Linda och Ida

Titel: Linda och Ida
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Rating: Vet inte
Antal kapitel hittils: 5
Klar?: Tror inte det i alla fall
Beskrivning:

Linda är 11 år. En dag är hon med sin bästa kompis Ida. De är ute och leker i snön och helt plötsligt kommer de fram till en hed. Allt är spännande och lite mystiskt tills Ida gör något helt oväntat...!

Hur låter det? Det här är första gången jag skriver en ff så jag kanske är lite dålig, men vi får se..!

Visst, men avd är en hed? x"D

Jag tror att det är en äng typ

Och Miss Lavender Brown, den här låter jättebra, börja!

Aa precis det e en äng! men asså få inte för er att den e bra bara för att det är den inte! men nu börjar jag då..!



Kap 1, Hålet!

Jag heter Linda. Jag är 11 år och gillar att vara med kompisar och leka i snön. Idag var det en sådan där typisk-leka-i-snön-dag. Jag ringde min bästa kompis Ida och frågade om vi kunde vara tillsammans idag. Det ville hon. Hon kom till mig när klockan var runt elva. Vi gick ut och lekte i snön direkt. Först gjorde vi en snögrotta sen hittade vi en gran som vi gjorde till vårt hemliga spionställe (även om vi inte hade några att spionera på).

Efter att vi varit ute i två timmar gick vi in och åt lunch. Vi var hemma själva så vi satte på One more night (Maroon5) med högsta volym på högtalaren (jag kan säga att det är högt) och dansade medan vi gjorde pannkakor.

Vi gick ut efter lunch igen och gick upp i skogen, efter en stund kom vi fram till en snötäckt hed. Jag sa att inte jag hade sett den här heden förut. Vi gick ut på den, och i mitten, exakt i mitten var ett stort svart hål.

Vi gick fram och la oss på mage, vi tittade ned och såg att det bara var svart. Ida frågade om vi skulle gå hem och ringa föräldrarna, men det ville inte jag. Vi gick bort en bit och satte oss på en stor stenbumling och tänkte vad vi skulle göra. Efter en stund ställde Ida sig upp och började gå mot hålet.

- Vad ska du göra? frågade jag misstänksamt.

Men jag fick inget svar. När hon hade kommit fram till hålet stannade hon, när hon hade stått och kollat ner i hålet länge vände hon sig om och såg mig rätt i ögonen,

- Hej då! sa hon.

Sedan hoppade hon ner i hålet och försvann...

MER!

Okej, de är inte så långa! Men jag har skrivit de för typ en månad sen så nästa kapitel kommer nu på en gång..!


Kap 2, Rummet!

Jag satt kvar på stenen och bara stirrade på hålet. När jag verkligen fattat vad som hänt sprang jag fram till hålet och tittade ner. En gång tyckte jag att jag såg någonting lååååååååååång där nere men jag sa till mig själv att det inte var något. Jag vände mig om och tittade mig omkring, när jag såg att ingen var där hoppade jag också ner.


Jag föll och föll, när jag hade fallit länge fick jag en skymt av att jag hade bikini på mig, jag tittade på mig själv såg att jag HADE bikini på mig. Jag blev fundersam och tänkte när jag kunde ha bytt kläder.

Men det hade jag inte tid att tänka på nu, för helt plötsligt låg jag i en 35 graders swimmingpool. Jag blev förskräckt och tänkte: Jag måste ju hitta Ida! Jag klev ur poolen och såg att mina ytterkläder sakta men säkert började komma tillbaka. Liksom ur tomma intet, från genomskinligt till mer och mer synligt.

Jag undrade om Ida hade varit med om samma sak. Jag började gå i en gång som såg väldigt skrämmande ut, men jag är modig, såklart! När jag gått i två minuter (jag visste det för jag hade klocka på mig och den var vattentät) så kom jag in i ett rum, det var fyrkantigt och i hörnen var det väldigt mörkt.

Nu hade mina kläder helt kommit tillbaka, men det var ändå väldigt kallt i rummet. Plötsligt hörde jag något från ett hörn, jag gick fram och där satt Ida fastbunden och med munkavle. Jag sprang fram och började knyta upp repen. Efter en stund hade jag fått loss alla rep, och munkavlen. När Ida hade fått bort munkaveln hoppade hon upp och började prata som en galning.

- Ta det lugnt! halvskrek jag, berätta allt från början istället för att yra runt som en galen höna!

- Okej! sa Ida, innan jag blev bunden var det en dvärg som sa att om jag inte hittade en skatt som fanns någonstans i ett ihåligt träd i vår värld, skulle han döda mig och jag har bara 3 dagar på mig.

- Vaa? sa jag, då är det nog bäst att vi börjar på en gång då!

- Är det sant att du vill hjälpa mig? sa Ida.

- Såklart! sa jag.

Vi gick tillbaka i gången. När vi kom fram dit vi hade ramlat ner såg vi att det var en hiss där. Vi gick in i hissen och såg att det fanns ungefär 30 knappar. Vi visste inte vilken vi skulle trycka på.

Medan vi stod där och tänkte kom en bild upp framför ögonen på mig. Jag så bara ett nummer, 30. Jag sa det till Ida som i sin tur tryckte på knappen. Vi åkte upp och kunde se heden igen...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni? Kommentera på nu....alla de få läsare som jag har..!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Föresten kommer tredje kapitlet nu!


Kap 3, Ledtråden!

Vi gick snabbt ut på åkern och sprang mot skogsbrynet, innan vi hade kommit fram såg jag en lapp som låg på en sten och jag skymtade att det stod någonting med Ida på den. Jag sprang vidare efter Ida.

- Ida! skrek jag.
- Vad är det? skrek Ida tillbaka.
- Stanna! sa jag.

Ida stannade och jag berättade vad jag sett. Vi halvsprang tillbaka och tittade om den låg kvar, det gjorde den. Lappen var ett A4-ark som var vikt på hälften. På ena sidan av vikningen med snirklig stil stod det "Till Ida och den andra från Sten (dvärgen)". Vi vecklade ut pappret och läste:

Vart ni ska leta är hemligt men jag kan ge er en ledtråd:

Ihåligt träd,
mossa,
långt in i skogen,
glänta.

Om ni hittar skatten på en dag får ni hela skatten och ingen dör, om ni hittar skatten på två dagar får ni halva skatten och ingen dör, om ni hittar skatten på tre dagar får ni ingen skatt men ingen dör heller, men, om ni hittar skatten på mer än tre dagar får ni ingen skatt och en av er dör!

P.S: Om ni berättar för någon dör ni båda två! Tro inte att ni kan överlista mig, för det här har hänt andra barn och när de har försökt överlista mig har det inte gått så jättebra kan jag säga.

- Vänta, sa jag, när den där dvärgen träffade dig så visste han inte att du hade en kompis som var på väg att rädda dig, eller hur!

- Nej, sa Ida.

- Varför står det ”ni” och ”er” då? frågade jag tyst, men mest frågade jag nog mig själv...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycks??

Skulle vara roligt att höra mer ^^

Bra

Okej! om NI tycker det så..!

Här kommer i alla fall kap fyra då!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kap 4, Dvärgen!

- Jag tror jag att vi ska leta någonstans lågt in i skogen efter en glänta med ett ihåligt träd med mossa på! sa Ida.

- Det är ju typ logiskt ja, skrattade jag, - Men först måste vi nog sova!

Vi gick hem, vi bestämde att Ida skulle sova över hos mig. När vi hade ätit fredagsmys och låg i sängen frågade jag:

- När dvärgen skrev ”Om ni hittar skatten på en dag”, tror du då att han menade idag, när vi hittade ledtråden, eller i morgon, så att vi har en hel dag på oss?

- Jag vet inte, jag tror att han menade från i morgon. svarade Ida.
- Okej, då utgår vi från det tycker jag! svarade jag.

Nästa morgon...

Ida och jag åt baguetter till frukost och tittade på TV samtidigt. Sedan skyndade vi oss att gå ut i skogen. Vi tog med oss utrustning:


Sex plastpåsar (4 st till om det skulle komma in snö i skorna som smälter och 2 st till att lägga papper i om man skulle bli tvungen att....jaaaa)
Rep
Varm choklad
Lite saker att äta
Mobilerna
Extra varma tröjor och strumpor
Toapapper

Vi gick ut i skogen.

En timme senare...

- Kan vi inte stanna och och äta lite? gnällde Ida.
- Gärna! suckade jag trött.

Vi stannade och tog tre Mariekex var och drack en klunk choklad. Sedan fortsatte vi att gå...vi gick i en kvart...en halvtimme...fyrtiofem minuter.

- Titta! sa jag och pekade längre in bland träden.
- Vad då? sa Ida.
- Där, ser du inte det ihåliga trädet? Kom vi springer! sa jag.

Vi började springa mot det ihåliga trädet...



Kommentera..!

Bra