Utan dig, lyser stjärnorna.

Namn: Utan dig lyser stjärnorna.
Rattnig: PG
Språk: Svenska
Fördigskriven: NEJ!
Beskribnig: Schoschan (utalas typ som Susan men med mer ch ljud) Lefolts mamma dör precis innan hon börjar Hogwarts. Hennes mormor (häxa) tar hand om henne. Men nu ser Schoschan på världen med nya ögon. Allt verkar anorlunda. När hon börjar på Hogwarts blir alla rädda för henne utan att hon vet riktigt varför. Hon har inga vänner ingeting, hur ska hon klara Hogwarts utan det?
Den utspelar sig när Harrys barn börjar skolan.

Ska jag forsätta?????

Bra, börja!

Kapitel 1.
Jag vaknade med ett ryck. Mormor kanckad hårt på dörren.
- upp med dig! ropade hon genom den stängde och låsta dörren.
Sakta klev jag upp, tills jag kom på vad vi skulle göra idag. Jag sprang upp ur sängen och drog på mig ett par kläder, låste upp dörren och kom fram till mormor innan hon kommit ner för trappen.
- ska vi köpa mina hogwarts saker idag? frågade jag andfått.
- Ja, vi sa ju det igår, sa mormor.
När jag kom ner till köket vände min mage uppochner.
Bacon! jag avskyr bacon! Och det vet den där tanten mycket väll!
Föutom bacon fanns det:
Potatis, husmans, bregott, ost, äppeljucie, ägg och korv.
Det kunnde jag ätta. Snabbt åt jag klart. När det bara var baconen kvar så började jag med att blänga surt på den. Mycket motvilligt tog jag min gaffel och stoppade den i munnen. Jag tuggad eså fort som nöjligt och svalde. Mormor tittade på mig. När jag var klar svängde hon lät med sin trollstav så att allt får på plats. Jag gick till hallen och tog på mig min jacka och mössa. Den gick jag in till vardagsrummet där mormro stod och letade efter något.
- Har du set burken med flamoulver? frågade hon medans hon tittade i det stora bruna skåpet.
- Nä, svarde jag.
Hon suckade.
- Accio flampulver, sa hon.
En burk kom flyggande från soffan. Mormor fångade den.
- Accio min svarta jacka, sashon sedan och hennes jack kom flyggande från hallen.
- Du får börja Schochan, sa hon och räkte mig burken.
Jag tog en nypa pulver och ställde mig i spisen.
- Den läckande kitteln! sa jag högt och tydligt medans jag släppte ner pulvret.
Gröna lågor flammade upp och jag försvan från varsdags rummet. Jag slöt ögonen medans jag snurrade runt, runt och runt. men lika plötsligt slutade det och jag stod på golvet i Den läckande kitteln. Snabbt gick jag där ifrån, så att mormro inte skulle landa på mig. Något ögonblik senare kom mormor ut från spisen. Tillsamans gick vi genom baren tills vi kom ut på backgårde. Då tog mormor upp sin stav och slog lätt på tegelstenarna. Muren delade på sig och vi gick in. Det var fullt med folk som vanligt.
-Ge mig di boklista så går jag och köper dom. Du kan gå till mister Olivander och köpa din trollstav. Vi mötts vi madam Mallkins burik, sa mormor.
Jag gav henne lappen med böker jag skulle ha med. Hon gick iväg. Jag gick till mr Olivanders butik. När jag öppnade dören till butiken var det helt tomt och tyst.
- Hallå? sa jag.
- Hej, lilla vän, hördes en röst bakom några hyllor.
Jag hoppad till. En mycket, mycket gmmal man kom fram.
- Ehh, jo... jag ska köpa en trollstav, sa jag.
- mm... du ksa vi se, sa han och gick om kring bland hyllorna.
Jag satte mig på en stol medans Olivander gick om kring bland hyllorna. Han plockade ut ett par askar.
- Pröva den här, sa han och gav mig ett trollstav.
Jag viftade med den. En värme flöddade genom min kropp.
- oj, du är den snabbaste kund jag haft på flera år! sa han glatt.
Jag strk mitt finger på staven.
- det är en 9 tums slånstav, med fenixfjäder som stjärna. 8 galleoner tack, sa han och jag gav han 8 galleoner.
När jag gick ut ur butiken tittade jag på min stav.
Nu var första steget klart för att göra hon nöjd!

Bra

Jätte bra! Men du skulle kunna läsa igenom innan du lägger upp för att undvika stavfel

Kapitel 2.
När vi handlat klart återvänder vi hem.
- Är du hungrig? frågar mormor.
- Nä! fräser jag.
Jag får genast dåligt samvete.
- Men kanske senare, säger jag mjukt.
Jag springer upp på mitt rum och låser. Det första jag märker är att fönstret står på glänt.
- Konstigt, jag öppnade det inte, sa jag och stängde det.
- Du har inte svarat på mina sms! säger någon inifrån gaderoben.
Jag vänder mig hastigt om och min bäst kompis Issa står i min gadderob.
- Issa, va fan gör du i min gadderob säger jag och försöker att inte låte skräckslagen.
- Jag har väntat på dig! säger hon och försöker låta arg, men misslyckas totalt.
- Ja, men nu är jag här! säger jag.
- Har du fått brevet? frågar Issa och ivern smittar av sig på mig.
- Ja! Du då? frågar jag medans jag går fram till mitt skrivbord och hämtar mitt brev.
- Ja!!! Det kom idag! Vi ska köpa mina grejor imorrn! säger hon och slänger sig på min säng.
- Men vänta lite, hur kom du in i mitt rum? frågar jag
- Ehh, jag använde... lite av mammas flammpulver, sa hon skammset.
- märker hon inte att du är borta? frågar jag
- nä. jag sa att jag skulle vara med Mia, sa Issa.
- Trodde hon på det? frågade jag
- Såklart! Mamma märker inte ett skit längre. Hon har bara ögona för sin nya pojkvän! sa Issa och blev genast sur.
Issas mammas nya pojkvän var rikktigt äcklig! Jag hade hört honom skrytta över att han hade över 20 olika set att röka på! Och det enda han brydde sig om är att få Issa att lämna dom så fort som möjligt! Han blev riktigt lättad när han såg att han hade magiska krafter, även om det kostade honom sitt skägg.
- Hon lämnar honom snart, sa jag tröstade.
- Jag trodde det först, men hon har varit ihop med han i snart 1 år, sa Issa dystert.
- Schochan! ropade mormor ner ifrån.
- Ja! skrek jag.
- Vill du och Isabelle ha matt nu? frågade hon.
Vi tittade på varandra. Hur visste mormor. Men det var ingen ide att låsas som inget.
-Vill du det? frågade jag Issa
Hon nickade.
- Ja! skrek vi.
Vi gick ner för trappen. Jag kännde lukten av franska och oboy.
- Hej Isabelle, sa mormor utan att titta upp från tidnigen.
- Hej, sa Issa och satte sig ner på en stol.
- Så du har fått ditt brev? undrar mormo
- Ja det kom idag, sa Issa.
Mormor, villket jag märkte nu, låsades läsa tidnigen. Hennes ögon rörde sig inte. Hon såg faktiskt ledsen ut. Villket hon alltid gjorde när Issa var här.
Gillade hon inte Issa?
- Mormor, vad är det? frågade jag..
Hon tittade upp från tidnigen.
- Inget, sa hon men jag märkte att hon ljög.
- Jo, men säg det! sa jag.
Nu tittade Issa också upp med nyfiken min.
Mormor tittade ut i rymden ett långt tag. Hon var borta i tankarna.
- Ni måste få veta innan ni börjar hogwarts. alla kommer att veta, sa hon.
- Veta vad? frågade jag och Issa samtidigt.
- Ni känner inte er riktige far, varken hans namn eller hur han ser ut, började mormor
- Ja, sa vi
- Jo ni förstår, han heter Will och bor just nu i Australien, sa mormor.
Jag var alldeles torr i munnen. Mormor hade aldrig pratat om min pappa. Men nu verkade det som om...
- Ni är... tvillingar, sa mormor.

Spännande! Meeeer!!!

Kapitel 3.
jag och Issa tittade på varandra. och sedan på mormor.
Sedan går Issa. hon bara reser sig upp och går ut genom ytter dörren. Inget gör något.
- Scho, jag ville inte säga det... började mormor men jag springer ut ur rummet.
- Fan! fan, fan, fan, fan!!!! Faaaaan! skriker jag medans jag springer efter Issa
Hon får inte lämna mig. inte nu!
- Issa! Issa vänta! skrikr jag när jag ser henne flera meter framför mig.
Hon vänder sig om men forsätter sedan att gå.
jag springer ifatt henne.
- Stick! säger hon!
hennes röst är så hatisk att jag nästan gör som hon säger.
- Vad förändrar det? frågar jag.
- Va? fräser hon tillbaka.
- Att vi är syskon, förklarar jag.
- Allt!! Fattar inte du ett jävla dugg? Nu när vi ska börja hogwarts så kommer alla veta att våra föräldrar var ett gäng sex galna missfoster! skriker Issa
- Bara Will, börjar jag.
- och våran mamma! skriker Issa
men så försvinner vreden från issa
- Mamma var inte någon hora! skriker jag!
- och hur vet du att det var hon? skriker issa som genast blivit arg igen. Vi är ju inte specielt lika!
Sannigen träffar mig som ett skott i maggen. jag och mamma var så olika att ingen skulle gissa att vi var släkt.
Nu verkade Issa skämmas lite, och hon slutade skrika.
-Scho, förlåt… börjar Issa, men nu var det försent.
Jag gav henne en örfil och gick bort från henne.
-Vi kanske är tvillingar, men inte kompisar, är det sista jag säger till henne.
Det dröjer innan Issa säger något.
-Scho! Scho! Skriker Issa, men verkar inte kunna röra sig.
Jag vänder mig inte ens om.
-Scho! Scho HJÄLP! Skriker Issa och det för mig att vända mig om.
-Vad… börjar jag innan jag skriker högt.
-Avada Kedavra! Ropar en man röst och Issa faller livlöss till marken!
-Neeeeeej! Skriker jag och börjar springa mott mannen och Issa.
Men han tranförerar sig bort. Iställe lyfter jag upp Issa i min famn samtidigt som mormor kommer ut.
-Nej, viskar hon när hon ser Issas livlösa kropp i min famn.

Vad tycks???

omg, wow, spännande!
*bevakar*

Oj, väldigt dramatiskt där. Kommer lite plötsligt att hon bara dör sådär, känns lite konstigt, men bra ändå.