Nicole Smith

Titel: Nicole Smith
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 27
Färdigskriven: Nej
Rating: Inte speciellt mkt våld, inte mer än det som finns i HP böckerna, inget naket och inga äckliga beskrivningar
Beskrivning: Nicole har nyss flyttat från Kanada till England och hoppar därför in i årskurs 6 på Hogwarts. Där blir hon snabbt vän med Blaise Zabini, Draco Malfoy och några av de andra Slytherineleverna. Hon är barnbarn med den berömda quidditchspelaren Donald Smith som spelade i Kanadas landslag och blir därför erbjuden en plats i Snigelklubben. Hon har inget emot mugglarfödda men upptäcker snabbt att de flesta i hennes elevhem har det och hon börjar fundera på om hon verkligen har blivit sorterad rätt. Under året så får hon uppleva romantik, spänning, komiska situationer och mycket drama.

Kapitel 1

Nicole stod bara och stirrade på det enorma tåg som skulle ta henne till Hogwarts. Det var flera andra som gjorde samma sak, men det var dock något yngre än henne. Troligen förstaårselever.
"Nicole, var försiktig. Och om du vill åka hem så är det bara att skicka en uggla", sa en orolig röst bakom henne. Hon vände sig om.
"Mamma, jag har gått på internatskola förut. Jag klarar mig", svarade hon sin mamma som hade tårar i sina gröna ögon. Hon gav henne en snabb kram innan hon rörde sig mot dörren till en av vagnarna. Hennes mamma torkade bort tårarna men stod kvar och såg hennes enda dotter gå på tåget.

Hon gick mellan kupéerna för att leta efter en ledig plats. "Typisk, fullt överallt", tänkte hon när hon gick över till nästa vagn. Hon öppnade dörren till den och märkte att den vagnen inte hade några kupéer. Folk vände sig om för att se vem som hade kommit in. De såg förvånade ut och fundersamma. Inte så konstigt med tanke på att hon var ny, men hon kände ett lätt obehag i kroppen. Hennes blick granskade vagnen från topp till tå och de fastnade på en plats bredvid en mörkhårig tjej. Hon började gå mot platsen och tjejen upptäckte det.
"Är det ledigt här?" frågade Nicole när hon hade kommit fram.
"Nej, min pojkvän sitter här", svarade hon snorkigt och gav blick åt pojken som satt mittemot henne. Han var mörk, stilig och hade ett väldigt vackert ansikte.
"Pansy, du har väl ingen kill...", började han men han fick en mördande blick av flickan som tydligen hette Pansy och avbröt sig.
"Är det ledigt bredvid dig då?" frågade Nicole den mörka pojken. Han nickade och gav en elak blick åt Pansy. Hon slängde upp sin väska på hatthyllan ovanför dem och satte sig ner.
"Så, hm, vem är du? Jag har inte sett dig här tidigare", frågade Pansy henne, fortfarande med snorkig röst.
"Jag har nyss flyttat till England från Kanada", svarade Nicole kort.
"Jaha, visste inte att det fanns trollkarlsskolor där", sa Pansy och hennes min ändrades till ett leende när hon såg en blond kille komma in i vagnen.
"Draco, här är vi!" ropade hon glatt. Han såg henne och gick med bestämda steg mot dem. Nicole såg på honom. Han var otroligt snygg enligt henne. Vitblond, lång, rätt blek och gråa ögon. Han slängde upp sin portfölj på hatthyllan och satte sig ner. Hans blick fastnade på Nicole.
"Vem är du?" frågade han rätt surt.
"Det här är... vad sa du att du hette nu igen?" frågade Pansy Nicole.
"Det sa jag aldrig. Nicole, Nicole Smith", svarade hon och log lite med ena mungipan.
"Hon har nyss flyttat hit från Kanada", fortsatte den mörka killen. Den blonda killen log lite mot henne nu.
"Vart i Kanada kommer du ifrån?" frågade han henne.
"Toronto, men skolan jag gick på ligger utanför Ottawa", svarade Nicole.
"Draco, din slips sitter snett", sa Pansy till den blonda killen som såg frågande på henne.
"Vänta så ska jag fixa det", fortsatte hon och lutade sig fram över honom och fingrade lite på slipsen och drog den rätt. Det var som om att hon ville visa att han var hennes, men han såg nästan rädd ut. Hon satte sig på sin plats igen och gav en blick till Nicole som sa "jag vet att du är avundsjuk på mig". Nicole höjde ögonbrynen åt henne.
"Så, vilket elevhem tror du att du hamnar i?" frågade den mörka killen. Hon ryckte på axlarna.
"Har faktiskt ingen aning. Men jag tycker inte om att plugga, så det blir nog inte Ravenclaw om jag har läst och fattat rätt om varje elevhem", svarade Nicole och skrattade lite.
"Är du renblodig?" frågade Pansy.
"Ja, tycker du att jag ser ut att vara mugglare eller?" svarade Nicole som om att hon hade blivit riktigt förolämpad.
"Nej, jag undrade bara", fortsatte Pansy.

De småpratade lite om allt möjligt, mest om Nicole, större delen av resan, men när de nästan var framme vid Hogwarts blev det helt svart i vagnen. Det var ett stort svart rökmoln och flera personer skrek. Draco reste sig upp från sin plats och såg rädd ut.
"Vad hände? Blaise?" frågade Draco oroligt.
"Vet inte", svarade Blaise rätt lugnt.
Nicole som hatade mörker satt spänd på sin plats. Blaise la en hand på hennes axel.
"Det är okej", viskade han till henne. Röken blev tunnare och snart kunde man se allt igen. Blaise tog bort handen från hennes axel. Då ramlar en väska ner från hatthyllan. Draco såg på den.
"Ta det lugnt, killar. Det var troligen någon förstaårselev som hade köpt något på Fred och George's affär i Diagongränden. Kom, Draco. Vi är framme vid Hogwarts snart", sa Pansy och klappade på sätet bredvid sig. Han tog upp väskan från golvet och kastade upp den på hyllan igen innan han satte sig ner. Pansy drog fingrarna genom hans hår. Han gjorde ingen min.
"Hogwarts. Vilken patetisk ursäkt för en skola. Jag tror att jag skulle kasta mig ut från Astronomitornet om jag tänkte att jag behövde gå där två år till", sa han surt. Pansy som hade lekt med en av hans hårslingor stannade upp.
"Vad ska det där betyda?" frågade hon.
"Jag säger bara att jag inte tror att du kommer få se mig slösa bort min tid på några Förvandlingskonsts lektioner nästa år", svarade han lika surt. Pansy såg förvirrat på Blaise som skrattade till lite.
"Road, Blaise? Vi får se vem som skrattar sist", sa han surt till Blaise som skakade på huvudet och log när han vände bort blicken mot fönstret och kollade ut i mörkret. Då rörde sig den lilla väskan på hyllan. Både Nicole och Draco sneglade upp mot den.

Tåget stannade på stationen och eleverna i vagnen började röra på sig och gå ut på perrongen. Pansy, Blaise och Nicole gjorde sig redo för att gå ut. Draco tog ner den lilla väskan varsamt och tog tag i handtaget.
"Gå ni, jag vill kolla en sak", sa han. Nicole följde efter Blaise mot utgången med Pansy bakom sig. Nicole gick ikapp Blaise, som hon faktiskt tyckte var rätt trevlig till skillnad från Pansy. Draco visste hon inte riktigt vad hon tyckte om. Han verkade kluven. Ena stunden var han sur och andra så var han glad.
"Jag ber om ursäkt för Draco, han brukar inte vara så här", sa Blaise till henne medan de gick av från perrongen och ut ut på en skogsväg.
"Det är lugnt", sa Nicole och strök undan en mörkbrun hårslinga ur ansiktet.
"Blev du rädd när det blev mörkt?" frågade han henne. Hon vände sig mot honom.
"Jag? Rädd? Skulle inte tro det", svarade hon, men hon lät inte speciellt säker på rösten. Han såg henne djupt i ögonen och höjde sina ögonbryn som om att han inte trodde henne.
"Okej, ja jag blev väl lite rädd. Jag ogillar möker, det är allt", sa hon tyst. Han flinade lite.
"Jag vet att det är löjligt", fortsatte hon.
"Det kanske det är, men det är faktikst rätt gulligt", svarade Blaise. Nicole rodnade lite. De stannade och såg en vagn, utan något som drog den, åka iväg med några elever. Bakom dem rullade en ny vagn in och Blaise klev på den. Nicole var snabbt uppe efter honom och hon satte sig bredvid honom. Det hördes skratt några meter ifran vagnen och hon vände sig om. Hon såg tre killar komma gåendes mot vagnen. Killen längst till vänster var rätt lång, hade brunt kort hår och lite skäggstubb. Han hade en svart portfölj i ena handen. Killen i mitten var lite kortare än den första, hade ljusbrunt hår och en axelremsväska på ena axeln. Den tredje killen hade blont hår, var lika lång som den första och hade en axelremsväska på ena axeln.
"Titta, det är ju Blaise", sa den blonda killen. De andra två slutade skratta och kollade upp mot vagnen.
"Hej, Blaise!" sa de och klättrade upp i vagnen. De satte sig mittemot Blaise och Nicole och deras blickar fastnade snabbt på henne.
"Blaise, nu får du ta och presentera oss för damen bredvid dig", sa killen med brunt hår.
"Det här är Nicole Smith, Nicole det här är Daniel Mlller, Zachary Tyler och Tom Perez", sa Blaise.
"Hej", sa Nicole och log lite.
"Vart har du gömt henne någonstans, Blaise? Jag har aldrig sett henne förut", sa Tom, den blonda killen.
"Jag har nyss flyttat hit från Kanada", sa Nicole.
"Wow, från Kanada", sa Daniel, den brunhåriga. Vagnen började röra på sig och de åkte iväg genom skogen och upp mot slottet.
"Så, är ni två... ja du vet?" frågade Zach, den ljusbrunhåriga killen, Blaise.
"Va, nej", svarade Blaise förvånat.
"Jaha, det trodde jag, men då har man kanske en chans då, eller vad säger du", sa Zach och blinkade åt Nicole som blev helt ställd.
"Eh...", sa hon och såg på Blaise.
"Killar, låt henne vara", sa han och hon log lite mot honom.
"Okej, men jag vill bara säga att dörren står öppen", fortsatte Zach och blinkade åt henne igen. Daniel knuffade till honom med armbågen i sidan. Han hoppade till lite.

"Vet du vart du ska?" frågade Blaise henne när de kom in i slottet.
"Jag skulle träffa professor McGo.... McGo", sa hon och försökte komma ihåg namnet som hade stått på brevet från rektorn.
"McGonagall?" frågade han.
"Ja, precis. Jag hade det på tungan", sa hon och himlade med ögonen.
"Okej, då ska du gå dit, hon har hand om alla förstaårselever innan sorteringcermonin så hon samlar alla nya där borta", sa han och pekade mot ena långsidan.
"Hon borde komma närsomhelts och vänta in alla", sa han och log mot henne.
"Okej, tack", sa hon och log tillbaka mot honom.
"Lycka till och jag håller tummarna för att du ska hamna i Slytherin", sa han och gick mot några andra elever. Nicole såg efter honom och gick sedan dit han hade pekat och väntade på McGonagall.

Meeeera!!!!

Kapitel 2

Det var ett väldigt liv i entrén. Nicole hade nästan lust att hålla för öronen, men det skulle ju vara löjligt. Hon var omringad av personer som var minst ett huvud kortare än henne, och hon själv var inte längre än 165cm. En kvinna med en svart spetsig hatt kom gåendes mot folksamlingen. Nicole gissade på att det var McGonagall, och mycket riktigt så presenterade hon sig som det också.
"God afton och välkomna ska ni vara till Hogwarts. Jag heter professor McGonagall och är lärare här", sa kvinnan och alla elever blev tysta.
"Innan vi går in i Stora Salen och börjar sorteringscermonin så vill jag bara säga att alla elevhem är lika bra och vilket nu än hamnar i så kommer ni prestera lika bra som alla andra", fortsatte hon. Nicole himlade med ögonen. Enligt dem hon hade suttit med på tåget så var Slytherin bäst och Gryffindor var sämst. Hon hade redan kommit fram till att Ravenclaw inte var något för henne och bara namnet "Hufflepuff" fick henne att skratta. Hon ville ju inte vara i det "sämsta" elevhemmet så Slytherin var nog det hon ville hamna i. Hon kände ju redan några elever där så det skulle nog passa henne fint. Hon vaknade upp ur tankarna när McGonagall började gå. Alla elever följde efter henne in i Stora Salen, och den var stor. Det fanns fyra långbord som sträckte sig från ena kortsidan till den andra och över dem svävade levande ljus. Längst bort fanns ett till bord, fast vänt så att det stod med sina kortsidor mot salens långsidor. Nicole uppfattade väldigt snabbt att det var lärarbordet. Framför det bordet stod ett stort podium med en uggla som pappershållare. Snett framför den stod en pall med en stor, sliten hatt. Hon kände sig utstirrad, vilket inte var så konstigt då hon var betydligt äldre än de andra eleverna som gick mellan borden. McGonagall stannade vid hatten och vände sig om. Eleverna stannade en bit från henne.
"När jag ropar upp erat namn så kommer ni hit och sätter er på pallen!" sa hon högt och lyfte upp hatten från pallen.
"Jacob Atwood!" ropade hon ut och en liten, fräknig kille gick försiktigt fram mot pallen och satte sig på den. McGonagall placerade hatten på hans huvud och efter några sekunder utbrast den "HUFFLEPUFF" och ett helt bord jublade. Hon tog av honom hatten och han gick snabbt iväg mot bordet som hade jublat. Nicole kom fram till att det skulle ta ett tag innan det var hennes tur.

"RAVENCLAW", skrek hatten och den lilla blonda flickan gick iväg till det jublande bordet. Nu var det bara fem elever kvar i gången, varav Nicole var en av dem.
"Nicole Smith!", ropade McGonagall och Nicole sken upp och gick med bestämda steg fram till pallen och nästan drog ner hatten över sitt huvud.
"Hm, det här var klurigt", sa hatten till henne. Hon ryckte till då hon inte var beredd på att den skullle prata med henne.
"Du är modig kan jag se och väldigt kvicktänkt. Du har även blod som får dig att passa in i ett elevhem väldigt väl", fortsatte hatten. Nicole blev mer och mer nervös och hon kunde känna sitt hjärta slå snabbare.
"SLYTHERIN", skrek hatten ut till slut och hon sken upp. McGonagall tog av henne hatten och hon gick med snabba steg mot Slytherinbordet. Hon letade snabbt efter Blaise och fick snart syn på honom tillsammans med Draco, Pansy och några andra i mitten av bordet. Hon styrde sina steg mot dem, men blev helt plötsligt nerdragen i knät av en elev.
"Nej men så trevligt att du kom förbi", sa eleven. Hon vände sig om och såg att det var Zach som hade dragit ner henne.
"Eh... bara låt mig vara, okej?", sa Nicole och slet sig ur hans grepp. Hon hörde hur Tom sa något till Zach och sen skrattade de. Hon suckade och fortsatte mot Blaise och de andra. Blaise vände sitt huvud mot henne och log.
"Välkommen till det bästa elevhemmet, varsågod och slå dig ner", sa han och hoppade lite åt sidan så att Nicole kunde klämma sig in mellan honom och en stor, kraftig kille.
"Tack", svarade hon och log lite lätt mot Draco som såg allmänt sur ut. Hon vände bara bort blicken från henne. Pansy såg på Nicole med mordisk blick och började leka med en av Dracos hårslingor för att verkligen visa att han var upptagen. Nicole gav henne en frågande blick och vände sig sedan mot Blaise.
"Så, vilka är alla som sitter här?" frågade hon.
"Till vänster om Pansy sitter Daphne Greengrass, lika otrevlig som Pansy skulle jag vilja säga", började han och nickade mot en blond tjej med gröna ögon som småpratade med Pansy.
"Till höger om Draco sitter Vincent Crabbe, han är lika korkad som han är stor, men han hänger alltid med Draco och Gregory Goyle som sitter bredvid dig och som förövrigt är lika korkad som Crabbe", fortsatte han och nickade mot de kraftiga killen som satt bredvid Draco. Hon nickade och försökte memorera allt han sa.
"Killen bredvid mig heter Theodore Nott och han är rätt schysst, säger inte så mycket men en jäkligt bra partner på trolldryckskonsten", sa han. Nicole sneglade lite mot den mörkblonda kille som satt bredvid Blaise. Han sa inget, men han såg rätt smart ut.
Då dök det plötsligt upp flera fat med mat på bordet och alla elever började plocka på sig alllt möjligt. Nicole var snabbt framme med handen för att ta en kyckligklubba. Hon fyllde även tallriken med revbensspjäll, klyftpotatis, kalkon och sallad. Blaise skrattade åt henne när hon kastade i sig maten.
"Det ser ut som att du inte har ätit på tre år, haha", skrattade han.
"Jag har knappt kunnat äta på de senaste dagarna för att jag har varit nervös inför sorteringen", svarade hon med kyckling i munnen. De fortsatte att äta och att småprata om allt möjligt.

"Så du menar alltså att du mötte ett troll och klarade dig utan en ynka skråma?" frågade hon Blaise medan de gick ut ur Stora Salen och ner mot uppehållsrummet. Hon trodde inte på honom, men hon tyckte om att höra hans historier.
"Ja, det är helt sant. När jag var i Franska alperna så mötte jag ett troll och klarade mig", sa han och log mot henne.
"Säger du det så", svarade hon och flinade åt honom. "Men jag tror dig inte", mumlade hon tyst. Blaise hörde henne och knuffade till henne lite.
"Du är knäpp", sa han till henne. Hon puttade till honom, lite hårdare än vad han hade puttat henne.
"Du är knäppare", svarade hon. De stannade utanför en stor stenvägg.
"Vad gör vi här?" frågade hon honom.
"Serpent", sa han mot väggen och den gled åt sidan.
"Wow", sa Nicole och följde efter Blaise in i gången. Gången var inte speciellt bred, men det gick att gå två i bredd, fast deras armar snuddade vid varandra hela tiden. Vid ett ögonblick tyckte Nicole att det kändes som att han försökte ta hennes hand, men han gjorde det aldrig. Tillslut breddade sig gången och de kom ut i ett rum med flera svarta och mörkgröna lädersoffor, några fåtöljer i samma färg, några bord med matchande stolar och två öppna spisar.
"Välkommen till sällskapsrumet", sa Blaise och steg in i rummet som det endast satt tre elever i.
"Det brukar vara mer folk här i vanliga fall. Tjejernas sovsalar har du åt höger. Det står en skylt med vilka personer som har vilken sovsal på dörren", fortsatte han och styrde sina steg åt vänster för att ta sig till sin sovsal. Hon gick åt motsatt håll och kom in i en korridor med massor av dörrar. Hon började leta efter sitt namn och hittade det på den femte dörren. Hon läste även att både Pansy och Daphne skulle ha samma sovsal. Hon suckade och öppnade dörren. I rummet som hon kom in i stod det fem sängar med smaragdgröna sänghimlar och lika grönt överkast. På sängen längst in låg hennes koffert. Hon gick mot sängen och satte sig på den. Hon lyfte ner kofferten på golvet och öppnade den. Hon tog upp en fotoram med en bild av ett quidditchlag klädda i blått och brunt. På bilden satt hon på en svarthårig killes axlar och runt dem stod resten av laget. De hade nyss vunnit Kanadas skolmästerskap i quidditch och det hade de gjort tack vare henne. De hade spelat mot en skola från Vancouver och de ledde rätt mycket, men då fick Vancouvers sökare syn på kvicken och då passade även jagarna på att försöka med ett anfall. De försökte göra mål, men Nicole räddade skottet och någon sekund senare fångade sökaren kvicken. Hennes skola hade vunnit ändå, men det var knappt. Hade de satt det sista skottet så hade Vancouver vunnit. Det var därför hon var upphissad på bilden. Hon hade räddat dem från att komma tvåa.
Hon fortsatte plocka upp saker ur kofferten. En skrivbok, en bok om drakar och lite annat. Då kom Pansy och Daphne in i sovsalen. De fnittrade men blev tysta då de såg Nicole.
"Jaså, vi hamnade i samma sovsal minsann", sa Pansy och gick fram till sängen i mitten som var hennes.
"Ja, uppenbarligen", svarade Nicole och stängde kofferten.
"Om vi nu ska dela rum med varandra i ett år så vill jag bara klargöra några regler för dig", började Pansy. Nicole höjde på ögonbrynen.
"Ett: Allt som sägs i den här sovsalen stannar mellan oss. 2: Det är jag som bestämmer hur vi ska göra saker. 3: Om du ens försöker flirta med Draco så är du död", sa Pansy och satte händerna på sängen och lutade sig över den.
"Och vad får dig att tro att jag skulle vilja flirta med Draco?" frågade Nicole och spände blicken i henne.
"Försök inte, jag har sett att du ger honom blickar", sa Pansy snorkigt.
"Blickar? De enda blickar jag har gett honom är vänliga! Jag var bara trevlig, en sak som du inte vet hur man är", sa Nicole surt. Pansy reste sig från sängen och så chockad ut. Ingen hade väl någonsin sagt något sådant till henne tidigare. Hon öppnade munnen för att säga något men vände istället på klacken och gick ut ur rummet med Daphne tätt efter sig. Nicole satte sig på sängkanten och suckade. Hur skulle hon stå ut med att dela rum med henne ett helt år?

Varför var hon inte trött? Hon hade ju knappt sovit de senaste dagarna och nu kunde hon inte sova? Hon stirrade upp i den smaragdgröna sänghimeln och suckade. Till slut reste hon sig upp och tassade ut ur rummet. Hon stängde dörren tyst bakom sig och fortsatte gå mot sällskapsrummet. Det första hon såg när hon kom dit var en person som satt i en av sofforna och stirrade in i elden som brann i en av de öppna spisarna. Hon gick försiktigt fram mot personen och kunde tillslut se att det var Blaise som satt där. Hon gick hela vägen fram till soffan och han vände på huvudet.
"Kan jag sätta mig här?" frågade hon honom och han nickade. Hon satte sig ner bredvid honom och drog upp knäna mot hakan.
"Kan du inte sova?" frågade han henne utan att slita blicken från elden.
"Nej", svarade hon kort. Han log lite.
"Inte jag heller. Theodore må vara tyst när han är vaken men han låter desto mer när han sover", sa han. Nicole log lite.
"Jag tror att jag tänker för mycket. Alla tankar korsar varandra och det blir en enda röra i huvudet som jag måste reda ut och kan därför inte sova", sa Nicole och såg på honom. Han hade svart/grå rutiga pyjamasbyxor och en grå t-shirt på sig. Han vände sig mot henne.
"Tänk inte så mycket då", sa han och flinade.
"Tror du inte att jag försöker?" skrattade Nicole fram. De satt tysta en stund.
"Vet du vad jag tänker?" frågade Blaise och avbröt tystnaden.
"Nej, vaddå?" svarade Nicole och vände blicken mot honom.
"Att jag hade en jäkla tur när jag träffade det där trollet", sa han och skrattade.
"Kom igen, du ljuger", sa Nicole och puttade till honom på axeln.
"Nej, det gör jag inte", svarade han och puttade på henne.
"Joho", sa hon och fortsatte puttningen. Tillslut började han kittla henne istället och vred sig av skratt och råkade sparka honom på smalbenet. Han kved till lite och de båda skrattade.

Jätte bra! Bara det att du hoppar från nutid till dåtid och tvärtom hela tiden. Mer

yay för syrran som börjat skriva på denna historia igen



vart? hittar inte stället du pratar om...

Tack för att du såg det Har rättat till det nu och tror att det är ett tecken på att man inte ska skriva klockan 1 på natten haha.

Kapitel 3

Nicole slog upp ögonen och hennes första tanke var "Vart är jag?" Hon kom snabbt på att hon låg i en av sofforna i sällskapsrummet. Hon hade tydligen somnat där under natten. Hon satte sig försiktigt upp och upptäckte att Blaise satt och sov i andra änden av soffan. Han hade huvudet lutat bakåt och munnen vidöppen. Hon skrattade lite. Han såg väldigt rolig ut. Hon knuffade till honom lite på axeln.
"Blaise", sa hon tyst. Hon fick ingen reaktion. Hon knuffade till honom lite hårdare.
"Blaise", sa hon lite högre. Han hoppade till och såg sig omkring.
"Va? Åh", sa han och såg på Nicole. Han log lite och gnuggade sig i ögonen.
"God morgon", sa hon och gäspade stort.
"Vi somnade visst", sa han och gäspade. Nicole började skratta. Han såg frågande på henne.
"Vad?" frågade han.
"Det är bara så komiskt. Att vakna upp här med dig första morgonen på Hogwarts, se dig sova, se dig nyvaken och inte lika välfixad som du var igår", sa hon och log mot honom.
"Haha, jo lit ekomiskt kanske. Du vet att du är helt svart under ögonen va? sa han och skrattade lite.
"Åh nej", sa hon och började gnugga med fingrarna under ögonen för att få bort sminket. Han såg road ut.
"Sluta skratta!" sa hon och gnuggade ännu mer.
"Vänta, du har lite på kinden", sa han och hoppade närmare henne.
"Vart? Här?" sa hon och började gnugga på sin högra kind.
"Nej på den vänstra", sa han. Hon böjade gnugga på sin vänstra kind istället.
"Är det borta?" frågade hon och slutade gnugga.
"Nej det är kvar, vänta så fixar jag det", sa han och drog tummen på hennes kind. Han satt väldigt nära henne nu och hon andades in hans doft. Hur kunde han lukta så gott när han var nyvaken? Han såg henne i ögonen och drog undan sin hand. Hon harklade sig.
"Tack", sa hon och vände bort blicken mot klockan som hängde på väggen. Den visade kvart i fem.
"Oj, är klockan bara så lite", sa hon och vände tillbaka blicken mot Blaise som fortfarande hade blicken fäst på henne.
"Mm... Nicole, ta inte det här på fel sätt", började han och hon såg frågande på honom.
"Okej", svarade hon lugnt.
"Det är bara det att du, ja, eh... du är väldigt vacker", fick han tillslut ur sig. Hon rodnade lite.
"Åh, eh... du är inte så tokig heller", svarade hon tyst. Han lutade sig fram mot henne och var på väg att kyssa henne. Nicole böjde sig framåt och slöt ögonen. Då hördes det fotsteg från killarnas sovsal. Blaise stannde upp och vände sig om mot dörröppningen som ledde till sovsalarna. Fotstegen kom närmare men de försvann in i ett rum.
"Det var troligen Theodore som hade varit på toa", sa Blaise tyst och vände sig mot Nicole som hade slagit upp ögonen igen. Hon satt fortfarande lutad mot honom.
"Hur kan du vara så säker på att det var han?" frågade hon tyst.
"Han går alltid på toa vid den här tiden på morgonen", svarade Blaise och såg henne djupt i ögonen.
"Du har väldigt gröna ögon", sa han efter att ha studerat dem ett tag.
"Jo, jag vet", svarade hon tyst.
"De är väldigt fina och ovanliga", fortsatte han i samma lugna, tysta röst. Han drar handen över hennes kind och hon lutar sig fram mot honom. Deras läppar möts och de kysser varandra länge.

Nicole sätter sig ner på bänken vid bordet. Blaise sätter sig bredvid henne. Det står flera tallkrikar med rostat bröd, gröt, äggröra, bacon och stekt korv framför dem. Det stod även några skålar med frukt och grönsaker där. Nicole sträckte sig efter fruktskålen och lastade på ett gäng bananer och en mango på sin tallrik. Blaise tog istället en skiva bröd och bredde på smör och la en ostskiva på den. Han sträckte sig efter juicetillbringaren samtidigt som Nicole och deras händer nuddade varandra. De såg på varandra och skrattade.
"Du kan ta först", sa Nicole och drog undan handen.
"Nej, damerna först", svarade Blaise och sköt tillbringaren mot henne. Hon suckade och hällde upp juicen i sitt glas och skickade tillbringaren till Blaise.
"Vad har du för lektion?" frågade han henne. Hon hade mat i munnen så hon var tvungen att tugga ur allt innan hon kunde svara.
"Trolldryckskonst", svarade hon och skalade en ny banan.
"Samma som mig då", sa Blaise och log mot henne. Då kom Tom, Zach och Daniel och satte sig mittemot dem.
"Jaså, här sitter ni och ser förälskade ut", sa Tom och sträckte sig efter äggröran.
"Va?" sa Nicole och Blaise i kör.
"Vi, förälskade, lägg av", sa Nicole och Blaise instämde.
"Om ni säger det så", svarade Tom. Daniel och Zach bråkade istället om brödkorgen och det slutade med att Zach släppte den så att Daniel tippade korgen och allt bröd ramlade i hans knä. Tom och Zach skrattade.
"Vad var det där bra för?" sa Daniel surt och kastade en brödskiva på Zach.
"Bråka aldrig med Daniel på morgonen innan han har ätit frukost", viskade Blaise till Nicole. Hon nickade och fortsatte äta på sin mango.
"Så, Nicole, spelar du quidditch?" frågade Tom Nicole.
"Ja, faktiskt. Jag var med i min skolas lag som vann kanadas skolmästerskap", svarade hon. Blaise höjde handen till hennes ansikte och tog bort en bit mango från hennes mungipa.
"Jaha, då är du bra alltså", sa Zach och avbröt brödkastningen med Daniel. Hon nickade samtidigt som hon höjde sitt glas mot munnen.
"Vad har du för possition?" frågade Tom och tog en bit av sin macka.
"Vaktare", svarade hon efter hon hade druckit upp sin juice.
"Vilket samanträffande att vår förra vaktare gick ut skolan förra året och att du börjar här", sa Tom.
"Du borde komma till uttagningen", sa Daniel och fyllde sitt glas med juice.
"Jo, visst. När är den?" frågade hon.
"Efter sista lektionen på fredag", svarade Tom.
"Okej, är ni alla med i laget eller?" frågade hon och syftade på de fyra killarna hon satt med.
"Vi tre är med, Blaise försökte bli jagare, men lyckades inte komma med. Men du ska väl söka i år? Det finns en plats ledig som jagare också", frågade Tom Blaise.
"Vi får se", svarade Blaise och åt upp den sista biten av sin macka.
"Klart du ska söka, Blaise", sa Nicole och puttade till honom lite.
"Vad har ni för possitioner då?" frågade hon de tre killarna.
"Zach är jagare, Daniel är slagman och jag är jagare och blev även kapten i år", svarade Tom och såg stolt ut.
"Vem är sökare", frågade Nicole nyfiket.
"Draco, men han pratade om att han skulle hoppa av, men jag har inte hört något mer om det så vi räknar med att han är med i laget i år också", svarade Tom och drack upp sin juice.

Nicole följde efter Blaise in i klassrummet där de skulle ha trolldryckskonst. Det var ingen där än. Lektionen började visserligen inte förens femton minuter senare. Blaise ställde ner sin väska på golvet vid en bänk. Nicole ställde ner sin bredvid hans. Han vände sig mot henne och satte sina händer på hennes kinder och drog dem bakåt och tryckte sina läppar mot hennes. Hon besvarade kyssen och la sina händer runt hans midja. De slutade kyssas när det hörde en person komma gåendes mot klassrummet. De släppte varandra och ställde sig som om att det såg ut som att de pratade med varandra.
"God morgon, professorn", sa Blaise, som stod vänd mot dörren och hade sett professor Slughorn komma in i rummet.
"Ah, god morgon, Mr Zabini", svarade en manlig röst. Nicole vände sig om för att se professorn. Han var rätt kort, knubbig och rätt gammal.
"Vem är din vän, Zabini?", frågade professor Slughorn.
"Det här är Nicole Smith, professorn", svarade Blaise.
"Ja, juste. Dumbledore berättade att du var ny här på skolan. Visst var det så att du är nyinflyttad från Kanada?" fortsatte han medan han plockade fram lite saker ur sina skåp.
"Ja, precis, professorn", svarade Nicole och ställde sig lutad mot bänken bakom sig. Slughorn ställde sig bakom sin kateder och såg på henne.
"Den enda kanadensiska Smith-släkten jag känner till är den som Frederick Smith tillhörde. Du vet, slagmannen i kanadas landslag" sa han och studerade Nicole från topp till tå.
"Ja, han är min farfar", svarade Nicole och tyckte att det var roligt att han kände till någon släkt från kanada.
"Det menar du inte. Du vet, jag brukade ha en grupp elever som samlades då och då för att äta middag och ha fester tillsammans. Du skulle inte vilja vara med där?" frågade Slughorn henne.
"Det skulle vara en ära", svarade Nicole och log mot honom.
"Strålande, jag skickar en uggla när det blir något", sa han och precis då kom Pansy och Draco in i klassrummet. Pansy blängde på Nicole och la sin hand på Dracos axel. Draco nickade lätt mot Nicole och Blaise och ställde sig bredvid Blaise. Pansy ställde sig på andra sidan av Draco.

"Okej, jag har några olika trolldrycker här framme och...", Slughorn avbröts då dörren till klassrummet öppnades. Två killar kom in i rummet. En blond flicka såg på den rödhåriga killen och sken upp.
"Ah, Harry! Jag började bli orolig! Och jag ser att du har någon med dig", sa han och såg glad ut.
"Ron Weasley, sir. Men jag är riktigt dålig på trolldryckskonst, hemsk faktiskt, så jag ska nog gå...", sa den rödhåriga killen.
"Nonsens, det fixar vi. Alla vänner till Harry är vänner till mig. Då så, ta fram böckerna..." fortsatte Slughorn och vände sig mot resten av klassen igen.
"Um, ursäkta, sir, men jag har ingen bok än, inte Ron heller. Du förstår, fram tils i morse så..." sa killen som hette Harry. Nicole förstod snabbt att det var Harry Potter, pojken som överlevde.
"Ingen fara, ta det ni behöver i skåpet", svarade Slughorn. Han vände sig mot klassen igen och de två killarna gick till skåpet vid dörren för att hämta varsin bok.
"Nu, som jag sa förut så har jag förberett några trolldrycker nu på morgonen. Någon som har en aning om vad det kan vara för några?" fortsatte Slughorn. Nicole höjde snabbt handen. Det gjorde även en tjej med brunt lockigt hår som stod längst fram. Sughorn pekade på Nicole.
"Ja, miss Smith", sa han och Nicole gick fram till katedern.
Hon luktade lite på den första kitteln.
"Det här är Veritaserum och det där är Polyjuice elixir", började hon och rynkade på näsan när hon kände doften av Polyjuice elixiret. Hon gick fram till den sista kitteln och luktade på den.
"Det här är... Amortentia! Den starkaste kärleksdrycken i världen. Den luktar olika från person till person. Man känner dofterna av det man blir attraherad av. Till exempel så känner jag doften av äppeldoftande shampoo, choklad och... mango", sa Nicole och tänkte på när Blaise hade tagit bort mangobiten från hennes kind. Hon kom även fram till att det var äppelshampoo hon hade tyckt att Blaise doftade som i morse.
"Mycket bra Miss Smith", sa Slughorn och Nicole gick tillbaka till sin plats. Pansy blängde på henne och viskade något till Daphne som stod bredvid henne.
"Amortentia skapar inte äkta kärlek, såklart. Det är omöjligt. Men den skapar en kraftig förälskelse eller besatthet. Tack vare det så är det nog den farligaste trolldycken i det här rummet", sa Slughorn och såg på klassen. Flera utav tjejerna i rummet, Pansy bland annat, hade gått närmare drycken och stirrat drömmande på den. Slughorn la snabbt ett lock över kitteln och tjejerna backade tillbaka. Den blonda tjejen som hade blivit så glad av att se den rödhåriga killen komma in i rummet stirrade drömmande på killen. Han såg mest besvärad ut.
"Sir, du har inte berättat vad som finns i den där", sa en mörkare flicka från Gryffindor och pekade på en lite flaska med en genomskinlig dryck.
"Ah, det ni ser framför er mina damer och herrar är underlig liten dryck som är känd som Felix Felicis. Men den är mer känd som..." sa han samtidigt som han tog upp flaskan. Den brunhåriga tjejen som hade räckt upp handen samtidigt som Nicole avbröt honom.
"Flytande flax", sa hon. Det hördes ett mummel i rummet och Draco som hade stått och stirrat ner i golvet kollade upp.
"Precis, Miss?" sa Slughorn.
"Granger, sir", svarade hon.
"Väldigt svår att göra, och farlig om du gör den fel. Men bryggd på rätt sätt, som den här har blivit, så har den förvånadsvärda krafter. En klunk och du kommer att märka att du lyckas med alla dina strävanden... åtminstonde tills den slutar verka", sa Slughorn.
"Men varför dricker inte folk den hela tiden?" frågade samma mörka flicka.
"För om man tar den för många gånger så kan den orsaka yrsel, vårdslöshet och farlig självsäkerhet", svarade Slughorn. Blaise höjde handen. Slughorn pekade på honom.
"Har du någonsin tagit den, sir?" frågade han.
"Två gånger. En gång när jag var tjugofyra och en gång när jag var femtiosju. Två matskedar till frukost. Två perfekta dagar..." svarade han drömande. Han tystnar och det ser ut som att han tänker på vilka underbara dagar han hade haft. Tillslut så blinkade han till och kom tillbaka till nuet.
"Så, det här är vad jag erbjuder er idag. En lite flaska med flytande flax... till den elev som, under den tiden som är kvar, klarar av att brygga en acceptabel variant av Levande Död, receptet hittar ni på sidan tio i era böcker", sa Slughorn och eleverna började bläddra i sina böcker.
"Ni ska veta att under den senaste gången som jag var lärare här på skolan så lyckades ingen brygga en bryggd av tillräcklig kvalitet för att kunna vinna priset. I alla fall... lycka till", tillade han och la ifrän sig flaskan på sin kateder. Alla elever gick till sina platser vid borden och började läsa recepten och plocka fram det som de behöver. Nicole hamnade vid samma bord som Blaise, Daniel och Zach. Tom syntes inte till så han tog troligen inte den här kursen i år. Draco, Pansy, Daphne, Vincent och Gergory stod vid bordet bredvid dem. Hon såg hur Draco kämpade med att skära i Sopophorous bönan och skar sig. Han svor. Pansy var snabbt där och frågade hur det gick.
"Det går ju inte!" sa Zach förtvivlat och Daniel, som inte hade börjat skära än, skrattade.
"Försök själv då och se hur lätt det är", sa han surt till Daniel. Han tog upp sin kniv och försökte skära i bönan som hoppad iväg. Zach skrattade åt honom.
"Stå still din dumma böna!" skrek Daniel samtidigt som hans böna hoppade ner på golvet. Zach skrattade ännu mer. Nicole försökte skära sin, vilket inte gick så bra, men det stod bara att man skulle ha i saften från den så hon la kniven platt på den och tryckte till. Hon kunde sedan droppa i saften från den i kitteln.
"Hur gjorde du det där?" frågade Zach som fortfarande såg förtvivlad ut.
"Krossa den istället", svarade hon.
"Men det står att man ska skära den", sa Daniel som reste sig upp från golvet efter att ha fångat sin böna.
"Gör som ni vill", sa hon och fortsatte att läsa receptet.

Slughorn gick fram till Nicoles kittel och släpper ner en röd droppe som fräts bort av bryggden.
"Vid Merlins skägg, den är perfekt. Så perfekt att en droppe skulle kunna döda oss alla", sa Slughorn.
"Du och Mr Potter har båda gjort perfekta bryggder", fortsatte han. Nicole log stolt. Slughorn räcker över flaskan till henne.
"Här får du, som jag lovade. En flaska Felix Felicis. Använd den väl", sa han till henne. Han vände sig mot Harry.
"Jag ordnar fram en till flaska till dig Mr Potter, kanske redan i eftermddag", sa han till Harry. Eleverna såg avundsjukt på Nicoles flaska. Hon stoppade den snabbt i väskan. Blaise gick fram till henne.
"Vart har du lärt dig brygga så där bra?" frågade han henne.
"Jag har alltid tyckt om trolldryckskonst och jag har väl en naturlig begåvning för det", sa hon och skrattade lite. De följde efter de andra eleverna ut ur klassrummet.

nice chapter, sis
en del tidshopp - nu när vi kom på orsaken till dem så är de lätta att förstå dock

fixade det som jag såg hehe kolla om du ser nått mer

hittade inga just nu iaf
nu får du ta o läsa min story också XD
(haha, vet att jag tjatar)

Kapitel 4

Nicole drog på sig sina quidditchskydd över axlarna och satte på sig sin före detta skolquidditchtröja som var blå och brunrandig. Hon tog sedan upp sin Firebolt-kvast som hon hade lagt på sängen och gick ut ur sovsalen. Hon möttes av intresserade blickar när hon kom in i sällskapsrummet där hon stannade för att vänta på Blaise. Hon hade sitt vågiga, bruna hår uppsatt i en hög hästsvans som svingade fram och tillbaka när hon vred på huvudet. Hon såg Pansy sitta i knät på Draco i en av fåtöljerna i mitten av rummet. Hon strök hans hår medan han pratade med Vincent och Gregory. Nicole vände blicken mot killarnas sovsalar och såg Blaise komma ut ur sitt rum och gå mot sällskapsrummet med gröna quidditchkläder på sig och en kvast i handen. Om hon inte misstog sig så hade han en Nimbus 2001. När han kom ut i sällskapsrummet gick han fram till Nicole och kysste henne demonstrativt på munnen. Hon blev väldigt förvånad men besvarade kyssen automatiskt.
"Varför döljer vi det för andra? Vi gillar varandra och då borde vi stolt visa upp det", viskade han till henne. Hon log lite. Det hördes hurrarrop från eleverna som satt i rummet. Nicole kastade en blick mot Draco och Pansy. Båda såg väldigt förvånade ut. Blaise tog Nicoles hand och drog med henne ut ur rummet.

När de kom ut på quidditchplanen så var det omkring fem sju andra elever där, varav tre utav dem var Tom, Daniel och Zach. Blaise och Nicole gick fram till dem. Tom vände sig om och såg på dem.
"Jag undrade just när ni skulle dyka upp", sa han. "Det är bara att hoppa upp på kvastarna och värma upp lite innan vi börjar." De gjorde som han sa och Nicole njöt av att få flyga igen. Hon testade lite snabba svängar och körde lite trickflygning. Hon såg ner på marken och märkte att killarna följde henne med blicken. De såg imponerade ut och hon kände att hon skulle ha en bra chans att få platsen som vaktare.
Efter omkring tio minuter vinkade Tom ner dem mot marken. Det var nu omkring tio elever som var där för att försöka få en plats i laget. Hon landade snyggt på marken och klev av kvasten.
"Okej, eftersom det bara är en jagare och en vaktare som behövs i år så ska vi köra lite straffar, det vill säga en vaktare åt gången och jagarna turas om att anfalla med klonken!" sa Tom högt och tydligt. Nicole himlade med ögonen. Straffar brukade hennes skola köra som uppvärmning inför varje träning, så hon var van.
Det var tre andra som sökte till vaktarpossitionen. En kraftig, mörkhårig kille som hon hörde hette Phillip Urquhart, en rödhårig kille vid namn Curtis Evercreech och en liten brunhårig kille som hette Graham Pritchard. Hon såg inga fler tjejer än hon själv som var där för uttagningarna. Hon hade även hört att det aldrig hade varit en tjej i Slytherins lag, vilket hon skulle ändra på. Tom bad Urquhart börja som vaktare och alla jagare fick två skott var per vaktare. Hon såg Blaise flyga upp med de fyra andra eleverna som ville bli jagare. Blaise lyckades få in båda sina skott i mittenringen och Nicole jublade lite innombords. Efter Urguhart så åkte Pritchard upp. Han räddade fyra av tio skott. Väldigt dåligt. Blaise satte båda sina igen. Tom skickade sedan upp Evercreech som var snäppet bättre än både Urquhart och Pritchard. Han räddade alla utom två, varav ett av skotten kom från Blaise. Nu började Nicole få lite fjärilar i magen, men hon visste själv att det var bra att vara nervös. Det gjorde en mer alert. Hon satte sig på kvasten och flög upp till de tre ringarna. Hon vände smidigt runt kvasten så att hon hade huvudet mot planen. Tom blåste i sin visselpipa och först ut att försöka sig på ett skott var en kille vid namn Corwin Vaisey. Hon kastade iväg klonken hårt och den var på väg mot den vänstra ringen. Nicole flög snabbt ner och fångade den med ena armen. Hon tyckte själv att det var ett väldigt enkelt skott att rädda. Nästa man ut var en brunhårig kille som hette Simon Dedworth. Han kastade iväg klonken och Nicole räddade den med båda händerna ovanför huvudet. Så höll det på hela tiden. De kastade och hon räddade. Hon släppte endast in en klonk och det var när Blaise kastade. Han kastade den så att hon trodde att hon skulle nå den om hon sträckte upp armarna så högt hon kunde. Hon kände till och med den nudda hennes fingertoppar, men hon var nöjd ändå. Hon hade ju vunnit över de andra som sökte possitionen. Även Blaise låg bra till. Alla sökande samlade sig runt Tom på marken.
"Jag blev väldigt imponerad av vissa personer, verkligen, men jag behöver bara en av varje, så platsen som jagare går till Blaise Zabini med Corwin Vaisey som reserv och platsen som vaktare går till Nicole Smith med Phillip Urquhart som reserv", sa han och Nicole sken upp. Blaise såg också väldigt glad ut. Hon gick fram mot honom och gav honom en stor kram. De gick sedan ut från planen och mot slottet.
"Du hade grym räddningsteknik", sa Blaise till henne och tog hennes hand i sin.
"Tack, du var väldigt duktig på att skruva till klonken så att den bytte riktning", svarade Nicole och huttrade till lite. Det blåste kalla vindar från bergen och småstänkte.
"Fryser du?" frågade Blaise henne.
"Lite kanske, men det går bra. Vi är ju nästan framme", svarade hon och ökade takten på stegen. Han släppte hennes hand och la sin arm om henne istället för att försöka värma henne. De fortsatte i tystnad sista biten till slottet.

"Zach! Se vad du gjorde!" skrek Daniel till Zach och reste sig från bordet. Han hade äggröra och bacon på hela tröjan. Zach skrattade.
"Kan ni aldrig ge er?" frågade Tom som satt bredvid Zach och läste tidningen. Han suckade och återgick till quidditchsidorna.
"Du Nicole, vad får man om man korsar ett troll med en fe?" frågade Zach skrattade. Hon ryckte på axlarna. "Daniel!" sa han och skrattade så mycket att han höll på att trilla av bänken.
"Hur kan du koppla ihop de två varelserna och få Daniel?" frågade Nicole som inte alls såg det roliga i skämtet. Det var för övrigt bara Zach som skrattade. Daniel hade lyckats få bort det mesta av äggröran och satte sig ner igen.
"Jo du vet, troll är korkade, precis som Daniel här och feer är små och söta. Nu är det inte så att jag tycker att Daniel är liten och söt men det kompenserar för trollets storlek och fulhet", sa han och försökte sluta skratta.
"Jaha, du tänker så", sa Nicole och skakade på huvudet. Zach hade väldigt konstiga tankar och idéer ibland.
"Intressant", sa Tom plötsligt samtidigt som han läste i tidningen.
"Vad?" frågade Blaise som satt mittemot honom.
"Det kanadensiska quidiitchlaget Haileybury Hammers slog Chudley Cannons i gårdagens match", svarade han utan att slita blicken från tidningen.
"Go Kanada!" sa Nicole högt. Blaise knuffade till henne lite. "Aje! Vad skulle det där vara bra för?" frågade hon och knuffade tillbaka.
"Du kan ju inte gå runt och heja på kanadensiska lag när du befinner dig i Storbritannien", sa han skämtsamt.
"Du kan ta tjejen ur Kanada men du kan inte ta Kanada ur tjejen", svarade hon glatt. Det hördes plötsligt högljuda röster från entén och hon vände sig mot dörren. Hon kunde höra att det var en kille och en tjej.
"Vad är det som händer?" frågade Zach och luatade sig över bordet för att försöka se ut genom dörren. Han lyckades inte se något, men innan han hann sätta sig ner igen så hade Daniel hunnit lägga en tallrik med bacon på hans plats. Zach satte sig ner men flög snabbt upp igen när han märkte att han hade suttit på något. Daniel skrattade högt. Nicole som försökte höra vad tjejen och killen sa utanför dörren gav upp när Daniel och Zach började bråka igen. Hon vände sig mot bordet igen och åt upp sin banan. Någon minut senare kom Draco och satte sig bredvid Nicole på bänken och för ovanlighetens skull så hade han inte Pansy med sig. Han såg ut att vara på riktigt dåligt humör så Nicole visste inte riktigt om hon skulle prata med honom eller inte.
"Här har någon vaknat på fel sida ser jag", sa Tom som hade vikt ihop tidningen och sett Draco sitta vid bordet.
"Jag vaknade upp på bra humör, men sen förstördes dagen när jag träffade världens mest irriterande person, Pansy", muttrade han till svar och tog en brödbit och la på sin tallrik.
"Var det ni som bråkade i entrén?" frågade Blaise.
"Mm, jag gjorde slut med henne även fast jag inte visste när vi blev tillsammans", muttrade han och bredde på smör och marmelad på sin macka.
"Jag trodde att du gillade henne", sa Daniel och slutade slå på Zachs arm.
"Det var mer att det var roligt att ha någon som dyrkade en", svarade Draco utan att muttra den här gången. Nicole himlade med ögonen.
"Det var alltså inte kul att ha någon som dyrkade dig längre eller var det något annat som fick dig att göra slut med henne?" frågade Nicole honom. Han såg på henne med sina gråa ögon.
"Hon blev mer och mer efterhängsen, klängig och började bestämma vilka jag fick prata med", svarade han och tog en tugga av sin macka. Han svalde. "Jag fick t.ex inte prata med dig, Nicole, för hon trodde att du stötte på mig, men hon vet ju själv att du är tillsammans med Blaise" fortsatte han och suckade. "Jag förstår mig inte på den tjejen."
Nicole skrattade lite.
"Trodde hon att jag stötte på dig? Är hon helt tappad bakom en vagn eller?" sa hon och skrattade.
"Tydligen så 'gav du mig blickar' och massa sådant", sa Draco och började skratta lite.

"Tycker du inte att det var bra av Draco att dumpa Pansy?" sa Blaise till Nicole när de satt i en utav sofforna i sällskapsrummet. De satt tätt ihop och Nicole hade sitt huvud på hans axel.
"Jo, hon är bra jobbig", svarade hon. Hon smekte hennes arm med sin hand.
"Jag tycker synd om dig som måste dela sovsal med henne", fortsatte Blaise.
"När hon sover så slipper jag ju höra hennes tjatter i alla fall", sa Nicole och skrattade lite.
"Det är ju sant i och för sig, haha" sa Blaise och kysste henne i håret. "Är du nervös inför säsongens första match imorgon?"
"Nja, inte speciellt", svarade hon. Hon var inte speciellt nervös. Det var nog för att hon hade spelat större matcher inför mer publik tidigare. Men hon var lite nervös eftersom det var ett lag som hon inte visste spelade som de mötte.
"Med dig som vaktare så behöver vi inte oroa oss för att de ska få några poäng i alla fall", sa han och tryckte henne närmare sig. Hon log och kände hur ögonlocken började bli tunga.
"Du, jag funderar på att gå och lägga mig nu så att jag är pigg och kry imorgon", sa hon och drog sig ur hans grepp. Han log mot henne.
"Jag hatar att vi måste sova på olika ställen", sa han och kysste henne på munnen.
"Jag med, men det är inte mycket att göra åt det nu", svarade hon och reste sig upp. Han gjorde samma sak.
"Sov så gott", sa han och kysste henne en gång till.
"Du med", svarade hon och gick mot sin sovsal.