1Nattjägare-Fruktad av deltagarna-Skapad att döda (Hungergames-ff)

Titel: Nattjägaren
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction av Suzanne Collins Hungergames
Antal kapitel hittills: (inlaggda) 0
Ord hittills: 6 539
Färdigskriven: Nej
Rating: Har du läst boken, kan du läsa denna ff
Utspelas: Under det Sjuttiförsta Hungerspelet
Övrig för läsarna: Denna ff är inte så detaljerad men allt händer inte på en gång, ha tålamod.


Prolog

Tänk att jag skulle…vad skulle jag göra? Jag hade inte fått någon information mer än att jag skulle viga mitt liv åt Hungerspelen. De hade låtit honom leva för att testa mig.
De skulle ha mig till något, Spelledarna, för att förgylla deras sjuttioförsta Hungerspel.
Jag skulle inte delta, men jag skulle på något sätt ändå befinna mig inne på arenan.
Jag skulle döda, precis som alla andra.
Men jag hade en känsla för att jag aldrig skulle komma därifrån, även om jag vann… För jag kunde inte vinna.
---------------------------------------------------------------
24 deltagare En Vinnare Allt Direktsänds....FEL!
!DETTA gäller inte för Asyle!! Med det här gör:


1Nattjägare - Fruktad av deltagarna - Skapad att döda
--------------------------------------------------------------

Om det finns intresse så lägger jag in första kapitlet 22/4 (söndag)

-------------------------------------------------------

Låter bra

Tack

Jag vill gärna läsa, verkar super!

Vill väldigt gärna läsa!

Jag vill också gärna läsa

Jag vill läsa!

Kapitel 1.
Jag hade inga syskon och jag hatade min mor och far, eftersom de inte var min riktiga mor och far.
Precis som alla andra i distrikt 2 hoppades de på att deras barn skulle väljas till Slåttern och sedan vinna Hungerspelen. Inte direkt min önskedröm

Regeringen är inte oslagbar eller odödlig, många tror det men jag vet bättre! De hade inte räknat med att någon från distrikt 2 skulle klara av att ta sig ut från de hårt bevakade gränserna som de hade satt upp. De trodde att vakterna hade koll på oss, och att de höga stängslen kunde hålla mig ute! Särskilt eftersom stängslen vibrerade av ca 5000 volt. Men en vaktstyrka eller en arme är aldrig starkare än sin svagaste länk. Jag hade hittat den svagaste länken i vaktstyrkan. Hans namn var lite skrattretande. Detta var Stan.

Stan hade utbildats i Nöten, men lydig hade de då aldrig fått honom, raka motsatsen! Han var den dummaste och olydigaste vakten jag någonsin har stött på. Regeringen hade sedan länge upptäckt honom, och hur olydig han var. Men de var inte perfekt, inte ens självaste Snow var det! Snow hade satt två stycken vakter som dagligen präglade Stan. Men jag hade sedan länge insett hur omänsklig Snow var. Han förstod sig inte på folk som Stan. Det var för att Stan hade en psykisk sjukdom och därför bara blev mer och mer olydig ju mer de präglade honom. Det hade jag listat ut för länge sedan men Snow hann inte det, för han fick höra om problemet samtidigt som problemet att det fanns gnistor till ett uppror i distrikt 11 som måste tas hand om, så han gav order och glömde bort det sedan. Vad jag vet har han fortfarande inte kommit på att han har glömt bort de.

”STAN!” ropade jag när jag kom gående mot hans vakttorn. Den långe och ljushårige Stan vinkade uppifrån hans torn när han såg mig komma gående. Han hade älskat iden med att låta mig komma utanför stängslen, mot en viss betalning vill säga… Ja! Han fick en köttbit och 30 sekunder att låta händerna flyta fritt över min kropp. Stans sjukdom är inte allvarlig men han påverkas av den..ännu mer påverkas han av frestelsen för 30 fria sekunder. 30 fria sekunder har han haft i 3 år, och för ett år sedan tyckte han att min bröst behövde större uppmärksamhet, han bad om 50 sekunder, men jag stenvägrade och han la sig.
”ASYLE!” Ropade Stan och härmade mitt tonfall. Men han uttalade inte det som han skulle, han uttalade det ”Aslyje!” när det ska uttalas ”Asyl”. Jag gillade det inte. Jag gillade inte Stan heller men han var en svag länk och jag ville utnyttja honom. Bara för att jag hatade regeringen. Han kom fram till mig med en andedräkt stinkande av sprit när jag kom upp för stegen till tornet. Tur att hans ”vakter” var på lunch och inte kunde prägla honom för det.

”Asylje! Schhå trevligt att se dig!” Toppen! Han var full också! Ingen blev full på ”kräk-drink”! Men han blev tydligen. Kräkdrink var mitt påhittade namn för drycken som huvudstadsborna använde när de skulle kräkas upp mat. Stan har på något sätt fått tag på den och druckit och kräkts, druckit och kräkts och druckit och kräkts. Att Stan överhuvudtaget levde var ett frågetecken! Detta hade gått för långt! Förut hade de inte velat döda honom utan plågade och torterade honom istället, bara för att de var värre än döden. De hade till och med dödat hans familj! Men att Snow fortfarande inte gjort sig av med Stan var ett stort frågetecken om han börjat dricka sig full på en drink under arbetstid!! En drink som dessutom var olaglig här!
”Vad för dig hit till mig idag schhöta lilla du?” OJ! Han lät värre än Haymitch!
”Jaa du… för det första ska jag ut ur distriktet! För det andra så ska jag ta denna väg ut ur distriktet!” Sa jag och tog ett skutt till den delen av stängslet som strömmen var avstängt på. Delen bakom tornet hade aldrig ström i sig för då skulle de som vaktade få ström i sig!
”Hejdå!” Ropade jag och började med hastig fart klättra ner för stängslet.
”Du kommer väll till…tillbak till mig! Schhöötta lilla du!!” Hördes ett rop från Stan. Suck.
Jag klättrade ända ner till nedersta delen på stängslet och hoppade sedan ner sista biten. Jag sprang tills jag kom in till skogen. Skogen sträckte sig 3km längre fram innan men kom till en äng. Det var dit jag skulle, till ängen. Ängen var ett ställe jag brydde mig om. Jag brukade hjälpa alla djur som bodde där, vänliga vill säga, och döda de som inte hörde hemma där med ett träspjut eller en dolk! Jag brukade ta hand om växterna så gott de gick. Om någon skulle se mig skulle de häpna! Ingen var så barmhärtig mot annat än vapen i distrikt 2! De skulle säga ”hur vet hon sådant?” eller ”är HON från distrikt 2?”. Sanningen var att jag inte var helt från disktrikt 2. Min mor var nämligen en av Snows favoriter, ja! Hon bodde i huvudstaden även om hon ursprungligen var här ifrån, men en dag åkte hon på besök i Nöten och träffade min Pappa, hon hade låg ställning även om hon var Snows älskarinna och när hon vart havande med mig så dödade de henne efter hon hade fött mig. Jag överlevde mirakulöst och skickades till en fosterfamilj. Snow tyckte ju jag var slöseri med begåvning och därför så skickades jag till en fosterfamilj för att lyda hans minsta vink i framtiden, han såg säkert mig som någon han kunde ha nytta av om jag blev som min mor. Han hade kunnat göra vad han vill med vem som helst, men om du vore en normal invånare så är det en liten chans att han väljer just DIG! Men jag vet att det kommer hända något med mig i framtiden, det är något jag kan vara säker på. Jag kommer säkert sluta i Snows palats som någon tjänare eller så kommer han att utnyttja mig som han utnyttjar Finnick Odair. Ja, tro det eller ej men jag fick åka och hälsa på i huvudstaden en gång. Där träffade jag Finnick och jag förstod direkt hur det låg till. Jag ville inte använda mitt liv till det. Men regeringen kan krossas, särskilt eftersom jag kan överlista dem. Så det ända hoppet jag har är att någon krossar regeringen innan jag måste börja arbeta för President Snow.
------------------------
Ursäkta för fel eller stavfel. Detta kapitlet var ovanligt långt, de kommer inte vara så långa hädan efter

Jättebra!!!

Bra!!!