Jag kommer alltid att älska dig (Lily, Snape och Marodörerna)

När Lily först åker till Hogwarts umgås hon bara med sin bästa vän Seeverus Snape. Men vad hon inte vet är att James Potter har en stor crush på henne från den dagen då de först möttes. Snape är svartsjuk för han tror att Lily gillar Potter. Detta utspelar sig under det femte året.

Vad tycker ni, låter det intressant?

Denna FF:en har ratingen PG15+

Delarna jag skriver kommer nog vara ganska korta, mest för att jag själv tycker att det är roligare att läsa sådana

Kör på!! *bevakar*

Sorteringen var över och Lily småpratade med en av sina bästa vänner, Alice, som också tillhörde Gryffindor.
"Vad har du gjort på sommarlovet?" frågade Lily.
"Jag var på semester och då träffade jag Frank Longbottom! Fattar du? Frank!" svarade hon med låg, upphetsad röst.
"Åh, vad glad jag är för din skull!" Lily sneglade upp längs bordet tills hon såg Frank, en lång, vältränad kille i sjätte årskursen.
Frank var slagman i Gryffindors quidditchlag och precis som alla andra spelarna var han omåttligt populär. Lily visste att Alice hade varit kär i honom hur länge som helst. James Potter fångade hennes blick och log charmerande, men Lily föll inte som alla andra tjejer på skolan. Hon blängde tillbaka på honom. När Alice talade vände hon tillbaka uppmärksamheten till deras samtal.
"Ja, det är inte officiellt än, men vi är på G. Lova att du inte säger det till någon! På tal om kärleken, hur är det med Snape?"
Trots att Alice verkligen försökte att inte tycka illa om Snape för Lilys skull, kunde det inte vara mer uppenbart att hon inte tyckte om honom. Även om han var ganska snygg, så gillade varken Lily eller Alice att han drogs till svartkonster, eller i alla fall umgicks med folk som öppet dyrkade Voldemort. Men Alice kände inte Snape, så hon kände inte till alla hans bra sidor Om hon hade gjort det var Lily övertygad om att de skulle bli jättebra vänner!
"Vi är inte tillsammans." sade Lily enkelt.
"Nej, nej, jag vet! Men alla andra tror det. Du borde satsa på Potter! Jag hörde honom säga till Sirius på tåget att i år ska han få dig, om det så är det sista han gör!"

Med ett stön insåg Lily att hennes femter skolår kanske inte skulle bli fullt så enkelt som hon föreställt sig. Kunde folk bara låta henne och Sev vara vänner om de ville det, utan att lägga sig i?

AWESOME!! du är jätteduktig på att skriva!

Awsome
*bevakar*

^^ tack så mycket!

Lily drog fötterna efter sig ut ur Stora salen morgonen därpå. Hon väntade på Sev, för hon ville se om de hade scheman som liknade varandra. Hon kände en hand på sin axel och vände sig om med ett leende. Det dog snabbt ut när hon såg vem det var som stod där.
"Hej, Evans." sade James Potter.
"Hej, du."
"Vad kul att du och Remus blev valda till prefekter! Inte lika kul att Snape också blev det. Remus ville att jag skulle ta hans vakt ikväll"
Lily drog en djup suck. Varför var James alltid tvungen att dra upp Snape när han pratade med henne?
"Jaha." svarade hon.
"Hur som helst," fortsatte han. "Så tänkte jag att vi kunde ta den första patrullen tillsammans ikväll." Han drog handen genom håret och log ett strålande leende mot henne.

Hon såg hur James bästa vän Sirius Black stod och pratade med några tjejer ur årskursen över. De fnittrade och rodnade när han fälde kommentarer. Lily kände Sirius, och visste därför hur tjejerna kände sig. Han var den förste och ende kille som hon någonsin varit kär i. Och var fortfarande. Hon skakade lätt på huvudet och återgick till sitt samtal med James. Vad var det han hade frågat om nu igen? Hon hade ingen aning.

"Visst." svarade hon bara.
James såg överraskad ut, så hon antog att det var fel svar.
"Men vad kul, Evans! Vi möts ikväll vid brasan i tornet. Jag möter upp dig klockan åtta. Vi har en dejt!"
"Ingen dejt!"sa Lily bestämt, men James hade redan gått iväg och dragit med sig Sirius. Sirius vred på huvudet och log mot Lily, som trodde att hennes hjärta skulle brista. Han var både snygg och modig, men tyvärr inte speciellt snäll...


Till sin lättnad såg hon Sev komma gående. Hon sprang fram till honom och började prata. Lily älskade att prata med Sev. Han fick henne att känna sig speciell och viktig. Han stressade henhe aldrig, och just nu kände Lily att hon ville snacka jättelänge. Men hon vågade inte berätta för Sev om Sirius. Det var ingen som visste om det, men det började bli för tungt att bära på ensam. Hon lovade sig själv att berätta för Alice samma kväll.

Awsome

AZZUM!!

Jättebra ^^

Den var ju HUR BRA SOM HELSTpardus !

*Bevakar*Du MÅSTE skriva ett till Kapitel Snart!

Jag älskar ideén med Lilys crush på Sirius!