En 15 dagar kvar att leva [SV]

Titeln: är titeln
Rating: G
Språk: Svenska
Denna fanfic. är färdig! =)

Kapitel 1
”Lily, Sirius skulle aldrig säga något!” sa James en aning irriterad av Lilys oro över det. Lily la armarna i kors och reste sig upp från deras soffa, ”Jag vet att han inte säger något, jag oroar mig bara över det hela.” Svarade Lily och fäste blicken på James. ”Det behöver du inte, jag lovar dig det.” James röst blev lenare och munnen dolde ett litet leende. Lily slappnade av och spänningen i rummet lättade. Det knackade på ytterdörren och Lily suckade, ”Sirius den enda som kan komma in och den enda som besöker någon runt tolv på natten är du. Och du väckte Harry!” Lily gav Sirius som kommit in en sur blick. Han flinade, ”Jag tar Harry om du tar Sirius” sa Lily till James och kysste honom på kinden. ”Ja för man tar ju hellre Sirius än Harry!” sa James ironiskt. Lily log mot dem båda och skyndade sig sedan upp på övervåningen där Harry låg i sin säng. Lily tog upp honom och vaggade Harry fram och tillbaka i sina armar. ”Schh, det var bara Sirius, det finns inget farligt!” viskade hon till den lille. Men tårarna brände i ögonen, hon ljög för honom, faran fanns där och hon levde i ständig skräck att något skulle hända honom. Dumbledore fick allt att låta så enkelt, det var inte enkelt. Voldemort var ute efter hennes son som bara är 1 år och 2 ½ månad gammal. Lilys tankar avbröts av en snarkning, Harry hade somnat igen. Hon la ner honom i sängen men så fort hon la honom där gnydde han i sömnen. Det var bara att ta upp honom igen och fortsätta gå runt med honom i rummet. Sirius och James skrattade där nere och det fick Lily att ge Harry ett litet leende. ”Du har i alla fall en galen gudfar och pappa som lyser upp vår dag.” Harry skrattade till svar. Det skrattet värmde om hjärtat och Lily kunde för en minut få glömma att känslan att han, Voldemort var nära.

Tycks? =)

Jättebra! Jag får verkligen den tydlig bild av stämningen och jag älskar att Sirius är med! Att du beskriver han och James vänskap liksom.
*bevakar*

Väldigt bra! Jag älskar fanfics om James/Sirius/Lily ja, allt det där

Jätte bra

Shiet, vad bra! *bevakar*

Tack Kommer mer snart

Braaaa bevakar

BRA vill ha mer nuuuuuu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 2 17/10 1981
Lily vaknade med ett ryck något hade stört henne den senaste minuten, det visade sig vara deras katt, Minnie som lagt sig i famnen på Lily där även Harry låg. ”Minnie flytta på dig!” sa Lily lättsamt till katten. Trots allt hade Lily aldrig funnit någon ide att bråka med någon på morgonen. Minnie strök sig mot Lilys ben innan hon hoppade ner från soffan. Lily stannade upp, soffan? Det sista hon kom ihåg från gårdagen var att hon satt på golvet och vaggade Harry fram och tillbaka. ”God morgon!” sa James och log från dörren. ”God morgon James är inte Sirius kvar?” frågade Lily och sträckte lite på sig när hon la ner Harry på soffan. ”Nej!” James skakade på huvudet,”Dumbledore var här igår.” James mungipor ryckte lite och Lily kände hur pulsen ökade, vad hade hänt? ”Han kom angående Sirius.” sa James långsamt och tuggade länge på sin macka i handen. ”Angående vadå? Vad är det som ni vet som inte jag vet som antagligen alla vet men inte jag för ni vet något som ni inte har berättat för mig, vad är det ni vet som inte jag vet eller kanske vet jag men inte vet…” Lily kände hur hon rabblade en väldigt osammanhängande mening till James. Han log och gick in i rummet och satte sig på soffan igen och drog ner Lily i sitt knäe. ”Sirius vill inte vara…” James hann inte längre för Lily avbröt honom, ”Så ni ersatte honom med en ny nyckelväktare utan att fråga mig först?” Armarna föll i kors och Lily kollade surt på James. ”Jag kunde inte tvinga honom det ansvaret.” Sa James lugnt och kysste Lily på pannan. ”Sirius insåg att det var för självklart att han var nyckelväktare och föreslog att ta Remus eller Peter.” Lily himmlade med ögonen, ”Ja för Remus kommer ju att göra det med tanke på sin dåliga självkänsla.” James suckade lite åt Lilys föredommar. ”Remus ska inte göra det.” sa James och svalde hårt. ”Du menar inte att Peter ska…” frågade Lily
James nickade, ”Jo Dumbledore tyckte absolut det. Ingen som misstänker att vi ta honom.”
”James, Harrys liv står på spel och du låter Peter ha ansvaret?” Lily kollade på sin son som låg i soffan och försökte burra ner sig mer, morgontrött mer eller mindre. ”Jag vet Lily, jag bad inte om detta! Men ibland måste man ta risker, riskera något för det bättre. Även om det kanske inte alltid är den bästa utvägen, Lily jag skulle aldrig låta dig eller Harry komma till skada. Och vad som än händer finns vi alltid där för varandra för Potters och marodörer ger aldrig upp vi kämpar sida vid sida tills slutet.” James vände Lily om och kollade henne i de gröna ögonen. Kysste henne innan det knackade på dörren. ”Remus du vet om att du inte behöver knacka sådär försiktigt!?” ropade James mot dörren och flinade. ”Nej just det Remus ponken, kom igen fram med bröstet, sträck på ryggen och knacka som en man, eller stora stygga vargen, haha.” hördes Sirius röst utanför dörren. Dörren gled upp och där stod två välkända männ. Harry vart plötsligt yrvaken och rusade upp på vacklande ben, ”Remuuus, Siriuuss!” skrek Harry och kramade båda två… benen.
”Hej mini taggis, du vet att du inte får kalla oss så!” sa Sirius och satte sig på huk framför den svarhårige lille Harry. ”Sirius, han är bara 1.” sa Remus och suckade. ”Tamptass, månand.” sa Harry och sträckte på sig stolt när hans gudfar kramade om honom. ”Vill du ha choklad?” frågade Sirius och flinade åt Remus håll. ”Coklad!” skrek Harry överlyckligt. ”Hon är bara 10 på morgonen Sirius.” sa Lily strängt men kunde inte låta bli att flina lite. Sirius ignorerade Lily och viskade till Harry, ”Fabror måntand har i sin ficka.” Harrys ögon sken upp och ett flin på läpparna som var, stort fick Harry att se väldigt ’’läskig’’ ut närmade sig Remus snabbt, Remus vacklade undan men snubblade på Harrys leksakskvast som låg på golvet. Han ramlade baklänges mot soffan och Harry skyndade sig att sätta sig på hans bröstkorg och ta chokladen som trillat ut. De vuxna (utom Remus) skrattade åt Harry, ”Det är James son det!” skrattade Sirius och James nickade och flinade. Harry tuggade nöjt i sig de tre sista bitarna och reste sedan sig upp och kollade på Remus som låg utslagen kvar. ”Fölåt Månand! Harry lesen!” sa Harry och kramade Remus. ”Det gör inget Harry!” sa Remus och log. Harry sträckte ut sin hand som hans mamma brukade göra när Harry ramlade av sin kvast eller trillade. ”Det behövs inte Harry men tack ändå!” sa Remus och rufsade till Harrys hår ännu mer. ”Okej!” Harry sprang iväg med sin leksakskvast istället. ”Jag ångrar allt jag har sagt, Harry är Lilys son. James är du säker på att det är du och inte Remus som är pappa?” sa Sirius allvarligt. Harry kom inflygandes och fångade bollen som James kastade som svar på Sirius fråga. ”Oh ja defentivt James son. Remus, kompis visst skaffa gärna tjej och så men dina barn, låt de aldrig flyga!” sa Sirius ironiskt. ”Varför de då?” sa James intresserat. "Nä de kommer typ flyga av direkt jag menar hur länge kan Remus hålla sig på en kvast?!” Sa Sirius och log.
”Jag har faktiskt flugit från somerset till London!” sa Remus till sitt försvar. ”Ja fast vi fick plocka upp dig tre gånger och sätta fast en lina.” sa James. Lily skrattade högt. ”Fast Sirius sköt ju ner mig alla tre gångerna.” sa Remus och log tillbaka. ”Skulle jag!? Vilken anklagelse va James?, Skulle jag den bästa, snyggaste i världen skjuta ner någon? Aldrig!” Sirius tog sig för bröstet. ”Nej aldrig skulle du Mr. Black!” Svarade James och så höll de på och Lily kollaed medlidande på Remus som satt och försökte sjunka in i fåtöljen. Harry kom tillbaka gråtandes. ”Vad är det killen?” frågade James och plockade ödmjukt upp sin son. ”Minnie vila inte leka me harry” grät han och burrade in sitt huvud vid sin pappas axel. Lily kollade på James och log omsorgsfullt och tänkte tillbaka på tonåren, om hon hade sett James Potter sådan då hade hon nog tuppat av, om hon hade förstått lyckan hon skulle känna för James då hade hon spytt. Men här satt hon nu, Lily née Evans Potter i hennes och James Potters hus, umgåendes med Sirius, Remus och James tröstar deras son. Sirius reste sig upp, ”Mini taggis, vill du leka med Sirius istället? Harry nickade mot James axel och James släppte ner honom. Sirius förvandlade sig till en stor svart hund och Harry skrattade gillande. Sirius fick dock ångra det när Harry jagade honom genom huset och drog honom i svansen och försökte rida på hans rygg. De andra tre, Lily, James och Remus satt och skrattade åt synen och katten Minnie spann nöjt i soffan.
Senare när Sirius och Remus gått hem (Sirius genomtrött) la Lily Harry i hans säng men Harry började som föregående natt gnälla efter Lily och James. Så det slutade med att Harry låg mellan Lily och James. Lily kollade upp i taket en tanke förföljde henne men klarnade aldrig för henne förens hon somnade.
Ett grönt ljus träffade en siluett, ljuset kom från en skrattande mörk siluett från hörnet av rummet. Den mörka siluetten gick över den första och en mantel släpades efter den medans den sakta gick upp för en mörk trappavsats. Den kom fram till en dörr med ljus, en kvinna talade där inne med en pojke… Dörren gled upp…
Lily vaknade sittandes i sängen, tårar kilade ner för kinderna och svetten rann om ryggen. Harry och James sov tungt bredvid och Lily andades ut. Hon kollade ut genom fönstret och där stod en gestalt och såg på deras hus, deras ögon möttes och ett otydligt hånfullt leende dök upp på gestalten och den försvann. Lily fick kalla kårar och la sig på James sida istället, rädd för att väcka Harry la hon sig närmre James och hans värme och lugn spred sig och Lily somnade om.

Vad tycker ni? =)

Omg helt fantastisk! Bevakar !!!!!