Kärleksdrama på Hogwarts...

Hejsan!
Denna FF skriver jag tillsammans med Jen93 och vi skriver ur två personers perspektiv. Den ena är en kille, han heter William Hawking och går i Hufflepuff, han perspektiv skriver jag från, elelr hur man nu säger... Och den andra är en tjej vid namn Adelia Stone och hon går i Ravenclaw och hennes perspektiv skriver Jen93 från
Vi kom överens om att vi skulle starta den igår så den är verkligen inte färdigskriven! Jag är strax klar med kapitel ett så då efter du har läst prologen och kan tycka det kan va nåt, kommentera gärna så kan du få läsa nåt mer vettigt för jag har knappt nån aning om hur jag ska skriva prologen xD

Prolog: William är en Hufflepuff-elev som är försteprefekt och Mugglarfödd. Han går sitt sista år på Hogwarts och har många vänner och är väl "lagom" populär.
När han får reda på att hans mamma är gravid börjar han på Hogwartsexpressen tänka på hur det är att vara kär... Att skaffa familj... Han blir ju 18 nästa år och när han slutat på Hogwarts ska han väl flytta till lägenhet... Hans mamma fic honom när hon var 20, det var tidigt men hon hadde ju känt hans pappa i flera år innan, men kommer nåt sånt hända honom? Kommer han bli kär?
När alla försteprefekterna ska samlas får han reda på att, ja, han kommer bli kär! Han träffar den väldigt vackra tjejen Adelia Stone. En smart Ravenclaw-elev som är trevlig. Han har träffat henne görut men aldrig suttit jämte henne, pratat med henne och fått såna vackra leende från henne som förr...
Hemligheter avslöjas och bevis på mod, lojalitet och annat visas i denna FF, VILL DU LÄSA!? O.o


Och det är nog PG-rating, nu när jag lärt mig vad det är

JAG VILL LÄSA!
Superbra hittills! ♥
*bevakar*

Nice

Bevakar jag med

Låter bra
Bvakar

Låter faktiskt riktigt bra
bevakar

Way! Läsare! Fast... Några har jag ju frågat om ni velat läsa, men ni verkar ju vilja det så
Jag skriver i jag-form nu och det r William jag skriver som. Jag har en storebror och då försöker jag skriva så likt som möjligt som en kille, så jag kanske driver med tjejer nån gång, men det är ju för jag har hört vad killar tycker om tjejer och det är kul att driva med sånt ibland xD Men tror inte att jag menar nåt elakt eller så när jag skriver här, men det är ju William som berättar Haha! Men hoppas ni gillar det

Kapitel: 1 – William

”Will! Nu får du skynda dig! Det är inte länge kvar tills vi ska åka! Du måste ju få en kupé och allt! Skynda dig!” ropade pappa på andra sidan dörren till badrummet. Jag höll på att packa ner de sista grejerna, tandborste och allt sånt och såklart göra mig i ordning! Utföra naturbehov, fixa mitt långa hår, klippa skägget... Ja! Allt sånt! Jag skulle börja mitt sjunde år på Hogwarts. Jag är en Hufflepuff. Det känns som att jag hamnade där för det var det ända elevhemmet som blev över...
Gryffindor jag är inte precis så stark, modig är jag väl men inte så modig så jag skryter med det och allt sånt, ridderlig har jag ingen aning om, men inte tillräckligt för Gryffindor...
Slytherin; verkligen inte jag! Okej, jag kanske är snabbtänkt och kanske lite listig, men jag är liksom Mugglarfödd, såklart jag inte hamnar där då! Men jag är nog inte så ambitiös och verkligen inte tillräckligt listig och snabbtänkt...
Ravenclaw; om jag ska vara ärlig har jag inte precis alla hästarna hemma... Ja, jag är väl smart, får höga betyg och lärarna är för det mesta mer än nöjda och jag är prefekt och så vidare, men jag är ju knappast så smart som en från Ravenclaw! Och det är ju det där med kvicktänkthet igen och jag är ju inte så extremt kvicktänkt alltid... Gott förstånd har jag väl, men inte tillräckligt!
Jag kanske har sakerna som behövs för att hamna i de andra elevhemmen, men inte tillräckligt av dom... Men i Hufflepuff är det mer blandning som gäller. Det är ett fullkomligt underbart elevhem, man jobbar hårt har tålamod där och det har ju jag! Alla är vänskapliga och lojala! Underbart! Men de är ju hela tiden vi i Hufflepuff som inte har tillräckligt av det andra sakerna som de andra elevhemmen har och det gör så att vi blir uteslutna, vi blir de som räknas som ”dumma” bara för att vi inte tillhör det ”kvicktänkta” eller ”smarta” eller det ”ridderliga” elevhemmet.
Men så är det inte! Vi i Hufflepuff skryter inte om att vi är så duktiga på en specifik sak, vi låter de andra ta äran, så såklart är vi det tålmodiga elevhemmet då om vi orka stå ut med deras uppblåsta huvuden!
Okej, nu låter det som om jag är elak mot de andra elevhemmen, inte meningen, men så jobbigt att bli utesluten jämnt! Men, jag gillar de andra elevhemmen. Jag har kompisar från varje elevhem (med kanske undantag från Slytherin, känner en person där, men kanske inte precis vänner direkt). Som i kupén sitter jag med en från Gryffindor, en från Ravenclaw och så två från Hufflepuff. Namnen? Lukas Smith, Peter Cole, Thomas och Malcom Jones. Tvillingarna Jones från Hufflepuff är mina bästa vänner.
Jag suckade. Ska bli kul att träffa dom! Men nu får jag ta och göra mig i ordning!
Jag gick till spegeln och tog fram en kam. Jag började borsta mitt bruna hår. En sak som är lite skumt med mitt hår är att det ser blond ut ibland! Min pappa är blondin (ja, han är inget geni...) och min mamma brunett och jag har ärvt mest mammas hårfärg men lite av pappa. Så ibland (speciellt i solen) lyser mitt hår med gyllenblond-färg! Ganska coolt ibland.
Jag har också ganska långt hår så en gång när jag var och sommarjobbade i en affär så stod jag och langade in kött till köttdisken då en man kom och knackade på min axel och sa:
”Ursäkta, damen, men var har ni mjölken?”
Haha! Fatta vad jag garva! Jag vände mig om och då fick han se mitt skägg och han började genast rodna. Jag blev inte arg, jag fick bara ett gott skratt för livet i princip! Så, efter den dagen klippte jag mitt hår lite, inte så värst mycket, jag vill fortfarande ha långt, men lite så det inte såg helt ut som en tjej bakifrån.
Jag har inte så mycket skägg nu, har klippt det lite så jag har lite skäggstubb. Jag kände på det, det kittlades. Men... Nu är jag strax klar för att gå på expressen... Är spänd... Måste bara tvätta ansiktet först...
Jag sköljde ansiktet och fick lite vatten i mina bruna ögon men gnuggade bort det.
”William Hawking! Nu går du ut ur badrummet!” röt mamma på andra sidan dörren och bankade på den.
”Jaja! Jag kommer nu...” svarade jag lite tystare. Jag tog ner mitt försteprefektmärke från hyllan jag lagt det på och gick ut ur badrummet och möttes av en lättad blick från pappa som rusade in till badrummet och en liten argsint blick från mamma som klampade in till köket.
Jag gick till vardagsrummet och startade TV:n i väntan på att pappa skulle bli klar på toa så vi kunde åka. Jag studerade mitt försteprefektmärke. Jag kunde ärligt talat inte tror det! Jag har blivit försteprefekt! Jag har varit en duktig prefekt de andra åren, men försteprefekt... Det kunde jag inte tro! Så på expressen ska sedan alla försteprefekter samlas i en kupé och typ... Snacka?
Nej! Jag vet inte! Men vi ska väl snacka om vad vi har för uppdrag att göra och sånt... Det ska nog bli kul tror jag... Hoppas jag...
”William! Vi måste åka nu!” ropade mamma från köket.
”Men ska inte pappa... Öhm... Bli klar först på toan?” ropade jag tillbaka.
”Jo, men han får ta och rappa på nu för jag tänker köra nu och då ska du med!” ropade hon och kom in till vardagsrummet. Hennes bruna hår var uppsatt i en slarvig hästsvans och hennes gröna ögon var vilda, såna är dom alltid när hon är trött, stressad och irriterad.
Jag klev upp ur soffan. ”Okej, mamma... Jag ska bara hämta min väska, sen är jag redo att åka, okej?” sa jag lugnt.
”Mm... Okej...” muttrade mamma. ”Jag ska försöka få ut din pappa från toan...”
Mamma gick iväg och jag gick och hämtade min väska.
Efter fem minuter kom pappa ut från toan och mamma blev som galen och skrek åt honom att köra direkt, så jag satte mig i bilen och tillslut kom vi iväg!
Mamma var sur under resan, pappa försökte smeka hennes kind men hon bara muttrade, det var jobbigt när hon var sån! Pappa suckade men började prata med mig istället.
”Så Willy, du ska gå ditt sista år på Hokwarns nu, vad tycker du om det?”
”Eh... Pappa... Det heter Hogwarts...” sa jag försiktigt.
”Oh, jaha... Men i alla fall! Hur känns det över att gå det sista året på Hogwarts?” sa pappa och gav ifrån sig ett nervöst skratt när mamma glodde på honom.
”Det ska väl bli kul... Men kommer sakna det... Det är den bästa skolan...”
”Ja... Men då kan du vara hemma oftare! Ja... Tills du skaffa lägenhet och flyttar hemifrån och lämnar oss själva och...” mamma slog till pappa på benet så han tystnade.
”Tyst nu Mark!” sa mamma.
”Vadå? Det är ju sant... Jag blir ju 18 nästa år och jag måste ju skaffa jobb och flytta då... Han pratar ju sanning!” sa jag och skrattade lite för mig själv.
”Ja... Men det är så William att...” sa mamma och gav en blick på pappa och suckade. ”Vi kommer inte vara ensamma... Det är så att... Jag är gravid! Du kommer bli storebror, William!”
Fy... Vad chockad jag blev... Oj... Helt plötsligt, bara sådär! Jag ska bli storebror! Och jag kommer vara 18 år äldre än mitt syskon! Ja... Mamma och pappa fick mig när mamma var 20 och pappa 22, nu får de barn igen när mamma är 38 och pappa 40...
Jag tänkte precis säga nåt då vi var framme.
”Jaha... Nu får vi skynda oss... Ut ur bilen och bomba katedralen!” sa pappa och gick ut ur bilen. Jag gav mamma en lång blick innan jag klev ut ur bilen. Pappa hade gått iväg och hämtat en vagn där jag satte mina väskor på. Jag började gå mot väggen mellan plattform 9 och 10.
”Hej då, min pojke!” sa mamma och kramade om mig. Jag fick böja mig ner lite, jag var ganska lång så jag hade vuxit om mamma för längesen. Pappa och jag var mer medellånga så han bara kramade jag utan att få ont i nacken.
”Jaha... Då går jag då... Men mamma, varför...?”
Mamma tystnade mig. ”Vi tar det via brev, men nu måste du gå! Du har bara en kvart på dig och du vet hur trångt det är i korridorerna... Hej då!”
”Ja.... Hej då, min pöjk!” sa pappa och jag sprang igenom väggen.

”Oh! Vad coolt! Du fick Albus Dumbeldore! Vad jag har hört var han en jättebra rektor på Hogwarts och en väldigt duktig trollkarl...” sa Lukas när han fick titta på mitt chokladgrodekort.
”Ja... Jag läste om honom en gång på Trollkonsthistorian och han var en VÄLDIGT duktig trollkarl! Han till exempel besegrade 1945 den onda trollkarlen Gellert Grindelwald och...” Peter blev avbruten.
”Såja, Peter! Vi kan faktiskt läsa! Det råkar stå på kortet...” sa Thomas och flinade lite.
”Jaha... okej... Det visste inte jag...” mumlade Peter.
”Visste du inte det!? Men du vet ju allt!” sa Malcom och gjorde en chockad blick.
Jag började skratta, för mycket socker för min del om jag börja skratta för nåt sånt litet! Jag tog en annan chokladgroda, åt upp den och tittade på kortet. Det var Slytherins elevhemsspöke, Blodiga Baronen.
”Hör ni! Titta! Jag fick blodiga baronen!” sa jag.
”Oh! Läs om honom! Läs varför han blev så blodig, var han vampyr?” sa Thomas.
”Det står och nu citerar jag; 'Elevhemsspöke för Slytherin, som var hopplöst förälskad i Helena Ravenclaw. Baronen blev skickad till Albanien för att få tillbaka Helena på order av Rowena Ravenclaw, men då hon inte ville följa med, dödade han henne. Efter det begick han självmord och är sedan dess kvar på Hogwarts'” läste jag.
”Oj då... Det lät ju inte så kul...” sa Lukas.
”Nej! Jag vet! Ingen vampyr...” sa Thomas buttert.
Vi började skratta (dumma socker!) och fortsatte att äta godis så vi blev ännu mer fnittriga.
När jag höll på att äta en pumpapastej började jag tänka på det jag läst. Hopplöst förälskad... Så det var kärlek som tog död på Baronen... Kärlek... Hur är det att vara kär? Hur är det att ha familj tillsammans med nån man älskar? Underbart? Eller mordbenäget?
Fy vad jag blev känslig... Men... Mamma och pappa ska skaffa barn igen och de fick barn som unga ju. Alltså tänk om det är så att om jag inte få barn om 3 år, kommer jag någonsin få barn då? Okej, inte så, men ändå... Mamma och pappa har känt varandra i 22 år och gifte sig med varandra efter de hade känt varandra i 4... Det har inte varit så för mig...
Usch! Vad jobbigt att tänka såhär! Fy vad jobbigt det måste vara för tjejer som tänker så extremt mycket på sånt här! De måste exploderat! Speciellt såna där tjejer som skriver romantiska böcker, förklaring till deras död? För mycket känslor i huvudet...
Äsch! Nu blir det pumpapastej istället! Tänkte jag och tog en stor tugga.
Vi fortsatte att prata och äta tills det knackade på kupédörren.
”Kom in!” sa Peter och dörren öppnades.
Den som öppnat dörren var en liten tjej. Svarthårig och lite spinkig.
”Hej... Är William Hawking här?” frågade hon med en brytning.
Jag räckte upp min hand. ”Japp! Det är jag det! Vad gäller det?”
”Alla försteprefekter ska samlas i kupén längst bort...” sa hon och pekade åt höger.
”Okej! Hur dags?” frågade jag.
”Om tio minuter...” sa hon och gick ut, bara sådär utan att säga hej då!
”Jaha... Då får jag väl gå om fem minuter...” sa jag.
De andra nickade och vi fortsatte prata sen. Tiden gick ganska fort och vi tittade på klockan och då visade den att det bara var tre minuter kvar!
”Oj! Du måste nog gå...” sa Peter.
Jag flög upp ur stolen och började gå längst åt höger. Jag sprang rättare sagt... Tillslut kom jag fram, precis då den spinkiga tjejen skulle stänga dörren. Med en lång blick lät hon mig komma in och jag satte mig vid en ledig plats. Alla platser var upptagna förutom två, den jag satte mig på och den jämte mig.
Den spinkiga tjejen tittade på klockan och tänkte stänga dörren igen då en hands satte framför.
”Förlåt att jag är lite sen, Kristie... Jag pratade med en kompis och glömde bort tiden...” sa en silkeslen röst.
Jag tittade upp för att se vem det var och där, just där stod den vackraste tjejen jag sett! Det var en ganska lång tjej, hon var inte sådär onaturligt smal utan hade former, hon hade långt, vackert och vågigt kopparbrunt hår och vi ska inte bara prata om hennes ögon... Man drunknade i de glittrande havsblå ögonen... Hennes mun var naturligt röd och hade amorbågar....
Och det bästa av allt var att hon satte sig jämte mig! MIG!!! Jag visste vem det var. Det var Adelia Stone, den vackra Ravenclaw-eleven alla pratade om. Jag har träffat henne förut, men aldrig suttit jämte henne på detta sättet OCH hon har aldrig gett mig ett leende förut som hon gjorde nu när hon satte sig jämte mig! Alltså... Nu var jag kär!

Ja! Kommentera och säg vad ni tycker Hoppas det kan bli nåt!

AWESOME och långt

Wow, vad bra! Shit, det var verkligen superawesome! ♥

shit vad jättebra

Åhhh, så bra, meer! Bevakar!!