Our Dream Came True

Titeln: Our dream came true
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: -
Färdigskriven: Nej
Rating: Barntillåten
Beskrivning:
One Direction går på Hogwarts.
Fem unga killar som bara har setts i korridorerna på Hogwarts skolan för häxkonster och trolldom, delar på en och samma dröm. En dröm som snart ska gå i uppfyllelse när ett oväntat besked kommer.
Detta kommer bli en Fanfiction fylld med kärlek, drömmar, tårar, broderskap.

Jag kommer byta perspektiv så ni får lite synvinklar från alla.

Wohoo! *bevakar*

Lovely
Lägger upp om där är fler som vill läsa ♥

Oki

JAG LÄNGTAR TILLS FÖRSTA KAPITLET

Jag med

En läsare till och första kapitlet kommer läggas upp ♥

:O
Måste fixa en till läsare NUUUU!

Glömde logga in xD Men nu har vi en till läsare, så varsgod och lägg ut den första delen kära Matilda! ♥

Kapitel 1:

~ Niall Horan ~

Jag reste mig sakta upp från min mjuka säng efter att ha vaknat av väckarklockan som fört ett förfärligt oväsen. En stor gäspning kom från min mun när jag sträckte ut min stela kropp. Från fönstret blåste det svala vindar som mötte mina bara armar och små knottriga prickar bildades på min bleka hud.
- Niall är du uppe?! Ropade min mamma från köket på nedervåningen.
- Ja mamma! Svarade jag henne och började dra på mig ett par mörka jeans som satt löst runt mina ben, den vita T- Shirt satte sig perfekt mot min överkropp.
Eftersom jag bor på Irland var jag tvungen att gå upp extra tidigt för att hinna med Hogwartsexpressen, solen hade just gått upp och fågelkvitter fyllde mitt rum. Äntligen skulle jag åka tillbaka till skolan för Häxkonster och trolldom, få träffa mina vänner och äta den utsökta maten som skolan hade att erbjuda. Detta år skulle bli annorlunda, det kände jag på mig.

Med tunga steg hasade jag mig nerför den ljusa ektrappan för att ta för mig av frukosten som min mamma dukat fram.
- Det luktar fantastiskt, sa jag till henne och slog mig ner på en stol vid köksborde och började slänga i mig äggröra, bacon och en två mackor med tjockt lager av ost på.
- God morgon, gubben. Sovit gott? Min mun var full av mat så det var svårt att prata, istället nickade jag glatt.

Tiden tickade och det var nu dags att packa ihop det absolut sista som skulle med till Hogwarts. I min vänstra hand tog jag buren med min ljusbruna uggla i, som hoade något så högt att jag var tvungen att be den vara tyst men den lyssnade inte. Jag suckade djupt och satte min gitarr på ryggen och i min högra hand tog jag min svarta resväska. Sedan bar det iväg mot båten som skulle ta mig och min familj till England.

Landskapen svischade förbi utanför bilfönstret, solen stod nu mitt på himlen och värmde mitt ansikte med sina heta strålar. Det var en ovanligt solig och vacker dag i Irland, oftast brukade det regna eller vara mulet. Vädret gjorde mig alldeles lycklig och jag hade svårt att sitta stilla. Min fot stampade i takt till musiken som spelades på radion och tyst satt jag och sjöng med. Tillslut hade jag en sådan sprudlande glädje inom mig att jag var tvungen att sjunga ännu högre. Min kropp rörde sig i en fånig dans i takt till musiken. Jag såg min bror Greg som satt i sätet bredvid mig ge blickar som menade ”snälla sluta, det är morgon”. Nej han varit inte direkt någon morgon människa, fast det var inte jag heller direkt.

Äntligen framme. Mina föräldrar parkerade den silvriga BMW: n på taket av kingscross och vi begav oss ner till perrongerna. Det var inte alls många människor på stationen, nästan på folktomt. Förutom några mugglare som stressade iväg till jobbet.
- Ja då var det väl dags att säga hejdå, sa mamma när vi stannat utanför tegelväggen mellan perrong nio och tio.
- Ja, svarade jag och kramade om henne. Sedan min pappa och tillslut gav jag Greg en broderlig kram.
Jag hörde små snyftningar från vänster sida av mig, min mor grät som vanligt när hon skulle säga farväl till mig.
- Jag kommer sakna dig Niall, grät hon fram och torkade bort sina salta tårar med den grås näsduken som hon alltid med sig när vi skulle säga adjö tillvarandra, ända sedan första året.
- Jag kommer sakna er med, sa jag och vände mig om för att springa in i tegelväggen.
- Älskar dig! Hörde jag kvinnan ropa innan jag försvann.
Allt blev svart och det kittlade till i magen, jag blev alldeles pirrig. Sekunden senare stod jag på perrong 9 ¾, framför mig stod det knallröda tåget och ur skorstenen osade det mörkgrå ånga.

Tutan gick då det bara var tio minuter kvar innan tåget skulle avgå och jag gick in för att ta en ledig kupé . Jag la upp min väska på hyllan ovanför fönstret och sedan lutade jag mig tillbaka i sätet för att kolla på alla de elever som sa farväl till sina familjer.
Jag var nu redo att börja mitt sjätte år och anta de nya utmaningarna som livet har att bjuda på.

Så berätta vad ni tycker