drömmen om hogwarts [SV]

jodå, jag och AmuLove kommer skriva en FF och ni kommer gilla den. Här kommer prologen

Prolog

Lindsay vaknade tidigt den morgonen, hon skulle resa hemifrån. Hon skulle gå på Hogwarts skola för trolldom och häxkonst. Hon hoppade upp ur sängen, och kastade på sig kläderna. Det skulle bli skönt att äntligen få resa hon hade längtat länge. Härligast skulle det bli att få slippa sina föräldrar. Dom var gamla, sura trötta, och vresiga. Dom var inte hennes biologiska föräldrar, hon hade blivit adopterad när hon var fem år gammal. Hon gick ner för den knarriga trappan, med sin tunga, svarta väska i handen. Hon stönade till, när hon tappade ner väskan på golvet, och plockade snabbt upp den igen. Hon ville inte att mamma skulle komma och klaga på repor i golvet. Idag skulle hon lämna sin tjuriga familj, och aldrig komma tillbaka. Nej, aldrig. Det hade hon bestämt nu, hon skulle stanna under loven, och hon skulle hitta en bra vän som hon skulle kunna bo hos. Ett leende spred sig på hennes bleka läppar, nu var hon fri!

”Kings cross station nästa” Ropade busschauffören ivrigt. Kate drog ett lyckligt andetag, innan hon klev av bussen. Hon skulle till Hogwarts, första året på skolan. Hon var så lycklig, hennes släkt hade gått där hundratals generationer, och alla hade hamnat i Rawenclaw, ända sen första början. Hon suckade, hon ville inte förstöra släktträdet, men hon kände sig mer som en Gryffindorare. Hennes hjärta slog fortare om hon hörde ordet ”äventyr” och hon hade oftast svårt att sitta still. Hon var lojal, smart, modig och fokuserad. Vad mer skulle de begära? Hon sökte med blicken förbi perrong-skyltarna, tills hon hittade den. Skylten för perrongerna nio och tio. Hon stannade framför och granskade väggen. Hon tog ett djupt andetag innan hon började småspringa, rakt genom väggen. Det pirrade till i magen, precis då hon skulle igenom. En sekund senare, var hon omringad av ljud från tåget, elever, föräldrar, och fotsteg. Hon skulle precis börja gå, när hon fick en smäll i ryggen. En blek pojke med gråa ögon och vitblont hår hade stigit in på perrongen, och råkat putta henne med sin vagn.
- Oj, förlåt... Mumlade han fram när han gick förbi henne.
Han var tätt följd av en ståtlig kvinna och en muskulös herr, med samma hår, ögon och hy. Hans föräldrar blängde ilsket på sin son, och pappan grabbade tag i pojkens arm.
- Du behöver inte säga förlåt till smutsskallar, Draco.
Ilskan bubblade upp i Kate, hon öppnade ilsket munnen.
- Jag är faktiskt Renblodig!
De båda föräldrarna hade nog visserligen inte uppskattat hennes uppkäftighet, men dom hade i alla fall gått.
- Förlåt för min far, han har ett dåligt temperament... Sa pojken och kollade på henne. Jag är Draco förresten, Draco Malfoy, och du?
- Kate Oaks. Trevligt att träffas! Sa hon glatt.
- Tack det samma. Dom båda eleverna, skildes åt, och Kate steg på tåget, och åkte iväg!

Kappitel 1
Kate:
Kate gick genom tåget och satte sig i en kupé. Efter några minuter kom det två pojkar in och satte sig. Kate tittade på dom, men hon orkade inte bry sig om dom. De ända hon orkade bry sig om va drako. Hans hår, hans ögon och hans röst. Kate blundade och en bild av honom dök upp i hennes huvud. När hon öppnade ögonen satt det en flika med brunt hår som pratade med pojkarna.
------------------------------------
så dålig ja e på att skriva

jepp, här kommer kapitel 2

Lindsay

Alla kupeér var fulla på det nu rullade tåget. Hon gick igenom flera vagnar innan hon hittade en ensam avlägsen plats att slå sig ner på. Hon satt djupt försjunken i sina egna tankar, hon tänkte på sin nuvarande frihet, då hon slapp sina föräldrar för alltid. Ejentligen var hon renblodig, men sågs som halvblod då adoptivföräldrarna var mugglare, irriterande, jobbiga mugglare. Hennes tankar vart djupare och djupare, och hon föll längre och längre ner i sina tankar. Tillslut var hon så långt ner att hon inte märkte att en blond pojke hade satt sig framför henne.
- Hallå? Viskade han, troligtvis, rädd för att väcka henne ifall hon hade somnat. Lindsay ryckte till, och rodnade sen när hon insåg att hon inte var ensam.
- Hej... Sa hon och granskade pojken noga. Han var blond, kalla ögon och hade blek hy. Rätt snygg. Håret var kammat bakåt, och munnen var inställd på ett snett leende. Lindsay var inte vacker, men hon var den enda som tyckte det. hon hade ett ganska vanligt ansikte, smal näsa, och fylliga lälppar. Ögonen var stora och glittrade silverblåa. Den vita hyn passade perfekt ihop med det långa, vitblonde, svallande håret.
- Jag är Malfoy, Draco Malfoy. Börjar du också på Hogwarts i år? Fortsatte han sen.
- jag heter Lindsay Howill och börjar i år. Har dina föräldrar...? Frågade hon ostadigt. Rösten darrade till lite.
- Åh, ja... Jag är renblodig, båda har gått på Hogwarts. Är du...? Frågade han i ett liknande tonfall.
- Ja, fast mina föräldrar gick inte på Hogwarts, dom gick i någon fransk skola.

Resten av tågturen satt dom båda eleverna och pratade, om allt mellan himmel och jord. När det var dags att gå av, så vandrade dom tillsammans ut genom tågets långa, dunkla vagnar. Dom gick fram till en stor herr som ropade "Förstaårselever hitåt" gång på gång. En pojke med svartaktigt hår gick fram till honom.
- Hejsan Hagrid! Sa han och kollade på halvjätten.
- Hejsan Harry, har du haft det bra på tågresan? Där slutade Lindsay att lynnsa, hon ryckte istället i Dracos kappärm.
- Du, det där är Harry Potter! Draco kollade på henne och log, sen följde dom jättens instruktioner.
- Alla ner i båtarna, fort. Vi vill inte missa elevindelningen! Han skrockade lågt, och satte oss alla sen parvis i båtar. Jag hamnade i samma båt som Draco, och elevhemssnacket drog igång.
- Vilket elevhem tror du att du kommer hamna i? Frågade han och kollade på henne. Hon tog ett andetag.
- Slytherin, helt klart Slytherin...
- Samma här, sa pojken. Det passar mig bäst, sa han med ännu ett snett leende.

resten av båtturen, skedde under tystnad.

- Harry Potter! Ropade Professor McGonnagall högt, dom hade precis kommit till sorteringen. När Harrys namn ropades upp föll hela salen i tystnad. Det ända som hördes var viskningar bland förstaårseleverna, som tyst upprepade hans namn. Draco fnös till, han och Potter hade hamnat i bråk utanför, ingen tvekan om att det var det han fnös åt.
- Svårt val... grubblade sorteringshatten, som nu satt på en nervös Harrys huvud. Jo visst, låt det bli Gryffindor, sa hon högt, och Gryffindorbordet bröt ut i applåder och ljubel.
- Lindsay Howill, ropade hon. Lindsay stelnade till. Hon slängde en blick på Malfoy, som ryckte på axlarna och puttade henne på ryggen. Lindsay gick med vingliga ben fram till stolen och satte sig. Stolen saknade ett ben, och hon satt bara halvt, så att inget pinsamt skulle hända.
- Jo, inget svårt val, SLYTHERIN, ropade hatten fort. Lindsay log stort, som hon hade hoppats. Hon kollade ner på Draco, som blinkade till henne, med vänstra ögat, eller var det höger? Hon hade glömt, hon var så glad. Hon skuttade fram till slytherinbordet, och satte sig bredvid en kille som hette Flinck. Efter ett tag fylldes bordet på med andra elever som Pansy Parkinson, Blaise Zabini och Gregory Goyle. efter en tio minuter ropoades Dracos namn upp, och hatten hade knappt satt sig på hans huvud innan den ropade Slytherin. Lindsay applåderade högt, och visslade sen lite vilt.

Kappitel 3.
Kate:

Drako hade hamnat i Slytherin. Kate undrade vart hon skulle hamna.
-kate Oaks! Ropade Professor McGonnagall.
En klump väckte i halsen, hon satte sig på pallen och fick hatten på huvudet.
- Gryffindor! Ropade hatten
Applåder kom från Gryffindor bordet. Kate gick och sate sig bredvid en av pojkarna från kupen.
-hej jag heter Harry Potter sa han glatt och log mott kate.
-----------------------------------------------------------------------------
Jag suger värkligen på att skriva

Kapitel… 4?

3 år senare
Det regnade ute. Hela första skolveckan hade passerat, och Lindsay hade hängt med rätt bra. Hon satt nere i stora salen och åt sin frukost, bestående av ägg, bacon och pumpajuice. När hon hade ätit upp sin mat gick hon ut, trots regnet. Hon gick ner till sjön, och satte sig vid det stora trädet tätt intill. Hon lutade nacken mot den skrovliga barken.
- Hallå, sa en röst. En mjuk röst från en tjej, hon kände inte igen den.
Hon vände sig om. På andra sidan av trädet satt en brunhårig liten tjej, mede pålitliga ögon, hon kände igen henne som Kate, tjejen från Gryffindor. Hon var rätt snäll, och beskrevs ofta som pålitlig.
- Hej… Sa Lindsay, log lite snett. Hon visste inte vad hon skulle säga, eftersom att Kate inte bara beskrevs som snäll, utan konstig, ofokuserad och drömmande.
- Du är den där Lindsay väl? Hennes röst var lugn, sansad. Hennes egen var lite skraj.
- Ja, det är jag, du är Kate väl? Hon log snällt mot flickan.
- Ja, jag är Kate. En pinsam tystnad uppstod. Ingen av dem sa något, så Lindsay antog att deras samtal var över.
- Draco har berättat mycket om dig, sa Kate och suckade. Lindsay hörde inte sucken, hennes hjärta stannade vid ”Draco.” Hon hade väl alltid tyckt att han var rätt snygg. Retsam och allmänt skämtsam såklart, men oftast snäll, pålitlig och hjälpsam.
- Jaså, vad har han sagt då? Nu var hennes röst inte lika rädd, hon hade kommit in på ett ämne som Lindsay definitivt gillade. Hon var mer självsäker när det gällde Draco!
- Han brukar nämna att du är… Elak, ful och självisk.
- VA?! Vad sa du?! Hon reste sig strikt upp och blängde ilsket på en oberörd Kate.
- Jag tycker inte att du är ful, om det är till någon tröst… Kate bet sig i läppen. Lindsay vandrade tillbaka till slottet, Draco var ju hennes bästa vän, Varför?
-

skriver senare idag

okej, ja me

Jättebra!

haha, tack, vi gör vårt bästa

kappitel 5?
kate:
varför hadde hon sakt de där! kate stälde sig vid sjön,hon tittade ner mot sig spelelbild.
-så här gör inte en Gryffindor sa hon tyst.tårarna trilade ner för hennes kind.
-förlåt...men allt är tillåtet i krig och kärlek.

--------------
suger på att skriva