Lite hjälp med mitt liv

Jag är en tjej på 20 snart 21 år. Jag behöver hjälp och jag orkar inte ringa eter en hjärnskrammlare för att fatta att något är seriöst fe med mig. Jag har bara typ 3 kompisar som jag pratar med sällan eller träffar skärskilt ofta. Och i går började jag gråta för ett minne som ville göra sig påmind i min fjantiga hjärna.
Inte nog med jag är ensam, jag är läskig tycker många och vågar inte riktigt prata med mig. Typ seriöst, jag är ensam hela tiden och det gör mig ledsen.
Sen har vi andra saker men de kan man ta upp senare..
Kram? ._.

Ja, kram.

kramis

nawww ♥ det var så länge sedan jag var här (min andra andvände blev inte upptaderad eller vad man ska kalla det)
sen behöver jag bara prata med folk

Låter som att du är så som jag antagligen blir när jag har slutat skolan. Om det inte hade varit pga skolan så hade jag alltid varit ensam, lol. Enda gångerna som jag umgås med någon är i skolan, på fritiden håller jag mig för mig själv pga att resten av världen inte förstår sig på mig och jag förstår mig inte på resten av världen. Det är typ bara ibland som jag umgås med någon, men det är knappt två gånger per halvår.

naw
Jag trivdes inte i skolan örens mina år på folkhögskolan efter jag hoppat av gymnasiet. Där började mitt liv, jag älskade verkligen min skola och nu mår jag pest etersom mitt handikapp inte kan leda till jobb ;______;
Då är jag mer social än du då. ör jag ska gå på bio på redag och köpa ett mjukisdjur (döm mig inte. Min kompis som jag gillar kramas med kalar pandis "Panda" och mitt mjukisdjur ska vara i en pandorm)

Under åtta och ett halvt år av mina skolår hitills vantrivdes jag i skolan (man skulle kunna beskriva det som att en sekund kändes lika lång som en minut är nu, en minut lika lång som en timme är nu, osv, så utifrån det går det nog att förstå hur långsamt ett år gick för mig på den tiden). De senaste tre åren av skolan har jag däremot älskat och jag har väl gått och blivit ledsen över att det roliga är slut om drygt en månad och cirka sju dagar. Efter det blir det väl att vandra vidare till helvetet att försöka hitta ett jobb som jag vill syssla med tills min sista dag i livet.
Jag skulle nog tro att majoriteten av alla människor här i världen är mer social än vad jag är, lol. Har aldrig varit så speciellt social, slutade att umgås med folk på fritiden så och gott som helt och hållet då jag var drygt åtta år.
Lungt, dömmer aldrig folk, det är helt enkelt inte mig att göra't. I mina ögon får alla vara precis som de själva vill vara och jag tänker inte stoppa denne ifrån att vara sig själv.

Det är därför vi finns !
Jag har tre stycken riktigt nära vänner, sen är jag inte så mycket med andra. Jag tror jag skulle känna mig jätteensam om jag inte hade er på mugglis. Det blir liksom som en familj. För att även att alla är så långt borta så finns de alltid här och stöttar mig genom allt. ALLT.
KRAAAAAAAAM PÅ DIG !

♥ Jag vet internet är som mitt... *räkna på fingrarna* 4:e hem? :3
Men jag vill ha ett enkelt liv. Kunna känna kärlek, kunna gömma honom. inte behöva oroa mig om vad jag kan göra och inte. inte behöva göra massa omvägar pga svårigheter.
;/
*kram*

Nu vet jag varför jag är ledsen just dessa dagar. Min helgalna vecka startade i dag.
Min medicin har nog gått ur kroppen dessutom