Mitt liv som spöke

Hej detta är min första ff så jag är lite nervös. Kommer ni gilla det eller ej? Fast det får jag inte veta om jag inte lägger upp den! Här är lite fakta:

Titel: Mitt liv som spöke
Rating: Hm... alla kan läsa den!
Genre: Fantasy
Kapitel: Just nu har jag bara skrivit ett kapitel men det kommer ju mer!
Handling: Det är den sista striden på Hogwarts. Harry möter Voldemort en sista gång, men det går inte som planerat...
Harry dör och hamnar i ett slags tomrum. En slags värld där han är ett spöke som ingen varken kan se, höra eller känna. Han får se andras liv efter hans död.

Låter det spännande?

Ja! Börja! ♥

Jag tycker det låter spännande!! börja snälla söta du!

Ja! Gör det!!!

BÖRJA NU!

Det är en order xD
Nejmen, verkar superbt!

Det kommer imorgon. Jag skulle skriva idag men jag var tvungen att tvätta så jag hann inte!

Längtar.

Wow, I like the idea!
*Känn dig bevakad*

Wow! Massor med positiva kommentarer.. och jag har inte ens skrivit det första kapitlet! Men det kommer nu!

Kapitel 1
Möt mig i den förbjudna skogen. Orden ekade i Harrys huvud när han gick över den stora gräsplanen. Överallt omkring honom pågick fortfarande kriget. På marken låg både elever och dödsätare. Några var svårt skadade och några var... döda. Harry var tvungen att titta bort. All de som hade dött i striden, alla de som hade sårats.. det var på grund av honom. En stund önskade han nästan att han hade dött den där gången för sexton år sedan när han bara var ett litet barn. Då hade varken Dumbledore, Fred eller Sirius dött. Ingen hade gjort det då. Bara han. Världen hade kanske varit bättre. Men nu var det för sent.

Lite längre fram såg han Dean, som duellerade med en dödsätare. Det såg ut att gå dåligt för honom. Men Harry hade osynlighetsmanteln på sig, och han ville verkligen inte bli sedd, så han kunde inte riskera att bli upptäckt om han kastade en formel. Istället gick han bara förbi och bad för att Dean skulle överleva.

Harry tänkte på Ron och Hermione... och Ginny. Hur skulle de reagera när de fick veta att han var död? Han ville vara med dem lite längre.. något år åtminstone, men precis som Dumbledore hade sagt i minnesållet var han tvungen att dö. Harry funderade över hur det skulle vara om det var Neville som profetian menade och inte han. Då skulle han nog gå på Hogwarts utan något blixtformat ärr i pannan. Men nu var det han som var "Pojken som överlevde", inte Neville. Det var Harry som var "Den utvalda".

Harry närmade sig skogen snabbare än väntat och snart kunde han känna lukten av löv och bark. Det var tyst och lugnt, för de dödsätare som inte var med Voldemort var ju vid slottet och stred. Harry tog av sig manteln och la handen i ena jeansfickan för att plocka upp den gyllene kvicken, som han hade fått enligt Dumbledores testamente, men den var inte där. Snart upptäckte han ett hål precis vid sömmen. Det var ett ganska stort hål. Tillräckligt stort för att en kvick skulle kunna åka igenom. Han hade tappat den.
"Letar du efter något?" frågade någon bakom Harry. Han vände sig om. Där stod Voldemort med den gyllene kvicken i sin hand.

Oj! Nu är klockan verkligen mycket så jag borde sova snart! Hoppas ni gillade kapitlet!