Different, special

Hej!
Jag tänkte börja skriva en lite annorlunda fanfic, nämligen en blandning mellan Hungerspelen och Harry Potter.

Lite viktig information i fanficen:

* Hogwarts finns inte
* Ingen annan är magisk
* England eller något annat land existerar inte, bara Panem.
-----------------
Låter det intressant?

Ja, skriv!

Cool ide! Har haft lite samma själv, vill gärna läsa!

Jag är intresserad

Kapitel 1, We are strong togheter

Vi står på ängen. En lätt vindpust rör till de höga grässtråna. Solen sticker mig i ögonen och en fågel kvittrar i närheten. Jag fäster blicken på Walter's ansikte. Han ser beslutsam men rädd ut. Kanske jag borde ge det en chans? Kanske skulle jag springa och inte se mig om? Jag tittar mot klockan.

20 sekunder. Om 20 sekunder kan mitt liv vara över, borta. Jag studerar omgivningarna runt mig - det enda jag kan se är låga, förkolnade hus. De är ruiner, detta Hungerspel ska hållas i ruinerna efter distrikt 13. Ängen vi står på verkar vara det enda gröna på flera kilometers avstånd. Jag biter mig i läppen, det kommer bli svårt att gömma sig här.

"Tre, två, ett... Gå!"

Jag flyger av plattan och börjar springa. Bort från ängen, bort från barnen vars ögon lyser av mordlystnad. En pojke sätter efter mig men blir träffad i ryggen med en kniv av en annan spelare.
Jag hoppar över ett gammalt stängsel och sprätter vidare in i den gamla spökstaden. Världen snurrar och vägen framför mig är snurrig. Konturerna av de andra spelarna är suddiga, de svischar förbi mig i hög hastighet. Eller är det jag som svischat förbi dem? Blodet rusar i mitt huvud och hjärtat pumpar febrilt. Svarta skuggskepnader formas för ett ögonblick bredvid mig innan de försvinner bort igen.

Jag springer tills jag känner att det är någorlunda säkert att sakta av. Jag stannar och håller mig för midjan medan jag andas stötigt. Jag hade haft fel därborta på ängen - ungefär 500 meter ifrån mig ligger en stor mörk skog. Träden verkar onaturligt höga, det ser ut som on de inte har något slut utan fortsätter upp i all oändlighet. Jag går med raska steg mot skogsbrynet men stannar tvärt.

En flicka på 14 år, min ålder, stirrar på mig. Hon är liten och smal, och hennes bruna ögon är stora och vackra. Hon har långt svart hår som faller som ett vattenfall nerför ryggen på henne. Hon verkar inte ha något vapen med sig.
Jag flyttar mig lite åt höger och flickan flyttar sig med mig, utan att släppa blicken om mitt ansikte.

"Vi är båda ensamma. Vi har båda inget vapen, ingen mat. Tillsammans är vi starka." till min förvåning darrar inte min röst när jag säger det. Flickan börjar le, ett härligt ansikte som förändrar henne totalt.

"Okej" säger hon och jag går fram till henne och tar hennes hand.

"Kom" säger jag och drar med henne in i skogen.

Jättebra, mer!

ASBRA JUH!!! ♥

jättebra!

*Bevakar*

Jättebra!!!

*Bevakar*