Molly Lovegood

Titel: Molly Lovegood
Rating: PG- typ 10 år
Antal kapitel hittills:1
Färdig: Nej inte på långa vägar
Story: Detta utspelar sig 123 år efter Harry Potters tid. Molly Lovegood går 6e året på Hogwarts. Hon och hennes bästis Holly Granger och hennes kille Bill Weasley kommer en dag kanske utföra stordåd!


Molly vaknade tidigt på lördags morgonen. Hon hade precis kommit till Hogwarts och börjat på år 6. Hon kollade på klockan. 05:21, stod det. Hon hade inte orkat gå upp ifrån sängen och nu orkade hon inte gå tillbaka ner och lägga sig på den varma kudden. Hon gick ner till sällskapsrummet och satte sig ner i en fåtölj. Hon kollade ner i brasan, bara en massa aska, tänkte hon. Hon tog ner en bok ifrån en bokhylla och bläddrade i den.
”Mandragorans skrik…” mumlade hon för sig själv.
Hon la ifrån sig boken och lutade sig tillbaka, hon gillade att vara ensam. Hon hörde steg ifrån trappan. Åh nej, inte nån av mina kompisar tänkte hon.
”Hej Molly” sa en lugn röst.
Molly vände sig om. Där stod sjundeklassaren Bill Weasley och log mot henne. Molly kände hur kinderna brände, hon hade länge tyckt om Bill och hans charmiga leende. Och hans söta ansikte, men aldrig hade hon varit ensam med honom aldrig såhär nära honom. Hennes ben darrade till.
”Hur mår du?” frågade han.
”Bara bra…” sa Molly hest. ”Du rå?”
”Bara fint, hur gick det på proven?” frågade han och satte sig i närmsta fåtöljen.
”Tre ”Utomordentligt” Resten ”Över förväntan”, och just det ett ”D” också!” svarade Molly.
”Vilket ämne?” undrade han. ”Låt mig gissa… Spådomskonst?”
”Exakt” sa Molly med ett generat flin.
”Juste du ska börja med spöktransferering efter julen, inte sant?” frågade han, men Molly var nästan säker på att han reda visste svaret.
”Jo det ska ja nog” försäkra sig Molly. ”Ja det ska jag.”
Molly darrade till igen.
”Mår du verkligen så bra” frågade Bill med undrande min. Sedan la han handen på Mollys panna. ”Det känns inte så, kanske skulle vi gå upp till Madame Pomfrey.”
Molly rodnade, Bill rörde faktiskt henne. Hon skulle precis säga ”nej” när hon kom på att gå upp med tillsammans Bill den långa vägen till sjukhusflygen inte var en så dum idé.
”Sa du… du vi?” undrade Molly och rodnade. ”Bara… eh… vi?”
”Ja” sa Bill.
”Ja, jag känner mig lite febrig, ska bara upp och hämta en liten sak!” sa Molly raskt.
Hon gick tyst uppför trappan och hämtade en av sina spykakor. Hon åt upp den och kände hur spyan kom upp i halsen. Hon smög tyst ner med spyan i munnen.
”Hur är det?” undrade Bill oroligt.
Molly skyndade sig att kräkas i papperskorgen.
”Bäst att vi går nu” sa hon och mådde faktiskt lite illamående.
”Oh ja!” sa Bill och kollade på Molly.
De klättrade ut ur sällskapsrummet, sedan tog Bill Molly i handen.
”Det blir bra för dig att komma till Madame Pomfrey” sa han självsäkert. ”Vad gjorde du där uppe?”
Molly blev lite panikslagen men sa snabbt:
”Sa adjö till min Pygmépuff Gusten!”
”Jaha, är Gusten snäll?” sa Bill och log.
”Ja” sa Molly och rodnade lätt. De var ju faktiskt sannt.
De gick ner för två trappor och in till sjukhusflygen.
”Hon har spytt.” sa Bill till Madame Pomfrey.
”Oh, det fixar jag på fem minuter” sa hon. ”Stanna där utanför.”
”Okej” sa Bill. ”Hejdå Molly.”
Molly fick äta någon äcklig sörja och fick sedan gå.
”Det gick ju snabbt” sa Bill glatt. ”Kom vi går ner till frukosten!”
När de kom ner till stora salen gick de skilda vägar och Molly rusade till sin bästis Holly Granger.
”Var har du varit?” undrade hon. ”Jag blev nästan orolig!”
”Med Bill på sjukhusflygeln” sa Molly nonchalant.
”Skojar du?” sa hon häpet.
”Nej då” sa Molly glatt.
Senare på eftermiddagen gick Molly ner till biblioteket.
”Värkar inte vara någon här” mumlade hon för sig själv.
Hon hade fått lov att gå till en speciell avdelning som man måste ha en lärares betjänelse för att få gå till. Hon visade lappen hon fått till bibliotekarien och gick sedan till avdelningen. Där satt Bill.
”Mår du bra nu?” undrade han.
”Ja det gör jag” sa Molly.
Hon kände hur fjärilarna i magen började åka frittfall igen.
”Vilken fin tröja!” sa han och pekade på Mollys tröja.
”Tack…” fnittrade Molly och rodna. ”Din med.”
”Oh! Tack” sa Bill. Och av någon anledning rodnade han också.
De stod där tysta en lång stund, alldeles för lång stund, tyckte Molly.
”Sätt dig” sa han och pekade på stolen bredvid.
Molly satte sig.
”Vad fick du av Pomfrey?” undrade han.
”Någon äcklig slime vätska” sa Molly.
”Jaha” sa han. ”Här ta en böna!”
Han puttade fram en Bertie Botts Bönor påse över bordet.
”Tack!” sa Molly.
Hon tog en. Smakade vidrigt.
”Hur var den?” frågade han.
”Eh… inte så god” sa Molly.
”Jag förstår” sa han.
De satt där tysta en lång stund.
”Vad läser du?” undrade Molly.
”Mitt hjärta” sa Bill och log.
”Heter boken så?” undrade Molly.
”Oh! Nej, det är en bok om enhörningar” sa han generat. ”Och du?”
”Skulle precis läsa samma bok” sa Molly generat och rodnande.
”Jag kan hämta ett annat exemplar” sa Bill.
”Ne jag gör det” sa Molly snabbt och reste sig, så snabbt att hon snubblade över stolen.
”KRASCH!”
Molly låg ner på golvet. Hon hade superont i armen.
”Oj! Hur gick det?” frågade Bill och tog upp Molly.
”Bara…” Molly och Bill stod väldigt nära varandra, Molly kände hans lukt och hans tröja. ”… bra…”
”Tu…” började Bill.
Molly tittade in i Bills klara blågråa ögon. Hon hade händerna på hans axlar och han på hennes rygg. Hon kände hur världen liksom bara stannade. Bill såg på henne och hon såg på Bill. Hon såg hur Bills ögon stängdes och hur han kom allt närmare. Hon blundade också. Sedan kände hon hur ett par mjuka läppar snuddade vid hennes mun. De stod där länge, länge… kanske flera dar… flera år… Eller en evighet. Hon kände sig så lycklig, när de väl släppte varandra kramade Molly honom. Hårt.
”Är vi ihop nu?” sa Bill lugnt.
Molly svarade inte, men tillsist sa hon:
”Ja.”



MER??????

Bra !!!!!!!

BRAWSOME!!!MM!!LÄNGTAR TILLS I MORGON

”E det sant?!” utropade Holly nästa dag. ”Är du verkligen… ihop med, honom?”
”Du, jag har sagt det några hundra gånger nu!” svara Molly.
”Okej, men om du är ihop med honom, ” började Holly. ”Varför har ni inte kysst?”
”Det har vi” sa Molly lite irriterat. ”Det har jag också sagt!”
”Oj, förlåt.” sa Holly generat. ”Ska vi gå upp och göra läxan?”
”Visst” sa Molly och tänkte på de superlånga texterna de behövde skriva.
De gick upp till Ravenclawtornet.
”Spyflugor” sa Holly till statyn.
Statyn hoppade ifrån sin vanliga plats och visade en inväg in till sällskapsrummet. De gick in dit och upp till tjejernas sovsalar, de tog sina pergament och fjäderpennor och gick sedan ner och satte sig i den lilla soffan framför brasan. De skulle skriva en text om demoner och andar.
”Hur stavar man till ´självförvandlig inför konsekvenser´? Frågade Holly.
”Som det låter” sa Molly koncentrerat.
”O…” sa Holly som nog hade hoppats att få en tydligare förklaring. ”… kej.”
De satt där ganska länge och skrev.
”Färdig!” sa Molly.
”Va!?” utropade Holly. ”Jag har ett halvt pergament kvar!”
”Är du inte hungrig?” frågade Molly.
”Jo, vi går och äter” sa Holly.
De gick ner till maten. Molly såg Bill sitta inte så långt bort från där de satt. Hon såg att han reste sig. Han gick mot hennes håll.
”Varsågod” sa han när han gick förbi henne och gav henne en pergament bit.
”Idag på Biblioteket klockan 15:00” läste Molly för Holly.
”Ja vad kul!” sa Holly.
”Jag tror inte du får komma” sa Molly.
”Ja det vet jag, jag menar kul för dig!” sa Holly och skratta.
Senare på biblioteket.
”Där är du!” sa Bill glatt.
”Hej Bill” sa Molly romantiskt.
”Hej, hej Molly” sa Bill romantiskt. Sedan skrattade han. ”Du jag älskar dig även om du inte uppför dig sådär romantiskt!”
”Det är det som är så bra med dig!” sa Molly och sprang in i Bills armar.
”Det som är så bra med dig är att du bara är du” sa Bill glatt.
”Varför Biblioteket?” undrade Molly.
”Vem går ner till Biblioteket friviligt en lördag?” sa Bill och skrattade.
”Vi” sa Molly.
”Det där är varför jag älskar dig” sa Bill.
”Vadå?” undrade Molly.
”Du berättar alltid sanningen!” sa Bill glatt.
”Vad ska vi göra nu?” undrade Molly med samma romantiska röst.
”Vad vill du göra” sa Bill lugnt.
”Vara med dig” sa Molly.
”Okej då” sa Bill och lutade sig framåt.
Molly slöt precis ögonen då hon hörde bibliotekariens ilskna röst.
”INGA PUSSAR HÄR INNE!” skrek hon.
”Kom jag vet var vi ska” sa Bill.
De gick igenom en lång korridor svängde till vänster, sedan sa Bill:
”Här är det!”
De hade stannat vid en väg.
”Vadå? Jag ser inget.” sa Molly.
”Vänta” uppmanade Bill.
Sedan såg man hur en dörr formade sig framför dem.
”Vid behov rummet” sa Bill.
De gick in genom dörren och rummet där inne var rosa med ett bord för två i mitten.
”Den blir vad man vill att det ska bli” sa Bill.
”Vad ska vi börja?” undrade Molly.
”Där vi slutade” sa Bill lugnt.


MER?

Ja!!!!MER

Oj förlåt inte varit inne på länge gud vad du är snäll!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
heter du borttagen?...