I wish I had a better life [SV]

Hellu!
Jag hade tänkt börja skriva på en ff...

Titel: I wish I had a better life
Handling: Larissas liv är inte det bästa, hon lever med sin mamma i en hyrd vindsvåning. Konstiga saker börjar hända och en dag förändar en uggla och ett brev hennes liv.
Språk: Svenska.
Typ av text: Fanfiction.
Antal kapitel hittills: Inga upplagda
Färdigskriven: Nej
Rating: PG

Prolog: I ett litet område i London låg en flicka vid namn Larissa Hudson och vände på sig i sängen. Hon kunde inte sova. Larissa var elva år gammal och med tanke på hennes ålder kunde man säga att hon hade haft ett händelserikt liv.
Man kan väl börja med att säga att hennes pappa antagligen var död. Ingen visste om han levde eller ej, men man antog att han var död. Han hade blivit utskickad i krig någonstans för fyra år sedan och aldrig kommit tillbaks. Stackars Larissas liv vändes uppochner, och hennes mamma blev aldrig densamma. Första året efter att man antog pappans död var hon som en levande död. Hon kunde inte försörja sig själv och sin dotter och de blev tvungna att sälja lägenheten och hyra en vindsvåning. De som de hyrde vånongen av var den enda ljuspunkten i Larissas liv. De hette Maria och Patrick och hade en dotter, Hannah. Hannah var lika gammal som Larissa, bara några månaders mellanrum. Hannah var sorgligt nog Larissas ändå vän.
För att återgå till Larissas liv så har hon även haft en svår lunginflamation när hon var nio. Den höll på i nästan ett halvår och man var orolig öven flickans liv. Men, så stark som hon var klarade hon sig. Det var under den perioden hennes mamma hade hämtat sig från den stora chocken. Så fort hon fick veta att Larissa hade lunginflammation blev hon förstörd, ännu en gång. Hon klagade på sig själv och om Larisa fick en hostattack kunde hon bryta ihop och gråta.
Ja, Larissa Hudson har inte det liv man kan önska sig.


Vad tycker ni? Jag har ett kapitel på lager som jag kan lägga upp

Jättebra! (vill ha mer, men stressa inte)

Kapitel 1. Konstiga rop

Larissa vaknade av väckarkockans gälla signal. Hon trevade med handen tills hon hittade knappen där man stängde av. Det var mörkt i rummet. Larissa gillade inte att det kom in något ljus, hon kunde nämligen inte sova då, så de hade satt upp mörkläggningsgardiner i alla fönster. Hennes mamma var inte hemma, så hon kunde sova lite till. Bara några minuter...

Larissa slog upp ögonen. Hur länge hade hon sovit? Var hon jätteförsenad till skolan?
Hon sprang bort till fönstet och drog upp gardinen så att hon kunde se något. Klockan stod på tjugo minuter i åtta. Hon hade försovit sig ca femtio minuter! Larissa skyndade sig på med skoluniformen, en marinblå kjol, vit blus och svart kavaj eller kofta. Larissa föredrog en kofta. Hon drog igenom håret med en borste och satte upp det i en slarvig hästsvans, borstade tänderna lite slarvigt. Hon skippade frukosten och sprang ner för trapporna. Den familj de hyrde av var inte hemma, och Hannah var sjuk.
Larissa låste dörren och satte sig på sin gamla, blå cyckel och åkte mot ännu en dag i skolan.

När klockan var halv tre satte Larissa nyckeln i låset för andra gången den här dagen. Hon låste upp och gick upp till vindsvåningen och bytte om till jeans och t-shirt. Hon tyckte inte om att gå i skoluniform särskillt mycket. De hade fått två nya läxor idag, Larissa tyckte att det var bäst att få det gjort med detsamma, så hon tog sig cykel, sa till Hannah att hon skulle gå ut och svischade iväg på sin blåa cykel.
Hon stannade vid Hyde Park. Där var det ovanligt lite folk, men kanske berodde det på att det var vardag och klockan var lite innan tre. Larissa tog fram sina böcker och skrivböcker. Den första läxan var i hemspråk, ryska, hennes mamma var rysk och alltså var hon själv halvrysk. Larissa skulle inte alls behöva läsa hemspråk, hon talade ryska lika bra som engelska. Hennes ryska var som medfödd, och det även engelskan. Hon bröt faktiskt inte alls på engelska, möjligtvis kunde man höra att hon var halvrysk ibland.
Hon var nästan klar med hemspråksläxan när hon såg att det kom ett ungdomsgäng bakom henne. Hon tänkte, att nu blir det nog högljut här, så hon cyklade vidare. Larissa stannade vid en skog i, skogar är ovanliga i London, men just här fanns en liten skog. Hon gick in i skogen och satte sig på en sten och gjorde klart sin hemspråksläxa.
Plötsligt hördes röster bakom henne.
”Vi vet vem du är!” ropade en av rösterna
Menade de Larissa? Nej, hon var väl ingen speciell? Hn återgick till sin läxa, men rösterna kom allt närmare.
”Vi vet vem du är, lilla flicka” sa en annan röst
Larissa började förstå att det var henne de menade, men fattade fortfarande inte. Hon började samla ihop sina saker och lägga ner de i väskan. Hon tänkte gå tillbaka till sin cykel igen.
En av de som hade ropat stod framför henne och blockerade hennes väg. Hon gick runt honom. En kvinna blockerade hennes väg.
”Men vad vill ni mig?” frågade Larissa surt
”Vi vet vem du är, lilla häxa” sa kvinnan
”Det är inte snällt att säga” påpekade Larissa och fortsatte gå. Ännu en person blockerade hennes väg. Hon bestämde sig för att gå åt andra hållet och sen vända om, fast gå till höger om där de stod.
Hon gick.
”Stanna” sa kvinnans röst ”Tro inte att du kan komma ifrån oss”
Larissa hörde att de gick efter henne, och hon började springa.
”Vi vet vem du är!” hörde hon bakom sig, gång på gång.
Tillslut kom hon fram till en brunn. Vid det laget var hon så törstig att hon inte brydde sig om vattnet var lite smutsigt, hon sträckte ner handen och började dricka.
”Vem är det som dricker mitt vatten?”
Larissa blev helt stel.

Bra/dåligt?

Bra

Bravo! Super

Otroligt bra ♥

Tack alla!♥

väldigt bra

Ny läsare, blev förälskad i första meningen♥

Jag tror att nästa kapitel kommer ikväll