Mugglarmagi [SV]

Hej alla mugglisar! Jag nu har jag tillslut bestämt mig för att skriva en egen ff!

Titel: Mugglarmagi
Rating: PG (har jag ändrat till för säkerhets skull)
Språk: Svenska
Handling:
Alivia Montamani är en 13-årig mugglare som går på en internatskola nära London. Hon bor i ett stort hus och hennes familj är ganska rik.
Efter skolan så brukar Alivia gå till en skog som ligger väldigt nära skolan, där har hon ett eget ställe.
Men vad är det för någon bitsk vit häst som strövar omkring i skogen och vad är det för ett brev som hon har fått av någon konstig skola som heter Hogwarts?

Snälla börja ;D *bevakar*

Låter kul, bevakar C:

Låter superbra

Åh, tack så mycket vad snälla ni är!
Nu kommer kapitel 1!!! : )
-------------------------------------------------
Kap 1 Försenad

Jag vaknade av att min hund Soie skällde.
”God morgon”, sa jag och kliade henne bakom öronen.
Sedan kom jag på att det var skola idag. Jag tittade på klockan.
”Ånej”, sa jag. Den visade kvart i åtta.
Jag reste mig snabbt upp och började sätta på mig min skoluniform så snabbt som jag bara kunde. När den var på så såg jag att mina strumpor var ut och in, men jag struntade i det, nu var det bara tio minuter kvar. Jag sprang ner för trapporna ner till köket. Jag tog tag i min skolväska och i ett bröd utan smör.
”Hejdå Soie”, sa jag och smällde igen ytterdörren.
Jag låste och började springa mot grinden. När jag var framme så kom jag på att läxan som var till idag låg på köksbordet.
”Skit också”, sa jag och sprang tillbaka till huset. Jag öppnade dörren och sprang till köket. Soie reste sig ur sin korg och började vifta på svansen.
”Nej Soie, jag måste gå”, sa jag och slängde ner min läxa i skolväskan.
Soie gick tillbaka till sin korg och lade sig ner sorgset. I vanliga fall skulle jag ha gått till henne och gett henne en sista kli bakom öronen, men nu hade jag bråttom.

Jag sprang det snabbaste jag kunde till skolan. När jag var framme öppnade jag dörren försiktigt till klassrummet och klev in.
”Miss Montamani, du är sen”, sa Mrs Hoker.
Allas ögon riktades mot mig.
”Jag ber hemskt mycket om ursäkt Mrs Hoker”, sa jag
”Låt det inte ske igen”, sa hon och nickade mot min plats.
”Det ska inte upprepas”, sa jag och gick mot min bänk.
Tur, jag slapp kvarsittning.
”Åter till läxan”, sa Mrs Hoker. ”Ni skulle alla skriva en uppsats om en valfri författare. Jag förväntar mig att alla har gjort den.”
Hon började samla in allas uppsatser, jag tog ut min ur väskan och sträckte fram den mot henne när hon gick förbi mig. Hon tog den och gick sedan vidare till min bästa vän Jonas.
”Var är din läxa Mr Friedgan?”, sa Mrs Hoker till Jonas och tittade på honom med hennes genomborrande blick.
”Jag har glömt den hemma”, sa han nonchalant.
”Mr Fridegan”, sa hon ”Detta är den fjärde läxan i rad som du har *glömt hemma*, det är oacceptabelt! 30 minuters kvarsittning för dig och läxan ska vara inlämnad i morgon.”
Mrs Hoker gav honom en sista blick sedan gick hon vidare.
Jag vände mig om och skakade på huvudet åt Jonas. Han flinade till svar, jag flinade tillbaka.

Det var suuper bra!!! Meeer

Jättebra, älskar ♥

Jättebra! Skriv mer

ÅÅÅhh!!! Tack så myyyyckeeet!!!♥♥♥

-------------------------------------
Kap 2 Iakttagen

Dagen gick snabbt och när klockan ringde ut för sista gången så gick Jonas fram till mig.
”Ses sen”, sa han.
”Ses”, sa jag och räckte upp min hand.
Vi gjorde vårt speciella handslag, sa hejdå en sista gång och sedan gick jag ut på skolgården.

Idag så gick jag inte hem på en gång. Istället för att gå till vänster när jag kom ut från skolgården så gick jag till höger istället, som jag alltid gjorde när Jonas fick kvarsittning. Den asfalterade vägen övergick efter att jag hade gått förbi några radhus till en grusväg som delade sig i två delar. Jag gick till höger igen. När jag hade gått en bit så svängde jag in på en stig som ledde rakt in i skogen. Jag gick på stigen ett tag och tillslut så kom jag fram till en liten sjö. Där satte jag mig vid ett pilträd som hängde ner över vattnet, som glittrade vackert i solljuset. Jag tog ett djupt andetag. Här kände jag mig hemma, här kunde ingen hitta mig.
Solen började lysa starkare och jag kände att jag började svettas. Jag tog av mig min kofta och lade den bredvid mig, så att jag bara hade min skjorta och slips på mig. Men solen började lysa ännu starkare, jag tittade ner på den lockande sjön. Den var säkert jättesval och skön. Jag fick en jättestark lust att bada. Men jag hade inga badkläder… Jag såg mig omkring. Det var väl bara jag här? Just då prasslade det till i buskarna till vänster om mig. Jag kollade genast ditåt. Det prasslade till igen, mitt hjärta började bulta snabbare och då hoppade det ut en liten hare ur en av buskarna. Jag pustade ut. Sedan började jag skratta. Det var bara ett litet djur!
”Lova att inte titta”, sa jag skämtsamt till haren.
Den skuttade iväg, jag skrattade igen.
Jag tittade mig omkring en sista gång, sedan började jag ta av mig mina skor och strumpor. När jag bara hade underkläderna kvar så bestämde jag mig att jag skulle bada i dem, bara ifall någon skulle dyka upp.
Jag började gå ner i den svala sjön. Den var ganska kall, men det var bara skönt. När jag var tillräckligt långt ut så att vattnet nådde mig till midjan, tog jag ett djupt andetag och sjönk ner under ytan. Jag kände hur det kalla vattnet sköljde över min kropp, det var en utav de härligaste känslorna jag någonsin upplevt. Jag tog sats med benen och sköt mig upp mot ytan igen för att hämta luft. När jag var ovanför ytan tog jag ett djupt andetag, sedan dök jag ner i sjön igen.

När jag hade badat väldigt länge så kände jag att det var dags att gå upp. Jag började gå in mot stranden. När det var så grunt att vattnet bara var ner till vaderna på mig, fick jag känslan av att jag var iakttagen. Jag tittade mig snabbt omkring. Jag kunde inte se någon. Sedan tittade jag in mellan träden. Jag skrek till, det var helt klart någon där!

HEJ KOMPIS!
SKIT BRA OM DU FRÅGAR MIG!
SKRIIIIIIV ETT TILL! JAG VILL VETA VEM DET ÄR?
INTE JONAS VA?!
JAG KANSE E DÖV, FÖR DET KÄNS SOM OM JAG SKRIKER?!
DU FU* ÄGER! xD