How I met your father [HG+mugglisar][SV]

En parodi av något slag. Jag är här för att underhålla er, men mestadels mig själv. Huvudpersoner är superman, Ginnyy, avifors och Enchanted. Men allihopa är förklädda i en annan person och har andra namn! Andra karaktärer kan givetvis dyka upp under tidens gång. Ha en trevlig läsupplevelse!

Det här är en berättelse som skiljer sig ganska mycket från alla andra. Den handlar om en familj som inte är som någon familj ni sett förut... Men nu går vi för fort in i berättelsen. Vi ska börja lite längre fram, långt tillbaka(även fast vi skulle säga framtiden). Så långt tillbaka att denna familj inte fanns. Det här är inte berättelsen om hur Ted träffade er mor. I den här berättelsen kommer ni varken träffa på Ted eller någon mor
Det här är berättelsen om hur Gale (superman) träffade er far.

HAHAHAH att du gör det här på riktigt :' underbart!!

JAG STÖTTAR DEN HÄR FANFICTIONEN UPP TILL 100% BRO

Yeah yeah yeah Nu kommer första kapitlet
_____________________________________________________
Kapitel 1
Gale (superman) smög sig upp bland husen. Han avskydde att göra det här själv, han kände verkligen hur alla blonda huvuden stirrade på honom och ekorrarna han höll i handen. Det var aldrig såhär när Katniss var här, alla tyckte om henne, när hon var med slapp han alla de där dömande blickarna.
Men nu var han tvungen att ta sig till bagaren, alldeles ensam. Han förstod inte varför bagaren skulle vilja köpa sex ekorrar, speciellt inte av honom. Han ville inte ta ett steg längre bland de här husen, han ville tillbaka till Katniss som väntade ute i skogen. Men om han vände om nu, vad skulle hon tycka om honom då? Om han inte ens klarade av att gå till bagaren, vad var det då för fel på honom? Bagaren som var så snäll… Snäll mot Katniss ja, kanske inte mot honom. För när Gale (superman) var utan Katniss, så behandlades han som vilken vanlig Sömmen-pojke som helst. Det var tråkigt att behöva säga det, men utan henne så var han ingen.
Han kände lukten av nybakt bröd och visste att han började närma sig. Det var nu eller aldrig, skulle han vända om och gå tillbaka till skogen? Nej, han fortsätta smyga fram mot bagarens bakdörr, han skulle en gång för alla bevisa att han var så mycket mer än bara Katniss Everdeens vän. Och så farligt kunde det väl inte vara, alla visste om hur snäll bagaren var. Allt skulle gå superbra! Så länge det inte var bagarens fru som öppnade…
Det var inte bagarens fru som öppnade, det var värre än så.
Gale (superman) kände igen honom från skolan, men hade aldrig egentligen brytt sig om honom och hade för en sekund glömt bort att han var bagarens son. Snabbt glömde han bort allt det där modet han hade samlat ihop innan han knackade på, och tittade istället ner på sina fötter.
”Min far ligger sjuk idag, så jag sköter om bageriet”, förklarade hans sig och Gale (superman) mindes plötsligt varför han hade kommit, han kunde ju inte bara stå där och stirra på sina skitiga skor! Han räckta fram ekorrarna som han höll i handen, men han kunde fortfarande inte titta upp och han fick inte fram ett ord.
”Åh, javisst!”, sa bagarens son, med en otroligt vänlig och mjuk röst, Gale (superman) blev förvånad över att någon pratade vänligt mot honom, även fast Katniss inte var med. ”Visst är det där Katniss ekorrar?” undrade bagarsonen, och även fast Gale (superman) skjutit minst hälften av ekorrarna så nickade han och samtidigt mindes han vem pojken var, Peeta (Ginnyy)!
Peeta Mellark (Ginnyy), killen som alltid hade varit hopplöst förälskad i Katniss. Alla visste det, alla utom Katniss såklart. Han skulle bli förvånad om hon ens visste vem han har. Hon hade inte en aning. Men ändå fick Gale (superman) en plötslig impuls av att ge honom en snyting, Katniss skulle bli hans! Han släppte blicken från sina skor och tittade upp. Peeta (Ginnyy) log stort mot honom och helt plötsligt stirrade han in i hans ögon, inte visste han att blåa ögon kunde vara så vackra! Allting förändrades. Innan han ens hann tänka så hade ilskan runnit iväg och ersatts av en helt otrolig känsla. Det var så olikt någon han någonsin hade känt förut och det gick inte sätta ord på det.
Peeta (Ginnyy) och Gale (superman). De stod där i vad som kunde vara timmar och bara stirrade in i varandras ögon, som om det vore första gången de såg en annan människa. Gale(superman) visste inte vad det var som hände, det enda han visste var att han ville hålla om pojken framför honom. Han ville ta tag i honom och aldrig släppa taget. På något sätt så kändes det som om allt skulle vara bra om han befann sig i Peetas (Ginnyys) famn, ingenting hade någonsin varit mer rätt.
De stod där ända tills de blev avbrutna av ett argt skrik inifrån huset. Peeta(Ginnyy)var tvungen att återvända till sina sysslor i bageriet. Gale (superman) räckte fram ekorrarna, ”Varsågod”, nästan skrattade han fram. Peeta(Ginnyy) tog emot dem och var på väg att ta fram betalning. ”Äsch, det är lugnt för den här gången, ta dem du!”, sa Gale (superman) och kunde fortfarande inte släppa hans blick. ”Vi syns Peeta (Ginnyy)!”, så vände han sig om för att gå.
”Ja vi syns…” hördes Peetas (Ginnyys) varma röst. ”Ehh…” Det lät som om han ville säga något mer, ett ord, men han visste inte vad. Han skrattade till.
Gale (superman) förstod precis, han vände sig om och stäckte fram sin hand. ”Gale (superman)”, presenterade han sig. Han sprack upp i ett sådant stort leende, som man inte trodde att man kunde få se i Gales (supermans) ansikte. Peeta (Ginnyy) tog hans hand och log. Han rodnade och tittade för en sekund ner i marken. Han tittade upp igen och mötte Gales (supermans) blick. De skrattade nervöst båda två.
”Gale (superman)…”, sa Peeta (Ginnyy) som om han smakade på namnet, Han gillade hur det lät när han sa det, han ville säga det igen. ”Gale(superman)!” Även fast det tog emot släppte han taget om hans hand, ”Ja vi syns. Gale (superman)!” Så vände han sig om och gick tillbaka in i huset.
Gale (superman) visste inte om han någonsin hade känt sig såhär lycklig. Det kändes konstigt, men ändå så bra. Han sprang. Han sprang och han skrattade högt och han brydde sig inte ens om att folk måste stirra på honom. De kunde gott få stirra!
När han kom fram till stängslet var Katniss på väg ut genom hålet. Han kunde se att hon var rasande, men för en gång skull så brydde han sig faktiskt inte.
”Varför tog det så lång tid? Varför har du inget bröd med dig? Vart är ekorrarna?” fräste Katniss fram. Men Gale (superman) var så lycklig att han bara skrattade åt henne. Hon blev så förvånad av att se det stora leendet att hon glömde bort att vara arg.
Gale (superman) fortsatte att le när han klev fram mot Katniss. ”Du är så vacker”, sa han när han bara var någon decimeter ifrån henne. Han tryckte henne mot det trasiga stängslet och kysste henne.

WOW

GRYMT!! Skriv mer!

SÅ BRA!! Skriv skriv!

GRYMT!

SUPPER BRA!! skriv mer

Wohooo! Ge mig mer på vad ni tycker, jag vill veta allt vad ni som läser tycker! Vad är bra/dåligt, vad vill ni se i berättelsen?
________________________________________________
Kapitel 2
Så hade dagen kommit. Katniss och Gale (superman) vandrade hand i hand, upp på vägarna genom husen. Alla hade väntat på dagen. Alla hade vetat om att en dag, förr eller senare, skulle Katniss och Gale (superman) vara det lyckligaste paret i hela distriktet, och till synes så verkade det som om den dagen nu var här. Men det var något som inte stämde, ingen kunde veta att något var fel, men ändå så fanns det två personer som kunde, de visste bara inte om det.
På trappan utanför bageriet satt en surmulen Peeta (Ginnyy) och målade med kol mot en stenplatta. Andra dagar kunde han se harmonisk ut när han höll på så där, nu använde han sig av hetsiga rörelser och han såg så uppgiven ut, som om ingenting längre spelade någon roll. Han hörde ett varmt, djupt skratt och tittade upp precis för att Katniss och Gale (superman), lyckligare än någon annan, hand i hand. Det högg till i hans bröst och han kände att tårarna var på väg att komma. Han reste sig för att gå in, men när han vände sig om så upptäckte att det redan stod någon vid tröskeln. Caleb, Peetas (Ginnyys) äldre bror.
”Värst vad butter man kan vara då!” sa han retligt och skrattade åt Peeta (Ginnyy) som bara blängde tillbaka och försökte ta sig förbi Caleb in i huset. Men Caleb vägrade att flytta på sig, och rykte istället åt sig stenplattan som Peeta (Ginnyy) höll i sin hand.
Caleb var lång, nästan två decimeter längre än Peeta (Ginnyy), dessutom stod han ett trappsteg högre upp. Peeta (Ginnyy) hade inte en chans att få tag i stenen som Caleb höll högt över huvudet. Hur högt han än hoppade så var den oåtkomlig. Men Caleb lämnade ändå snabbt tillbaka den, han hade snabbt sett allt som fanns att se; bilden av två händer, magiskt hopflätade.
”Någon blir visst alldeles hjärtkrossad när hans stora, mörkhåriga, kärlek, går och blir förälskad!” Calebs skämtsamma ton var för ovanlighetens skull som bortblåst och istället allvarlig, nästan hotfull. ”Som om det inte var förväntat när det ända du gör är att sitta och måla dina drömmar, istället för att se till att få de uppfyllda. Skyll dig själv.” Så vände han sig om och lämnade Peeta (Ginnyy) ensam kvar på trappan.
Det var ingen hemlighet hur Peeta (Ginnyy) alltid känt för Katniss. Alla hade sett det, utom hon själv såklart. Så att Peeta var arg och ledsen idag, det var ingen förvånad över. Men den egentliga andeldning till att han kände som han kände, ja den visste han nog inte ens själv om. Han var kluven av alla känslor han kände, samtidigt som han inte orkade känna någonting alls mer. Han hörde Calebs ord om att han drömde mer än att satsa på att få drömmarna uppfyllda, och när han gjorde det han skulle göra här näst, så hade han ingen aning om vad målet med det var. Var det det ena, eller det andra?
”Gale (superman)!” Gale (superman) vände sig om när han hörde den där varma rösten ropa efter honom och fick se Peeta (Ginnyy) komma springandes mot dem.
”Hej Peeta (Ginnyy)!” skrattade Gale(superman) fram, och om det var möjligt så blev hans lyckliga leende ännu större vid åsynen av den blonde, charmiga pojken. Hans grepp om Katniss hand hårdnade en aning för mycket och när Katniss såg Peeta (Ginnyy) blev hennes ansiktsuttryck neutralt och hon tittade ner på sina fötter. Men Gale (superman) hade blicken åt annat håll.
”Ehh… Smakade ekorrarna bra?” frågade han samtidigt som han tittade djupt in i de där glittrande blåa ögonen.
Efter en lång paus skulle Peeta (Ginnyy) precis svara när Katniss plötsligt tittade upp och stirrade argt på Gale (superman).
”Så du sålde alltså ekorrarna? Jag fick aldrig se något bröd igår! Gömmer du mat för mig?” Skällde hon argt till Gale (superman) som nu såg paniksalagen ut, vad skulle han göra? Katniss visste inte om att han hade gett bort ekorrarna till Peeta (Ginnyy), så nu trodde hon att han hade tagit hela betalningen för sig själv. Han kunde inte heller berätta att han hade gett bort dem, för hon skulle aldrig förstå varför han hade gjort det. Ärligt talat så förstod han det inte ens själv.
Peeta (Ginnyy) kunde se att Gale (superman) var i knipa och skyndade sig med att försvara honom. ”Nej, nej, nej! Det var inte alls så! Det var bara fullt upp i bageriet igår och vi hade svårt att betala just då. Ni ska få betalt! Vänta här, jag är tillbaka om en minut.” Så var han borta lika fort som han hade kommit.
Gale (superman) följde Peeta med blicken när han sprang tillbaka till bageriet och hörde inte överhuvudtaget hur Katniss muttrade argt till honom, för en gång skull brydde han sig konstigt nog inte om att han aldrig kunde räcka till i Katniss ögon.
Hur var det möjligt att en människa som springer kunde vara så vacker?
När Peeta (Ginnyy) var utom synhåll, stod Gale (superman) länge och stirrade på dörren han hade försvunnit in i. Och innan han visste ordet av det så var han tillbaka, nu med två stora, rykande färska, limpor i famnen. Han räckte över dem till Katniss, men slet inte för en sekund blicken ifrån Gale (superman som log tacksamt mot honom.
De bara stod där och log mot varandra en stund. Tillslut fick Katniss nog av att inte göra något och rykte i Gales (supermans) hand. ”Kom nu”, muttrade hon. Men Gales uppmärksamhet var riktad åt annat håll, rättare sagt mot stenplattan som glidit ur Peetas (Ginnyys) när han överlämnade limporna till Katniss. Gale (superman) böjde sig ner för att plocka upp den.
”Gosh Peeta (Ginnyy), vad är det här?” undrade Gale (superman) när han såg bilden med de två händerna.
Peeta (Ginnyy) rodnade och tittade ner i marken. ”Äsh det där är ingenting, jag brukar måla sådant när jag har tid över bara…” mumlade han.
”Wow, har du gjort den här!?” sa Gale (superman) med djup beundran i rösten. ”Det är ju verkligen otroligt bra gjort!” Han var riktigt imponerad. ”Så du håller alltså på med sånt här, det är verkligen helt otroligt! Vart ifrån får du din inspiration?”
”Ehh… Alltså…” Peeta (Ginnyy) visste inte vad han skulle säga, rätt ord ville inte komma fram. ”Jo alltså… Jag brukar måla vad jag ser… Och nu såg jag ehh… er två… tänkte att det ehh… var fint…”
”Wow så det här är alltså Katniss och jag?” frågade Gale (superman) glatt och Peeta (Ginnyy) nickade försiktigt.
”Ehh ni kanske skulle vilja ha den?” frågade han innan han visste vad han sa. Självklart ville dem ha den. Så gick de därifrån, glada (till och med på Katniss läppar kunde man skymta ett leende), och lämnade Peeta (Ginnyy) ensam kvar på vägen.
Sanningen var inte att händerna på bilden tillhörde Katniss och Gale (superman). Saningen var inte att Peeta (Ginnyy) målade vad han såg. Sanningen var att han målade var han kände. Då skulle många tro att den ena handen var hans egen och den andra Katniss.
Men sanningen var inte att den andra handen tillhörde Katniss, utan Gale (superman). Vad Peeta (Ginnyy) kände, var Gale (superman) och Peeta (Ginnyy).