Det svarta fåret

Titel: Det svarta fåret
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: No way xD
Rating: Om du kan läsa HP, kan du läsa detta.
Beskrivning: Sirius, det svarta fåret i familjen Black.

Hela släkten Black har varit Slytherinare. Därför förväntas det förstås att Sirius också ska bli det, men vad händer om han inte blir det?

Sirius mor berättar jämt och ständigt historier om hennes favoritelevhem Slytherin. Hon säger att hon skulle känna stor skam om någon i familjen inte blev Slytherinare, hon skulle till och med använda sig av våld.

Sirius som hatar familjens manier blir väldigt irriterad, och bestämmer sig för att inte bli Slytherinare bara för att reta dem. Slytherinare blir han heller inte.

Hans mor höll det hon hade lovat, och som den galna kvinna hon är bestämmer hon sig för att ta hans liv när hon får chansen.


Jag lägger ut kapitel 1 på en gång då =D

~ Kapitel 1- Defellas varning ~


Det var en sen augustikväll, en ung pojke satt vid sitt skrivbord och drog varsamt sitt svarta, axellånga hår bakom örat. Pojkens namn var Sirius.

Sirius tittade igenom sina anteckningar, i den lilla viol-blåa boken av sammet hade han skrivit så länge han kunde minnas, boken var hans bästa vän. Den var som en dagbok, fast ändå mycket mer. Skillnaden var att han bara skrev i den lilla viol-blåa boken när han kände sig mest ensam i världen, när ingen ville lyssna. De senaste anteckningarna i boken slutade alltid på samma sätt: ”Inte Slytherin."

”Sirius, kom ner med detsamma!” Hans mors röst ljöd genom huset. Sirius tittade på de snorkiga bokstäverna en sista gång, sedan la han boken i tryggt förvar bland hans packning. ”Jag kommer, mor!”

Sirius stegade så ljudlöst som möjligt nerför den branta trappan, han ville inte väcka sin bror Regulus som redan hade gått och lagt sig. När han kom in i köket såg han sin mor sitta vid en av köksstolarna, hon tittade ner i bordet som om hon läste på något papper eller så, och Sirius sträckte nyfiket på huvudet för att se vad det var för något. Men det var inget, inte ens en endaste liten pappersbit.
”Du ropade på mig?” Sirius tittade upp på sin mamma som inte visade någon som helst reaktion på att han var där. Istället pekade hon på stolen mittemot sig utan att titta på honom.
”Sätt dig.”

Sirius satte sig och hans mor började tala.
”Imorgon far ju du och Regulus iväg till Hogwarts, och det är något du måste veta om stället. Det finns bara ett riktigt el…”, började hon, men Sirius avbröt henne. Han fnös, det där fjantet hade han redan hört flera gånger.
”Defella, jag har redan hört om det där, och du vet vad jag tycker”, sa Sirius och såg irriterad på sin mor.
”Men…”, började Defella, men Sirius hade redan börjat gå mot dörren. Defella tittade ogillande efter honom.
”Vi dödar dig om du hamnar någon annanstans än i Slytherin”, sa Defella varnande efter honom. ”Vi dödar dig”
Sirius stannade ett tag och tittade på henne, sedan ryckte han på axlarna.
”Och?”

Självklart ska jag läsa denna story. Det kan bli intressant. En fråga bara, var inte Regulus yngre? Det är då så jag har uppfattat det, för det känns lite kontsigt att han också ska åka med till Hogwarts.

Som vanligt har jag synpunkter om, det är okej.


De senaste anteckningarna i boken slutade alltid på samma sätt, ”Inte Slytherin”.

Det ser lite konstigt skriv hellre som jag har gjort.

De senaste anteckningarna i boken slutade alltid på samma sätt: ”Inte Slytherin.”


Som du ser, ska punkten inte vara utanför citationstecknen.

”Sirius, kom ner med detsamma!”, hans mors röst ljöd genom huset.

När du inte skriver sa, viskade, ropade, bad eller liknande efter samtalet, behövs inget komma-tecken.

”Sirius, kom ner med detsamma!” Hans mors röst ljöd genom huset.

”Du ropade på mig?”, Sirius tittade upp på sin mamma som inte visade någon som helst reaktion på att han var där. Istället pekade hon på stolen mittemot henne utan att titta på honom.

Samma sak med ovanstående punkt. Behöver nog inte visa hur jag menar.


Istället pekade hon på stolen mittemot henne utan att titta på honom.

Här kan man lätt tolka som att du menar någon annan.


Istället pekade hon på stolen mittemot sig utan att titta på honom.


"Men…”, började Defella, men Sirius hade redan börjat gå mot dörren. Defella tittade ogillande efter honom.

Tror inte man behövver något komma-tecken där heller, det räcker nog med de tre punkterna.

"Men…” började Defella, men Sirius hade redan börjat gå mot dörren. Defella tittade ogillande efter honom.

I övrigt är den helt okej. Ska följa den som en liten agent! Haha!

Mintygirl89: Regulus var väl äldre? Jaja, i min story är han i alla fall äldre.

Ska tänka på allting du sa, men det sista tycker jag inte riktigt stämmer. Man ska väl visst skriva ett kommatecken innan "började", för med det menar jag att hon börjar tala. =)

Åh, en ny fanfiction av dig sis!
Det är underbart bra, det här ska jag helt klart läsa, it's gonna be exciting.
Känn dig bevakad!

Jag kikade på Wikipedia och Sirius är född 1959, och Regulus är född 1962. (Säg till om du vill ha källan så skickar jag en länk till dig.) Nåja, det är din story och du bestämmer. (Mamman hette Walburga, men du bestämmer.)

Angående det sista, förlåt, jag missförstod. Kollade i en bok nu och du har rätt.

Om du inte skriver mer snart så dödar jag dig Nej men, sjukt bra ff, sjukt bra handling, sjukt bra namn, sjukt bra början, sjukt bra allt. Bevakar stenhårt.

Jaha, ja, jag har inte läst sjuan på länge så xD Men tack! Men nu säger vi att Regulus är äldre i den här fanficen =)

Nej, det gör inget.

Ginny.:.Weasley: MEN OJ! o.O Tack så jättemycket! Det värmer! ♥ Jag skriver på en annan fanfic just nu också, men jag ska försöka skriva ett till kapitel så fort som möjligt. =)

Du behöver verkligen inte stressa för att få kapitlena klara, gör ditt bästa, och det är bra för mig!
Men nu råkar jag veta att du ska lägga ut ett nytt kapitel idag så, enjoy!

Nu kommer det ett till kapitel, hoppas ni gillar det =D

~ Kapitel 2- Förberedelser ~


Sirius vaknade av regnet som piskade mot fönsterrutan. Han såg sig omkring i sitt rum, inget hade hänt. Det var konstigt, men Sirius gjorde samma sak varje morgon. Det kändes på något sätt som om någon… väntade på att anfalla honom. Han fnös, varför var han rädd egentligen? Ingen skulle väl kunna anfalla honom i hans eget rum? Men nu kunde han inte tänka mer på det, han var hungrig, antagligen för att han hade hoppat över middagen igår.

Han styrde stegen mot köket, i hopp om att få vara ensam. Men naturligtvis skulle hans bror Regulus stå där och bre mackor. Varför var han uppe? Nu kom Sirius ihåg det, det var Regulus frukostdag idag. Sirius suckade djupt, varför skulle just hans familj ha sådana här fåniga traditioner? Eller egentligen var det ju inte så konstigt: Hans familj var fånig, och inte bara fånig, galen var den också.
”Taggad inför skolåret, Sirius?”, frågade Regulus och tittade upp på Sirius. Sirius tittade på honom som om han skämtade, de pratade nästan aldrig med varandra och hade inte särskilt bra kontakt.
”Nja, sådär”, svarade Sirius och försökte hålla sig för skratt, hans bror försökte verkligen, men innerst inne visste han att de aldrig skulle bli vänner. ”Du då?” Sirius försökte se intresserad ut.
”Du vet, det vanliga”, svarade Regulus på Sirius fråga i ett försök att låta vuxen, han hade nämligen utnämnts till prefekt och var väldigt stolt. Det var föräldrarana också, i för sig. Men Sirius tyckte bara att det var fånigt, en prefekt i familjen, vem bryr sig..?
”Jaha, jag antar att vi måste gå och göra oss i ordning för resan till skolan”, sade Sirius för att bryta tystnaden som hade uppstått, och han gick upp till sitt rum utan någon mat i magen. Jag köper något på tåget, tänkte han.

När Sirius var uppe i sitt rum letade han efter vad han sökte efter, och hittade det till slut: En handduk. Sirius brukade inte duscha, han tyckte att det var slöseri med tid. Men eftersom att det var en stor dag idag och han skulle till Hogwarts var han ju tvungen att göra sig lite ren. Så han tog med sig handduken till badrummet bredvid hans rum, hans eget badrum, och låste dörren om sig. När han började treva av sig pyjamasen och till slut sina underkläder stack en smal, ung pojke fram. Sirius hade aldrig gillat sitt utseende särskilt mycket, han tyckte att han var alldeles för smal. Men han hade alltid lyckats charma tjejerna i trakten, så han såg nog inte så dålig ut trots allt.

När Sirius hade duschat klart gick han till sitt rum för att klä på sig. Defella hade lagt fram en svart skjorta med mörkblått mönster och några svarta byxor till honom. Det var det första hon hade gjort för honom på mer än ett år. Sirius tog på sig skjortan och byxorna kvickt, han bestämde sig för att ha håret som det var, aldrig att han skulle sätta på sig det där hårvaxet som Defella också hade lagt fram. Sedan tog han den stora väskan med saker som han skulle behöva under skolåret och gick ner för trappan, där nere stod redan de andra samlade och väntade på honom.

Det första han fick höra när han kom ner var suckanden och stönanden.
”Var har du varit?! Vi har väntat i över 20 minuter!” ”Skynda på, du vill väl inte missa tåget?” ”Jag instämmer med Regulus, var har du var…”
Sirius blev riktigt irriterad, vad hade han gjort för fel nu då?
”Jag har gjort mig i ordning, är det något fel med det?”, svarade Sirius argt på deras frågor. De andra tittade med uppspärrade ögon på honom. ”Vad väntar ni på, skynda på någon gång då!”, Sirius puttade Regulus i sidan och gick mot eldstaden, utan en blick på de andra gick han in i den.
”Perrong nio och tio”

Bra