Dudley på Hogwarts

Titel: Dudley på Hogwarts
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel: Hittils två
Färdigskriven: Nej
Rating: G




Det var sommarlov och Harry Potter spenderade ännu en sommar hos familjen Dursley på Privet drive 4. Han hatade inte somrarna lika mycket nu efter som han visste att han hade vänner från Hogwarts som flyttat in precis bredvid hans hus (familjen Granger hade flyttat in i hus nr 5). Harry brukade ofta hälsa på hos Hermione, nu när dom var grannar, och idag så skulle Ron för första gången, på alla dessa 5 åren som don känt varandra (dom ska börja i 6: an) få sova över hos Harry, efter att ha lovat att dom mest skulle vara hos Hermione. Harry var så glad, även fast att han hellre skulle ha velat vart hos Ron, så tyckte han att det skulle bli kul (speciellt efter Ron aldrig direkt hade vart i ett mugglarhem). Ron skulle komma kl. 13.00 (med bil denna gång) och klockan var bara 10.00 då Hermione kom in rusande in i Harrys rum. Hon riktigt strålade av glädje då hon kom in.
-Vad är det Hermione? frågade Harry då han såg henne. Hermione började då vifta med ett brev framför näsan på Harry. Han tog brevet och läste det högt:
-Kära Hermione! Jag vill att du visar Harry det här brevet också för detta är viktigt. Av en ren händelse så kommer det att bli så att en elev från varje årskurs ska ta med sig en släkting till Hogwarts. Men tydligen så har ministeriet bestämt att det är du ur våran årskurs som ska ta med dig en släkting, vilket kommer att bli Dudley. Pappa berättade det för mig. Jag hoppas att detta inte kommer att förarga din morbror och moster ännu mer. Men även fast att Dudley vägrar så måste han åka med. jag hoppas det inte kommer att ställa till besvär för dig. /Ron
PS. Går det bra att jag kommer Kl.11.00 i stället. För mamma och pappa ville prata med din moster och morbror. Hermione Jag älskar dig från din älskade Ron. - Det var vad som stod i brevet. När Harry tittade upp efter att ha läst brevet var han lik blek i ansiktet. Det var inte för att han just läst att Ron och Hermione var tillsammans utan att om Dudley skulle följa med och träffade på Malfoy så var han riktigt illa ute. Å, att veta att Dudley måste komma till Hogwarts hade just förstört den lycka han hade. Han sjönk i hopp i sängen medans han tittade på Hermione som nu stod och kramade om nederdelen av pergamentstycket som Ron skrivit till henne på.

Exakt kl.11.00 kom familjen Weasley i en bil som de hade lånat från trolldoms-ministeriet. Ron, Fred och George kom fram till Harry och Hermione, dom bar på Rons packning.
-Harry vart kan vi ställa det här? frågade Fred.
-Du kan ställa dom i mitt rum så länge.

En vecka efter att Ron kommit till Harry så kom det brev till dom från Hogwarts. Ett till Harry, ett till Ron, ett till Hermione och ett till Dudley. När Dudley fick det så sprang han skrikande ut ur köket och in i vardags rummet där Vernon satt och drack kaffe (efter som han inte fick plats vid köksbordet).
-PAPPA, PAPPA! Skrek Dudley. Dom där monstrerna på Harrys skola har skickat ett brev till mig! Vernon där i mot reagerade på ett helt annat sätt en Dudley.
-Jag vet Dudley lille, sa Vernon. Tyvärr är det så att du måste följa med som gäst och vara där hela terminen. Dudley började stortjuta (som han brukar göra när det är något som han vill ändra på).
-Tyvärr Dudley, ponken min, vi kan inte ändra på vad dom har bestämt, sa Petunia som just hade kommit in i vardags rummet.
-Men jag vill inte! tjöt Dudley.
-Men nu är det så! Även om inte ens jag vill att du ska åka, röt Vernon. Harry och Ron satt och gap skrattade i köket. Dom tyckte att det var så roligt att höra Dudley tjuta men till slut bestämde dom sig för att ta sig samman och gå ut till vardagsrummet och fråga om inte dom och Hermione kunde få åka till London så dom kunde köpa sina nya böcker och det.

Ska jag fortsätta?

Gör det du är duktig på att skriva!

Fortsätt! Det här kommer bli roligt, haha!

Du borde fortsätta, men vet inte om jag hinner läsa den alltid, men jag ska försöka bevaka

Fortsätt! Det här kan bli kul att läsa!

Då ska jag fortsätta!

Kapitel 2

Följande dag åkte hela familjen Dursley till London, efter som också Dudley var tvungen att köpa en Hogwarts klädnad (fast med ett märke där det står Gäst på bröstet) i svart som alla andra. Harry Hermione och Ron var också med. När dom kom fram till London grymtade morbror Vernon åt Harry. -Nå, ska du inte vissa oss vart vi kan köpa den där fördömda klädnaden?
-Jodå, det ska vi, svarade Harry kvickt eftersom han inte hade någon lust att börja bråka om det. Och dom började gå mot Den läckande kitteln. Morbror Vernon stannade utanför och stirrade på skylten utanför, medans moster Petunia tittade in genom dom smala fönstrena, som om hon var rädd att dom hade blivit lurade, men Harry, Ron, Hermione och Dudley (som ny var väldigt nyfiken) gick in på värdshuset.
-Potter, Weasley, Granger! Hörde dom någon ropa inne i från ett hörn. Till deras förvåning satt Professorerna Dumbledore, McGonagall, Lupin och Snape där. Dudley började nervöst skruva på sig, efter som att alla som satt inne på Den läckande kitteln nu tittade på dom (och vissa började resa sig).
-Sitt! sade Dumbledore högt för att alla i salen skulle sätta sig igen. Hejsan! Sade Dumbledore till Harry, Ron och Hermione. Jag ser att ni har tagit med er Harrys kusin Dudley också, sade Dumbledore gillande. Harry kände direkt att det var något dom ville, men han hann inte fråga efter som han hörde en bekant hatisk röst bakom sig. Vernon stod just nu och skällde på värdshus världen Tom, eftersom att han vägrade att säga hur man kom till Diagongränden. Dumbledore som också hade hört det reste sig och gick fram till Vernon.
-Eh, Mr Dursley, sade han glatt. Ni kan gärna följa med oss, för vi måste ändå gå med Mr Potter här. Då rent av exploderade Vernon, så arg vart han.
-Varför måste ni gamle man följa med denna förskräckliga unge? skrek Vernon och pekade på Harry.
-Emn, Professor Dumbledore, sade Harry rätt så chockat. Varför har ni kommit hit?
-Jo, det är så att vi måste prata med dig om en viktig sak angående Sirius Black, sa Dumbledore med en djup suck. Harry vart som lamslagen medans Vernon och Petunia såg ut som om någon just slagit en klubba i huvudet på dom. Sirius hade vart med i mugglar-TV ungefär en gång om dagen den senaste veckan, efter som han hade visat sig i Peru för en mugglare, så att alla skulle sluta tro att Sirius var ute efter Harry.
-Vadå? frågade Harry spänt när han hade fått talförmågan tillbaka.
-Jo, det är så att han redan har börjat dra sig tillbaka till oss. Han tror att dom flesta har glömt honom nu och det kanske dom har, men inte grymmen min vän, inte grymmen. Visst kan han bo på mitt kontor och så, men du måste vara bered. Många kommer att tycka att han är en söt hund och kommer kanske därför följa efter honom och då kommer han inte åt dig! Dumbledore tystnade. Många är ute efter dig också Harry. Du är en 16-årig trollkarl och så är du berömd. Folk vill inget hellre än att du ska gifta dig med deras döttrar. Men nu är det slut diskuterat, sade Dumbledore med betydligt gladare röst än innan. Och dessutom tror jag att din moster och morbror vill komma i väg. Låt oss nu gå in i Diagongränden och köpa era nya saker, sa han med en blinkning åt Dudley som stod och gömde sig bakom moster Petunia, som nätt och jämnt täckte hans tjocka ansikte.

Tipsa gärna andra om min FF om du tycker att den är bra!
Har tredje kapitlet färdigt redan så direkt efter nästa kommentar så kommer det!

Detta är jättekul! Längtar tills de kommer till hogwarts... :3

Jag blev lite förvirradd det där med Sirius Black, vad har han gjort för fel nu då? Och han dog ju under Harrys femte år...
Men denna har en extrem rolig grundidé och jag längtar också tills de kommer till Hogwarts!

Jag sa ju att jag skulle skriva efter nästa kommentar, så här kommer ett nytt kapitel!


Kapitel 3

Harry, Ron, Hermione, Dudley, Vernon, Petunia och Professorerna var nu i Diagongränden och vandrade. Moster Petunia gick hela tiden och tittade sig över axeln, där Snape gick. Harry tyckte att det såg ut som om hon var rädd att Snape skulle anfalla dom. Vernon upptäckte rätt så snabbt att Snape inte heller gillade Harry och bestämde sig därför för att han skulle gå och prata med honom. När Harry tittade bak igen efter ett litet tag så gick proffesor Snape och morbror Vernon och pratade glatt med varandra, men Harry vart inte förvånad då han hörde att dat var honom dom pratade om. Petunia gick fram och pratade med Dumbledore och Harry hörde klart och tydligt vad dom sa.
-Ursäkta mig, sa Petunia. Men jag undrar hur vi ska kunna betala för det vi köper, vi har ju inga pengar. -Åh, jaså på det visset, Svarade proffesor Dumbledore. Antingen kanske ni får ta från Harrys valv, men dom pengarna där tror jag att han behöver själv, så varför inte gå raka vägen till Gringotts? Där kan vi växla mugglar pengar till trollkarls pengar. Petunia såg helt chockad ut.
-Hur understår du dig att kalla oss för mugglare? sa hon argt, men vart genast tyst när hon såg en stor vit byggnad som det stod Gringotts på. Harry, Ron och Hermione hade gått och pratat med varandra och märkte inte när proffesor Dumbledore, proffesor Lupin, proffesor McGonagall och moster Petunia stannade och gick därför rakt in i dom. Dudley som hade gått bakom dom och tittade på alla sakerna i affärerna som dom passerade hade nu stannat och vikt sig dubbel av skratt. Bakom Dudley stod proffesor Snape och morbror Vernon som stod och flinade hånfullt mot dom. Harry, Ron och Hermione reste sig kvickt och såg till sin förfäran att halva Diagongränden tittade på dom, några fnissade och andra såg helt skräckslagna ut som om någon hade dött. Harry förstod genast varför, i fallet hade luggen åkt bak och man kunde se hans ärr. Harry slätade snabbt till luggen igen och innan han hann säga något var han omringad av folk.
-Nämen, är inte det den berömda Harry Potter, var det någon som sa.
-Jo visst är det, sa någon annan. Harry kände hur han rådande och började så fort han kunde tränga sig ut ur folkmassan, han kände hur någon tog tag i honom, men han slet sig loss. Utan att tänka sig för så sprang han upp för trappan till Gringotts. Han kunde höra att Ron och Hermione också sprang. Han sprang in på Gringotts och gick snabbt ner till den svartalf som satt längst ner.
-Ja? sa svart alfen.
-Hej, svarade Harry andfått. Jag vill hämta pengar från mitt bankvalv.
-Namn?
-Harry Potter.
-Har du din nyckel med dig?
Ja, det har jag, varsågod, sade Harry och räckte fram nyckeln.
-Bra, kom med här. Harry, Ron och Hermione skyndade efter alfen som nu satt i en vagn och väntade på dom.
-Då så då kör vi er till ert valv Mr Potter. Harry kände med ens hur vagnen började röra sig. Hermione som aldrig förut åkt ner till något valv flämtade till. När dom väl var nere i valvet så bad svartalfen dom att flyta på sig när han öppnade. Sen klev Harry, Hermione och Ron in i valvet och Harry plockade på sig massor av guldiga galleoner, silvriga siklar och några bronsfärgade knutingar. När dom kom upp igen så hade folket försvunnit, men dom möttes i stället av sura blickar från lärarna och sin moster och morbror. Den enda som inte var sur, det var Dudley som hade fått en fniss attack. Proffesor McGonagall kom fram till dom. Hon såg väldigt sur ut.
-Hur kunde ni? sa hon. Vi letade över allt... Vi trodde ni blivit kidnappade... mer fick hon inte fram, så sur var hon. Proffesor Lupin var också sur men han tittade varken på Harry, Ron eller Hermione, utan surt på Dudley som skrattade för fullt. Harry, som plötsligt upptäckt att proffesor Dumbledore inte var där kollade vilt omkring sig efter honom, men han värkande inte vara inne på Gringotts överhuvud taget. Han var inte säker på om han skulle våga fråga vart Dumbledore var någonstans, men han fick sitt svar rätt så snabbt endå, Snape hade upptäckt vad Harry letade efter.
-Dumbledore gick till Den läckande kitteln för att kolla om du var där, med där är du ju inte, eller hur Potter? sa Snape hotfullt. Lupin gick plötsligt fram och ställde sig bredvid Harry och sade;
-Så, så Severus, jag tror bara Harry försökte komma undan från folkhopen. Snape slet blicken från Harry och stirrade på Lupin med ett hat i blicken, det var samma blick som han brukade ge Harry.
-Jaså Remus, först skyddar du Sirius och nu skyddar du Potter, vad ska det bli av dig egentligen? Vernon och Petunias ansiktsuttryck förändrades från en arg blick till en frågande blick (vilket fick Harry att frusta till). Åh vad skrattar du åt Potter? Frågade Snape
-Eh, inget professorn.
-Ljug inte för mig Potter.
-Nej då professorn, det ända jag tänkte på var att om nu ska hålla på sådär på Hogwarts så kommer ni att skrämma gästerna från vettet. När han sa det så slutade Proffesor Snape och proffesor Lupin att tjafsa. Han hade tydligen haft rätt igen! Efter bara 5 minuter så kom Dumbledore till baka med ett leende på läpparna. Jag trodde väll nästan det, sa han. Alla tittade förvånat på Dumbledore, till och med Dudley, efter som dom hade väntat sig att han skulle vara rasande arg när han kom.
-Jag har just pratat med Tom på Den läckande kitteln, ha han med hög och glad röst. Och efter som att alla rummen är lediga så har jag hyrt hela värdshuset så vi är dom ända gästerna och det skulle vara hemskt kul om alla ville stanna där en vecka.
- En vecka? viskade Ron till Harry. Det är ju ända till den första september och då åker vi direkt till Hogwarts. Dumbledore tittade på morbror Vernon och moster Petunia med ett glatt leende och sa:
-Det skulle vara hemskt trevligt om ni också ville stanna. Harrys, Rons, Hermiones och Dudleys saker är redan dit-trollade och står i varsitt rum redan. Vernon skulle just säga nej när han såg Snapes blick, vilken såg ut som om han hade tagit en stor tugga av en citron.

Harry, Ron och Hermione hade jätte trevligt resten av dagen, Dudley såg också ut att ha kul med att gå in i alla möjliga butiker och titta på massor av saker som han aldrig sett förr. Dom hade delat upp sig så att alla vuxna gick tillsammans och alla ungdomarna gick, där i bland Dudley. Dom hade bestämt att dom skulle träffas på Den läckande kitteln in det vart mörkt. Dudley hade köpt en Hogwartsklädnad och en kittel, eftersom han skulle vara med på dom lektionerna som man inte behövde en trollstav på. Han hade också köpt dom böckerna som han behövde. Just nu var dom på väg mot djur handeln, efter som att Hermione ville ha någonting till Krumben och Ron skulle köpa nya kex till sin uggla Piggy. När dom kom in i affären så hade Dudley fortfarande 12 galleoner kvar, och när han såg alla ugglorna och katterna så fick han för sig att han skulle köpa en av dom. Harry, som mer en väl kände till att Petunia hatade djur försökte att få honom att inte köpa något djur, men det var för sent. Dudley hade redan hittat den ugglan som såg maffigast ut och var redan i färd med att betala för den.

När dom kom ut igen hade det börjat skymma, så dom skyndade sig tillbaka till den Läckande kitteln igen, där professorerna och Vernon och Petunia väntade.

Efter nästa kommentar kommer kapitel 4!

Jättebra!