Miya Hatake - Sanningen bakom lögnerna

Namn: Sanningen bakom lögnerna
Språk: Svenska
Karaktärer: Miya Hatake (oc), marodörerna
Rating: T, för att vara säker.
Handling: Miya Hatake är 15 år och kommer från Japan men en dag tvingas hon plötsligt flytta till sin mormor i Storbritannien utan att ens få veta varför. Men allt blir inte lika illa som hon trott och hon lär snabbt känna Alice Fortescue (senare Longbottom).

Den här fanficen finns också ute på fanfiction.net

Så här ser Miya ut om någon skulle vara intresserad av att veta. ^^)


Kapitel 1
’’Aldrig i livet. Jag vägrar!’’
Mormodern suckade och kollade bedjande på flickans far.
’’Inte illa ment mot dig men du måste förstå att jag heller bor kvar här där alla mina vänner finns än att flytta till andra sidan jordklotet!’’ fortsatte flickan.
Flickans far suckade han med och slöt ögonen. Han hade vetat att det var exakt så här hon skulle ta det, lika envis som sin mor. Men om hon bara fick lite tid så skulle hon förstå att det var för hennes eget bästa. Men tyvärr trodde han inte att dom hade så värst mycket tid på sig. Hennes mor hade dött, i en olycka, trodde hon. Han visste inte hur han skulle ha berättat för henne att hon blivit mördad. Eftersom han varken visste av vem eller varför var det bättre för henne att inget veta alls. Dessutom var han skyldig Kenji Sama att åter igen viga sitt liv till den hemliga klanens tjänster i utbyte mot informationen om sin älskades död och skydd till sin enda dotter.
’’Miya, tyvärr så har du inget val, du måste följa med din mormor vare sig du vill det eller inte. Du ska börja på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, det är en riktigt fin skola så gå och packa dina saker och inga protester!’’
Flickan bet sig i läppen och kollade ursinnigt på sin far innan hon bugade sig för mormodern som log svagt och gick in på sitt rum. Hon öppnade kofferten som stod mitt i rummet och öpnnade sedan hennes byrålåda och vek prydligt sina kläder och packade ner dom.
Ja, hon var ju i alla fall en fjärdedel brittisk så språket talade hon flytande eftersom det hade varit så viktigt när den brittiska släkten kom på besök och hon var medveten om att deras kulturer var så olika. Det slog henne plötsligt att hon aldrig mer skulle behöva buga sig för äldre och kunde tilltala dom hur hon ville. Det fick henne att le smått men leendet suddas snabbt ut vid synen av fotografiet på hennes nattygsbord. Hon betraktade ledsamt sina vänner och kände åter igen ilskan mot hennes far växa. Hon förstod inte varför hon behövde ge sig av och suckade argt medans hon stälde ner fotografiet igen. Aldrig att hon tänkte bli påmind om dom varje dag, det skulle bli för smärtsamt. Hon önskade att hon skulle glömma men visste att det inte var möjligt. Hon gick fram till bokhyllan och letade fram sina favorit romaner och trollkonst böcker. När slutligen allt var packat plockade hon fram sitt trollspö. Körsbärsträd, som alla Mahoutokoro’s elever, 10½ tum långt, enkelt men graciöst format med enhörningshår som kärna. Hon betraktade det en lång stund och drog med fingret längs det ingjutna blomster mönstret vid handfästet. Hon stoppade det innan för jackan och gick ut till hallen där mormodern satt och väntade på en pall.
’’Vart gick far?’’ undrade hon och såg sig omkring.
’’Brådskande ärende, ge mig kofferten och ta min hand så transfererar vi oss hem till London.’’
Miya log och räckte över väskan till mormodern och tog hennes hand. Hon slöt ögonen och kände den obehagliga känslan som hon av någon anledning beskrev för sig själv som att spolas ner i ett avlopp. När hon öppnade ögonen igen stod hon framför en vit marmor trappa som ledde upp till ett vackert två vånings hus. Miya såg sig omkring och log åt de gröna gräsmattorna, äppleträden, rosenbuskarna och den stora feta katten som låg och sov på det översta trappsteget. Det skulle nog inte bli så dumt här ändå.
’’Är vi verkligen i London?’’ Hon hade alltid föreställt sig London som en storstad men hon kunde inte se till något annat än skog runt det stora huset, inte ens några grannar.
’’En liten bit utanför… Jag vill inte ha några mugglare som snokar runt.’’
Miya nickade och följde efter sin mormor in i huset.
’’Ditt rum är uppför trappan och andra dörren till höger, jag har köpt dina böcker och redskap för skolan vi behöver bara köpa en skoluniform också. Terminen börjar om 4 dagar och du kommer att gå i 5:e årskursen. Professor McGonagall kommer hit i morgon bitti för att få dig sorterad till ett elevhem eftersom vi tyckte att du skulle slippa bli utstirrad som ett djur på zoo bland alla första års elever.’’
Miya log tacksammt, hon hade scenskräck så var glad över att slippa sorteras offentligt. Hon tog resväskan och gick uppför trappan och in i rummet. Hon log och lade väskan på den prydligt bäddade sängen och betraktade rummet, det var ljust och stilrent, precis som ett rum borde vara. Hon packade upp sina saker och slog sig sedan ner på sängen med en bok hon hittat i bokhyllan, Hogwarts historia. Den kunde vara smart att läsa när hon nu skulle dit om bara några dagar.
Miya gäspade och kollade på klockan, kvart i 12… vad var det i japansk tid? Hon suckade och bestämde sig för att det var en bra idé att sova nu så hon lade boken på nattygsbordet och när hon väl gjort sig iordning och krypigt ner i sängen så somnade hon genast.


Hoppas någon vill fortsätta läsa! Jag har nästa kapitel klart och håller på med det tredje så lägger upp det efter ett tag. ;>

Super bra du skriver jätte bra också Bevakar
_______________________________

Kapitel 2

''Miya, du måste vakna och göra dig i ordning nu! Professor Mcgonagall kommer om en timme och jag vill att du ska göra gott intryck på henne!''
Miya gäspade och gnuggade sig trött i ögonen. För ett ögonblick undrade hon var sjutton hon höll hus men sedan kom minnena tillbaka från gårdagen. Hon visste inte riktigt om hon skulle vara glad eller ledsen, visst hon saknade Japan och alla hennes vänner enormt men Hogwarts verkade helt enkelt perfekt… ''Man ska alltid se det posetiva i allt!'' Brukade hennes mor säga. Och det var precis det som Miya aldrig riktigt hade kunnat, eller aldrig riktigt försökt.
Hon reste sig ur sängen och gick fram till garderoben och plockade fram en skjortliknande tunika med lite volang vid kragen och som gick en bit över knäna. Under tog hon ett par tunna strumpbyxor och tog på sig sina converse skor. Hon lät håret hänga i lockar över axlarna och sminkade sig lite lätt. Hon log mot sin spegelbild lite snabbt innan hon gick ner till köket. Hon hade lagom hunnit äta upp sin frukost macka när det knackade på ytterdörren och hon hörde hur hennes mormor öppnade dörren och bytte några hälsningsfraser. Miya följde med dom in i sällskapsrummet och slog sig ner på utkanten av soffan.
''Du har säkert redan hört allt om elevhemmen och hur sorteringen går till, Ms Hatake?'' Professor Mcgonagall tittade på henne över glasögonkanten och Miya anade ett litet leende.
''Ja, professorn.'' Miya log glatt och undrade för sig själv vart hon skulle hamna.
Mcgonagall drog fram sorterings hatten ur sin kappa och räckte den till Miya.
Hon tog imot den slitna hatten och lät den glida ner över ögonen.
''Ja… Du var en svår en. Mycket mod och vill ha ett liv med mer spänning, väldigt intelligent och begåvad, ja jag säger då det. Du skulle aldrig förråda en vän men du är också slug och listig. Hmm, du skulle kunna passa i alla elevhemen men jag tror det är bäst att det blir GRYFFINDOR!''
Miya log och räckte hatten till Mcgonagall, hon hade hoppats på att hamna i antingen Gryffindor eller Ravenclaw.
''Så då var det avklarat, vi ses den 1:a September. Följ bara med de andra eleverna i vagnarna upp till slotter och sätt dig vid gryffindor bordet så lär du säkert hitta en vän där.''
Mcgonagall reste sig upp och mormodern följde henne till dörren för att säga adjö. När hon kom tillbaka log hon smått.
''Jag gratulerar, jag gick själv i Gryffindor. Jag måste bege mig till ministeriet nu och fixa lite pappersarbete så du kan ta de här pengarna och ta flammpulver till den läckande kitteln så kommer Tom visa dig in till diagongränden. Du behöver skolklädnad från Madame Malkins och sen så kanske du skulle vilja ha en uggla?''
Mormodern log varmt och räckte fram en liten sammets påse full med galleoner.
''Tack så mycket, mormor.''
Miya log tillbaka och gick mot kaminen. Hon tog en näve flammpulver i handen och klev in.
''Den läckande kitteln!''
Miya såg massvis med olika utgångar och klev sedan ut när hon märkte att hon nått sin destination. Allt gick väldigt snabbt då hon på något vis klev rakt in i en person som också verkade ha precis kommit fram genom flammnätverket. Hon grep tag i personens arm för att inte falla omkull men råkade istället dra henne med sig.
''Oj förlåt mig!'' Miya kollade osäkert på flickan med det långa chokladbruna håret och hasselnöts bruna ögon, som verkade vara i hennes egen ålder och som nu satt på golvet framför henne.
''Åh det gör inget! Jag är van vi att ramla!'' Skrattade flickan och reste sig upp.
Miya reste sig också upp och borstade av kläderna med handen.
''Jag heter Miya, går du på Hogwarts?''
''Jag heter Alice och ja, femte året i Gryffindor! Vilken skola går du på? Har aldrig sett dig på Hogwarts vad jag vet''
''Jag har gått på en skola i Japan som heter Mahoutokoro men ska börja femte årskursen på Hogwarts i gryffindor, jag också.''
Alicie log glatt och tillsammans gick de in på diagongränden. Alice berättade istortsett allt om Hogwarts och vilka som gick deras våran årskurs. Hon berättade också att hennes pappa, Florean Fortescue driver en glassbar lite längre in som hon tyckte att de skulle besöka sedan. Det visade sig att Alice inte hunnit köpa några av sina skolsaker ännu så flickorna gick tillsammans in på Madame Malkins och kom en stund senare ut med varsin papperskasse. Dom fortsatte vidare in i bokaffären där Alice köpte skolböckerna och Miya en gammal bok full med recept på alla möjliga sorters trolldrycker.
En stund senare satt dom båda två vid Alice's pappas glassbar med varsin kula choklad och hallon. Alice's höll precis på att berätta om hennes nära vän Lily Evans som helatiden blev bjuden ut av en pojke vid namn James men hon sa varje gång nej.
Miya hade just precis frågat varför när en stor uggla satte sig på deras bord och flaxade med vingarna så att deras glass flög all världens väg. Alice tog brevet som ugglan räckte fram och vände det i handen innan hon öppnade det. PANG! Miya hoppade upp från stolen av det plötsliga ljudet som följdes av ett tiotal till och såg hur Alice kastade iväg kuvertet som det flög fyrverkerier från.
''Just presis därför.''
Till en början var Miya förrvirrad med vad Alice menade men det gick sedan upp ett ljus för henne.
''Gör James många sånnadär trick?''
''Ja, ja det gör ha faktiskt.'' Hördes en röst bakom henne. Miya vände sig om och såg två pojkar som log glatt.
''Hej, Alice. Gillade du våran överaskning?''
Alice krökte ogillande på läppen och vände sig mot Miya.
''Miya, det här är Sirius Black och James Potter.'' Alice pekade ut dom i tur ordning och Sirius log stort när han blev presenterad.
''Trevligt att träffas!.'' Han flinade stort och James himlade diskrekt med ögonen.
''Faktiskt så skulle vi bara se om ni sett till Lily idag, hon sa att hon skulle hit idag.'' James kollade förväntansfullt på Alice som började skratta.
''Lily handlade alla sina saker förra veckan!''
''Åh jaha, på det viset…'' James kliade sig i hårbotten och kollade bort mot skämtbutiken. ''Vi ses i skolan då.'' Han och Sirius vände sig om och började gå bort mot butiken.
Resten av dagen förflöt fort och när Miya klev ut i vardagsrummet med sin nyinköpta pärluggla, klädnader och några böcker var huset helt tomt. Konstigt… hennes mormor borde vara hemma nu. Hon gick upp med sakerna på rummet och återvände sedan ner till sällskaps rummet. Hon lyfte ett fotografi med hennes mormor, morfar och mor när hon bara var en bebis. Hennes mormor var britt och hennes morfar japan. Hon sade till sig själv att hon borde fråga hennes mormor om hur dom träffades vid middagsbordet ikväll. Kvällen förflöt och mormodern kom inte. Men när Miya på morgonen dagen efter vaknade fullt påklädd med en bok i ansiktet så hörde hon skramler nerifrån köket. Miya bytte kläder och kammade igenom sitt hår innan hon gick ner i köket. Hennes mormor stod och stekte pannkakor och Miya satte sig ner med ett glas juice och började bläddra i The Daily Prophet. Mormodern ställte fram ett fat med pannkakor och slog sig ner hon också.
''Något intressant?''
''En mugglarfamilj har rapporterats döda, troligen mördade av du-vet-vem's anhängn. Ananrs så verkar det lugnt.''
Mormodern nickade lugnt och hälde upp en kopp rykande kaffe.
''Du kom aldrig hem igår.'' Miya tittade uppfodrande på mormodern.
''Mycket att göra på ministeriet…'' Mumlade hon och började själv bläddra runt i tidningen medans hon drack av sitt kaffe.
Miya hade en konstig känsla av att det var något som mormodern inte ville berätta för henne.
''Hur träffades du och morfar?''
Miyas mormor kollade upp och log. Hon lade ner tidningen och drack upp det sista av kaffet.
''Jo du förstår, när jag skulle gå mitt sista år på Hogwarts så blev jag istället ombedd att göra det som utbytes student i Japan. På skolan där träffade jag din morfar och vi började umgås. Efter terminen flyttade jag dit och vi gifte oss. Två år senare födde din mor och hon var det bästa som någonsin hänt oss. När hon hade fyllt 25 år och du precis fötts så dog din morfar i en hjärtsjukdom och jag flyttade tillbaka hit till Storbritannien.''
Mormodern tog en tugga av sin pannkaka och Miya nickade stillsamt.

Det var nu den 31 juli och det var sent på kvällen när Miya äntligen lyckades hitta sin favorit tröja och stoppade ner den i kofferten. Hon kollade till sin uggla som hon döpt till Yuki och kröp sedan ner i sängen. I morgon skulle hon åka med tåget till Hogwarts och var glad över att hon och Alice skulle mötas utanför portalen till Perrong 9 ¾. Slutligen lyckades Miya somna och vaknade inte fören morgonen därpå.

den var ganska bra men det borde hända något spännande snart...

Tack. Ja, jag har inte hunnit komma in i själva handlingen riktigt än bara. Men sen kommer det hända saker.

Ny läsare jättebra

Tack så mycket. :'

ok men de va bra skrivigt så kommer forsätta läsa den

Ny läsare här med, jag ska absolut bevaka, du var ÅZZUM!!!

Verkar bra, *bevakar*.