Att förlora en nära släkting

Den närmaste jag känt som har gått bort har varit mina kaniner och sen min gammelfarmor, min gammelfarfar gick bort när jag var knappt 1 år gammal.
Idag, när jag kom hem från skolan, i ett helt annat land. 20 timmar flygresa från min familj, 9 timmar tidskillnad. Ringer min mamma på skype och berättar att min mormors man (som i hela mitt liv har varit mer som en morfar till mig än min "riktiga" morfar) har fått en hjärtattack och gått bort - bara några timmar sen. Jag var i chocktillstånd och satt och skakade i några minuter, tårarna rinnande nerför kinderna. Är uppenbarligen fortfarande i chock då jag inte vet vad jag gör eller känner.
Vad är bästa sättet att klara av det här? Jag känner för att bara gå ner till vattnet, sitta där och bara inte göra nånting, tänka. Men här finns inget vatten, det som har stöttat mig som mest genom mina dagar finns inte här. Och inte gör mina bästa vänner eller min familj. Så vad ska jag göra?

Det kanske blir lättare att prata ut med den du känner dig närmast i din omgivning? Det är hemskt att förlora en sån nära person. Många av mina släktingar har gått bort. Kusiner, farbröder och andra släktingar. Det är riktigt jobbigt men det är inget fel med att prata ut ♥

Försök umgås med folk o inte tänka så mycket på det är mitt bästa råd..
Självklart sörjer man och mår dåligt men det är bra att göra annat också och skingra tankarna. Tillåt dig själv att må dåligt också, är absollut inget fel med det. Vore jag dig skulle jag stanna hemma från plugget resten av veckan o ta det lugnt bara o sen försöka släpa mig iväg igen på måndag. Men det är bara vad jag skulle göra, det är indivudellt för alla och du måste göra det du känner är bäst för dig.

Min mamma dog för elva år sedan i en olycka och det kommer fortfarande stunder då jag saknar henne o mår dåligt. Men de händer allt mer sällan, nu är det någon gång per år bara.
Så även om jag förstår hur du känner just nu så ska du iaf veta att det kommer bli bättre.

Låt dig själv vara ledsen och låt sorgen ta sin tid. För mig hjälpte det att skriva brev till min pappa när han hade dött, för då kändes det som om man fortfarande hade någon slags kontakt. Det blev inte lika jobbigt, samt att man fick uttrycka mycket av det som rörde sig i huvudet.

Ta hand om dig själv också, glöm inte att äta och sova även om det är lätt när man sörjer.

Prata med någon som du litar på. Det hjälpte för mig när min mormor dog. Men kanske är det också skönt att bara sitta ensam vid något ställe som man tycker om och tänka/gråta ifred.

Ta hand om dig, det blir bättre ♥