Vad har ni varit med om när ni rest?

Igår testade jag på något nytt. Jag klev på fel tåg.... Och jag hamnade inte bara på fel tåg, jag hamnade dessutom på ett TRASIGT tåg. HUR OTUR FÅR MAN HA. Tack och lov gick tåget norrut, vilket iaf var i rätt riktning. Lyckades efter många om och men ta mig till Hudiksvall där min farmor bor och fick sova där. Idag tar jag en direktbuss hem till Örnsköldsvik! Allting löser sig till slut

Har ni varit med om något jobbigt/roligt när ni rest? Det kan handla om vad som helst. Har ni haft väldigt otur eller kanske väldigt väldigt tur någon gång?

När vi var i London glömde min bror sin kamera i biosalongen i Madame Tussauds. Han upptäckte det inte förrän en timme efter att vi lämnade stället, när vi var nere i tunnelbanestationen för att låna toaletterna. Bara några sekunder efter att han upptäckt att kameran saknades dök en man upp och frågade om vi hade glömt en kamera. Han hade hittat den och kollat igenom bilderna och känt igen min brors tröja. Så han fick tillbaka kameran igen! Med alla hundratals bilder.

Så berätta! Vad har ni varit med om när ni rest?

Jag hade världens otur när jag skulle hem till en kompis över midsommar -07.

Jag skulle ta tåg från Landeryd, buss från Smålandsstenar, buss från Gislaved, och sen skulle hennes mamma köra mig sista biten.

Först var tåget fruktansvärt försenat. Och eftersom tåget och bussarna gick tätt på varandra, så blev jag nervös att jag skulle missa bussarna.

En man på tåget skulle dock med samma buss som jag i Smålandstenar så de ringde och stoppade bussen.

Jag köpte biljett för hela resvägen, på tåget.
hann med bussen i smålandstenar men missade den i Gislaved.

Jag började gräva i väskan för att hitta min telefon för att ringa min kompis och säga att jag skulle komma en timme senare, bara för att märka att min telefon var borta. Jag hade tappat den på tåget (fick tillbaka den två veckor senare).

Så där satt jag, utan möjlighet att kontakta något, sjukt röksugen utan ciggaretter, och då biljetter måste användas inom en viss tid, var jag orolig att jag skulle få köpa en i och med den missade bussen och för att göra hela min upplevelse Ännu bättre. Så bajsade en fågel på mig.



Som tur var löste sig allt till det bästa, en kvinna kom förbi som lånade mig sin telefon (tur att jag kunde numret utantill), Busschauffören var gullig att låta mig åka på min biljett trots att den inte var gilltig, och min kompis hade fixat ett paket cigg till mig när jag kom fram.


Den dagen var något av det värsta jag varit med om. Särskillt som jag inte är så förtjust att resa ensam, framförallt om det är nytt.
Och jag hade bara åkt hem till henne med skolbussen innan.

Jag var gråtfärdig och orolig hela tiden.
Men idag när jag tänker på det, så skrattar jag bara.

Jag hade en hemsk reseupplevelse förra året när jag, Erfa och Eriskay skulle flyga hem från USA...

Vi upptäckte innan vi reste iväg att ett av våra flyg hade fått ändrade tider, vilket betydde att vi bara hade 50 minuter tid till ett byte. Vi ringde SAS och frågade om vi borde boka om, men de sa att allt var lugnt, det var smidigt att byta på den flygplatsen och skulle det vara så att vi missade planet skulle det inte vara någon fara, vi skulle få åka med nästa plan och få förfriskningar och boende vid större försening.

När vi skulle åka hem hade planets tid ändrats ytterligare, nu hade vi bara 45 minuter bytestid. Dessutom beräknades vårt plan bli 30 minuter sent. Lite smått panikade frågade vi flygbolaget hur vi skulle göra vid missat plan men de sa att det var lugnt, det fanns massa flighter att boka om oss på så det var ingen fara.

Planet blev sent - och vi missade vårt plan. SAS på Newark (New York) bad oss vänta medan de skulle fixa det. Vi väntade. Och väntade. Och väntade lite till.

Efter typ två timmar fick vi höra att vi skulle få flyga hem DAGEN EFTER. Vi protesterade men fick inget gehör, och när vi frågade vad vi skulle göra fram tills dess fick vi en attityd som typ var som "Det här är ert fel vi tänker inte hjälpa er". Dock sa de att vi kunde gå till de andra flygbolaget som orsakat vår försening och be dem om hjälp. Nedstämda, arga, panikslagna osv rusade vi till det andra flygbolaget.

De var snälla och ville hjälpa oss. De hittade direkt flera resor som skulle ta oss hem. ... Bara det att när de ville boka om oss hade SAS låst våra biljetter så de inte gick att boka till något annat plan. Vi hade panik, grät, försökte få tag på föräldrar hemma i Sverige. Efter mycket bråk fram och tillbaka med ett SAS som stängt i USA blev det tydligt att vi inte skulle komma hem förrän dagen efter. En annan familj var också strandade, de sa åt oss att spara alla kvitton på allt vi köpte och ta med det sen till SAS hemma.

Vi tvingade i oss mat och hittade tillslut ett hotell där vi sov några timmar. Mitt inatten vaknade vi av sms om att vi skulle checka in på vårt plan... i Oslo. I panik försöker vi återigen få tag på folk hemma i Sverige som kan ringa SAS och se vad tusan det var nu, och då visade det sig att en gammal bokning SAS försökt få med oss på hängde kvar. Efter ännu en paniktimme sov vi lite till.

Dagen efter var det dags att åka hem. Planet skulle gå till Köpenhamn, och där fick vi byta till Stockholm. Planet blev sent och vi hann precis med Stockholmsplanet efter en språngmarsch. Det var hemskt.

När vi kom till Stockholm var bagaget kvar i Köpenhamn. Det fick vi dock hem samma dag.

Men alltså THE PAIN. Har aldrig gråtit så mycket, haft så mycket panik, varit så jävla förbannat arg. Efter ilskna mail till SAS fick vi dock tillbaka alla pengar (vilket vi skulle fått och de skulle ha erbjudit oss det redan i USA) och dessutom resecheckar på 100 euro var i goodwill pga den dåliga servicen. Tack vare en kortförsäkring fick vi också tillbaka 1600 kr på våra biljetter pga att vi blev så sena.

Men det var awful. Snacka om att resan inte kändes värd den "smärtan" just då. Idag kan jag dock mest skratta åt vår otur och har nästan glömt bort mardrömsdygnen, men det var... Inte kul.

När jag var i Turkiet ifrågasatte en turkisk snubbe min "svenskhet"

En konstig sak hände när jag var i Egypten med min familj. På flygplatsen när vi skulle hem så pekade min syster på en snygg kille och sa till mig "Kolla, han ser ut som en synthare". Jag sneglade mot honom en del, för han var som sagt snygg och han sneglade tillbaka. Till slut kom han fram till mig och sade på klingande göteborgska:
"Men är det inte Yvonne? Det är ju jag, Ola från Göteborg!"
Då visade det sig vara en kille som jag varit jätteförälskad i något år tidigare, men som jag då inte kände igen eftersom jag har så dåligt ansiktsminne. ;P