagen ikväll, säger Toron. Sen går jag. Jag går till hissen och precis då kommer Cato också.
- Fin du är, säger han.
- Du med säger jag. Vi trycker på vårt distriktsnummer, två, och vi åker upp till vår våning. Det är värkligen stort. Jag går in till mitt rum och ser mig omkring. Rummet är stort, har stor säng för tre, en tv, ett stort badrum och en jättestor garderob. Jag byter om till en grön tröja med röda prickar och ett par enkla jeans. Sen går jag ner. De andra sitter nere i soffan och tittar på ett program från huvudstaden.
- Hej, säger jag.
- Hej, säger Cato. Chips?
- Visst, säger jag och tar några chips.
- När kommer de andra? frågar jag.
- Runt sex, säger någon men jag orkar inte bry mig om vem. Vi sitter och kollar liten stund sen går Caton upp på sitt rum. Det är inte så kul här nere så jag går upp till mig. Jag lägger mig på sängen och vilar. Cato kommer in och säger att det är middag. Jag går ner till de andra och hälsar på Catos Assistänter. Vi sätter oss och äter liten stund, sen sätter vi oss i soffan. Cato sätter sig bredvid mig. Det är sent. Vi sätter på tvn men det tar inte en kvart innan jag somnar på Catos axel.