Hon är dödligt sjuk....

.... fick precis reda på att en vän till mig har SLE (Lupus sjukdom). Det är en genetisk sjukdom som gör att du dör i förtid och som angriper hjärta och lungor bland annat. Länk om den här: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/SLE/

Det värsta är att jag fick dra det ur henne eftersom hon först inte ville säga vad det var som var fel när hon verkade deppad. Sedan berättade hon att hon inte har långt kvar att leva. 23 år gammal och praktiskt taget kommer att plågas till döds. Jag känner mig samtidigt skyldig för att jag var tvungen att tjata på henne för att få reda på vad det var och nu när jag fick veta detta så kom allt... tårar och en massor med miljoner med förlåt från min sida. Jag vill verkligen inte att hon ska hata eller vara arg på mig nu den sista tiden som hon har kvar. Jag kommer inte kunna sova inatt alls. Hon sa att jag inte hade något att be om ursäkt för men jag är orolig att jag rivit upp rädsla och sår hos henne. Nej nu är det mörkt här hos mig och en tyngd ligger i mitt hjärta. Vet att ni inte kan göra så mycket åt saken men jag antar att jag fått skriva av mig lite iallafall..

Jag vet att jag helt enkelt borde finnas där för henne och att det inte hjälper henne att jag visar mig ledsen etc men detta är svårt. Har redan förlorat 11 av mina närmaste och nu är det på väg att hända igen. Det känns ibland som jag drar döden efter mig och skickar honom på mina närmaste vänner och familj. Jag försöker att inte tänka så men det är så galet svårt. Jag kommer att ha ett helvete när hon går bort samtidigt som hennes lidande försvinner... Splittrade känslor till max nu verkligen och jag vet inte vad jag göra riktigt..

Nej, vad hemskt. Jag förstår lite hur du känner dig.

En av mina närmaste kompisar har cancer. Det är inte elakartat, men det är ju inte så bra. När jag först fick höra det så blev jag chockad och låg i min säng och skakade. Jag mådde inte bra, med det har blivit bättre, hon har lärt sig att leva med det. Det är inte dödligt, och det är jag glad för.

Du har sagt förlåt, och hon har accepterat förlåtet, men jag förstår hur du känner dig.
Ush, nu känner jag mig hemsk, men jag tror att det bästa nu skulle vara att om ni, hennes vänner, ser till så att hon får en underbar sista tid.
De vi älskar finns alltid kvar i våra hjärtan.

Miskel - Tack för dina fina ord. Just nu känns det grått men samtidigt så vet jag att hon inte kommer att må bättre av att jag mår dåligt. Jag vill ju nu och även när hon gått bort att hon ska se att jag är stark men det är bara så svårt..

Korra: Du är stark. Verkligen, men att vara stark kanske inte behöver betyda att inte gråta, eller att inte vara ledsen för henne. Om er vänskap betyder så mycket så är du definitivt stark. Det kommer att vara svårt i framtiden, men efter regn kommer solsken.

Miskel - Jag är verkligen försiktig med mina tummar men den där var värd två om jag fick välja. Jag försöker vara stark även om det inte alltid är lätt i livet. Jag är buddist och jag tror på karma. Jag är övertygad om att goda saker kommer till än om jag gör gott och hon har varit en mycket god vän så något gott måste hända henne, i detta live eller i något möjligt efterliv. Jag önskar henne all lycka. Det är inte hon som lider. Det är de som är kvar.

Korra: Det kommer absolut hända någonting gott, för både dig och för henne.

Vårt minne är det som gör så att vi kommer ihåg människor, och ni får se till att det endast finns goda saker kvar att minnas av henne när hon går bort.

Jag kan bara säga att det kommer att bli bättre, det är jag övertygad om ♥.

Åh vad hemskt.. Jag har aldrig förlorat en nära vän till mig, inte genom döden iallafall. Men jag kan förstå att det måste vara riktigt jobbigt.

Du bad om ursäkt och hon accepterade ursäkten så du behöver inte oroa dig om det. Jag tror faktiskt hon känner sig mer lättad över att du iallafall vet om det nu, för att det kan vara jobbigt att bära runt på sådana saker och inga av hennes vänner vet om det. Men nu när du vet om det så ska du bara försöka att ge henne en bra sista tid som hon har kvar.

Var stark. Hur svårt det än är så kommer det bättre tider och du kommer att minnas henne som en god vän. Men sålänge hon lever, kom ihåg att hon lever. Tänk inte på döden, för den här tiden är dyr och kommer inte tillbaka. Se till att göra så att du kommer komma ihåg den sista tiden med henne som en bra tid!

Åh så hemskt...

Åh, nej vad hemskt! Jag har inte förlorat en vän på två ben, dock en hund, som betydde nästan mer än vad många av mina vänner gör... En som alltid hade funnits där. Men skillnaden är att med hundar (och andra djur) är det ofta människan som bestämmer att det är dags att avliva djuret. Så är det inte med människor.
Men du, tänk inte på döden. Ta vara på den tid ni har, gör den till en rolig tid, som du blir glad av att komma ihåg. Okay, det där lät kanske lite fel, men jag hoppas att du förstår vad jag menar.

Be strong, girl. ♥

Fy vad hemskt, såna sjukdomar man dör av borde inte finnas...