Hermiones år innan Hogwarts

En ny awesome fanfiction som jag och Matilda weasley skriver tillsammans.

Titel: Hermiones år innan Hogwarts
Språk: Svenska
Författare: Matilda weasley & Lily.Luna.Potter
Typ av text: fanfiction
Antal kapitel hittills: ~
Färdigskriven: Nej

Hoppas ni läser och bevakar

Kapitel 1
Jag vaknade redan klockan 7 på lördags morgonen och gick upp nere i köket väntade mamma.Grattis på 7 dagen Harmione.Tack mamma sa jag vad ska vi göra idag? Jaa du ska ju ha kalas så viska väll göra i årdning för det.Okej var är pappa?sa jag han såver väll sa mamma.Mamma jag är hungrig kan vi inte göra frukost? Visst sa mamma.En halv timme senare hade vi frukosten fram dukad på bordet ska jag gå upp och hämta pappa? Visst gör det du!helt plötsligt så ramlade ett vinglas ner från hyllan och krossades mot golvet mamma och jag tittade på det krossade glaset konstigt sa mamma vi var ju inte ens i närheten.

Lite kort

Kapitel 2.

Hermione blev rädd för det var inte första gången någonting hade ramlat ner från hyllor eller bänkar utan att någon hade varit i närheten.

- Det gör inget gumman. sa mamma. Gå upp du.

Sakta gick jag upp för trappan, knackade försiktigt på sovrumsdörren och gick in. Men ingen var där. Förvirrad gick jag ner till köket igen och blev riktigt överraskad.

lite för kort kanske..

Kapitel 3.
Där stog pappa jag blev lite förvirrad.Han hade ju inte varit nere innan?god morgon Harmione och grattis på födelsedagen!Men var har du varit du var ju inte där uppe och du var inte här nere när jag var här? Nej jag var i vardags rummet och fixade lite gå dit och titta du! När jag kom in i vardags rummet så möttes jag av en syn jag aldrig trodde jag skulle få se.

Kapitel 4.

På bordet i vardagsrummet stod ett akvarium med massor av olika slags fiskar skimrande i regnbågens alla färger.

- Åhh vad fint! jag småsprang fram till akvariet och blev helt fascinerad av alla olika fiskar.

- Tycker du om det? frågade mamma
- Jag älskar det! svarade jag och gav både mamma och pappa en stor kram.

Tillsammans åt vi en superhärlig födelsedagsfrukost med rostat bröd, te, pannkakor och fruktsallad. Dagen gick och fram på eftermiddagen kom några kusiner, mostrar och farmor och farfar på födelsedagsfika. Men återigen hände något konstigt, denna gång värre än de andra.

Kapitel 5.
Plötsligt drogs duken med alla faten och tårtan mot kantenoch allt ramlade i golvet med en jätte stor skräll jag hoppade till och började gråta.Såja lilla gumman det är ingen fara men jag förstår att du blev rädd!Jag undrar vad som hände? sa pappa fundersamt det undrar jag okså sa mamma allt ramlade ju bara i golvet.

Kapitel 6.

Det var en underlig känsla som jag hade när jag gick och lade mig den kvällen. Inte dålig men inte heller bra. På något sätt kändes det som att det var jag som hade orsakat alla dessa konstiga händelser. Tankarna snurrade och det tog ett bra tag innan jag kunde släppa allt och falla i djup sömn.

Morgonen därpå var en måndag, en regnig och grå måndag. Jag gick upp, klädde mig, borstade ut mitt trassliga hår och gick sedan ner för att äta frukost innan det var dags att åka till skolan. Innan jag somnade kvällen innan hade jag bestämt mig för att försöka få någonting att flytta på sig för att få reda på om det verkligen var jag som kunde få saker att röra sig.

Kapitel 7
När vi kom fram till skolan hoppade jag ur bilen och så hej då till mamma.Dagen segade sig fram jag hade bestemt mig för att bara testa om det funkade hemma för tänk om det funkade då vet man inte vad som händer.När mamma entligen kom och hämtade mig hoppade jag in i bilen och spände fast mig. När vi kom hem så sprang jag upp till mitt rum. Jag tog fram en liten plast leksak och ställde den på skriv bordet och konsentrerade mig på leksaken.

Kapitel 8.

Och tro det eller ej, men leksaken började röra på sig! Jag blev helt paff, tappade koncentrationen och trodde det hela var en dröm eftersom leksaken nu stod på samma plats som innan. Borde jag bli glad eller ledsen? Rädd eller exalterad? Ska jag berätta för någon?

- Jag har blivit galen. mumlade jag högt för mig själv. Det här är inte normalt, det var säkert bara en vindpust som hade gjort så att den flyttade på sig.

Problemet var att fönstret var stängt och även om det hade varit öppen så var det helt vindstilla ute...

Kapitel 9
Jag stirrade på leksaken i säkert en minut men den visade inga tecken på att röra sig igen konstigt tänkte jag jag inbillade mig nog bara. Men jag visste att jag hade sätt den röra på sig och att det var jag som hade orsakat allt kaos den senaste tiden.