Könsroller

Hej där!
Det finns ju någon tråd om genus tror jag, men (vad jag vet) ingen om könsroller specifikt.
Min tanke var lite att ni kan dela med er av könroller som märks i vardagen. Kanske något ni upplevde idag, något någon sa till er eller bara något ni har märkt av rent allmänt!

Till exempel så har jag personligen tänkt lite på det där med körsång. Vi hade en liten konsert för utländska gäster där en kör från varje årskurs i min skola (4-9) sjöng, vilket var väldigt trevligt.
Men något som gjorde mig lite ledsen var att klasserna i mellanstadiets altstämmor nästan bara bestod av killar. I fyran liksom, när killarnas stämband är precis likadana som tjejernas.
Även nu när vi sjunger blandat är det likadant. Det är en slags triumf att ha den lägsta rösten. Killarna som är/har varit i målbrottet är basar och resten är tenorer (förutom två som är i alt respektive sopran).

Varför ses det som manligt att ha låg röst? Varför strävar man efter att vara lägst redan i fyran? Och har du något att dela med dig av?

superman Usch och fy vad irriterande! Dom flesta barn har väldigt liknande röster och därför borde väl variationen vara större bland stämmorna medans det fortfarande går! Man borde ju tycka att denna tid ska vara för att experimentera vilka som passar bäst för olika stämmor, utan att tänka på kön.

Jag blir så irriterad på alla som fäller kommentarer om min familj. Vi är fem syskon i min familj, bara tjejer och min mamma väntar ännu ett barn som också är en flicka. Människor fäller så galet mycket kommentarer om detta!

"Ni behöver ju en pojke i familjen!"
"Men längtar ni inte efter en pojke i familjen?"
"Är det inte jobbigt med bara tjejer?"
"Ni har mycket rosa hemma hos er va? Mycket dockor och barbies."

...och så fortsätter det i all evighet! Det gör mig arg.

Gravida öht råkar väl ut för detta. Det är så viktigt med vilket kön det ska bli på barnet! Om man har tagit reda på könet, vad man helst vill ha, presenter i både blått och rosa eller bara vitt. Det gör mig så fruktansvärt irriterad!

grejen med att tjejer antingen är tjejiga tjejer eller pojkflickor stör jag mig på.
finns det inget mellanting?
och ifall det inte finns nåt mellanting så undrar jag vad fan jag är för nåt
tjejig tjej med pojkiga sidor eller pojkflicka med tjejiga sidor?
ugh

Jag gillar inte ens epitetet "pojkflicka". Det känns så fel. Jag gillar kläder och smink, samt svärdsfäktning och friluftsliv. Jag tycker om att ta ett bubbelbad eller snickra saker. De flesta jag känner är likadana, killar som tjejer (minus sminket ofta då). Men alla har ju alla sidor hos sig egentligen. Epitetet "pojkflicka" tycker jag är lika dumt som uttrycket "fjolla" om en man som gillar vissa saker.

Kineser tycker om pojkar.

Stör mig på att det ens finns "tjejigt" och "pojkaktigt". Kan man inte liksom göra och säga det man tycker är roligt utan att folk placerar in en i fack?
Känn dig som DU, en människa, istället för ett kön!

Känner att den här videon passar in här, hon sätter verkligen ord på alla mina tankar.

Stör mig så otroligt mycket på hur vissa dagis sköter genus-frågan. Min pappas sambo arbetar på dagis och berättade att det hade bestämts att de skulle ta med tjejerna i gruppen till gympasalen där de skulle lära dem att skrika och ta för sig mer. GAAH. Då säger man ju indirekt att flickor är lite sämre och måste höja sig till killarnas nivå.

Det är sjukt att man hela tiden ska eftersträva att ta för sig och leva om också. Hur vore ett samhälle där alla hela tiden ska ta för sig? Ska vi inte lära oss att lämna plats åt andra också?

på tal om att ta för sig, hörde min no-lärare prata med några tjejer i en annan klass att dom måste ta för sig mera, och inte låta killarna bestämma. för den klassen är helt GALEN killarna bråkar och skriker hela tiden.
så nu fick tjejerna i den klassen gå på nån tjejsnack-grupp.