Månsken

Titel: Månsken
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 7
Färdigskriven: Nope
Rating:
Beskrivning: Dumbledore har hört om Alexa Wolfe. Hon är en trollkarl och Dumbledore vill att hon går på Hogwarts. Men hon är 17 år och börjar direkt i sjunde årskursen. Fast hon har hängt med då hon har studerat hemma, med lite hjälp.
Alexa gillar inte iden på att åka till Hogwarts. I brevet står det att man har det väldigt trevligt där och skaffar nya vänner. Den enda vän hon faktiskt har haft är hennes moster. Tyvärr dog hennes moster när Alexa var 16 år. Alexa har faktiskt aldrig gillat tanken på att börja på Hogwarts. Alla personer där verkar alldeles för ytliga och jobbiga.
Efter att Alexas moster dog så har Alexa bott hos sin mormor. Och det var hennes mormor som anmälde henne till Hogwarts.

Alexa har ett samband med månskenet. Hon är nämligen en varulv.

Marodötid och lite typisk triangeldrama

--------------------------------------------------------------------

Hoppas att det inte blev alltför komplicerat. Jag är nämligen inte bra på att skriva beskrivningar
Hoppas att någon är intresserad av att läsa.

Det utspelar sig under marodörernas sjunde år

Verkar super bra älskar marodörtid ♥

Marodörerna gillar jag.
Verkar bli jätte bra!

Tack till båda

Kapitel 1

Varför? Varför var mormor tvungen att anmäla mig till Hogwarts. Mina föräldrar hade låtit mig fortsätta studera hemma. Fast de var inte här nu. De brydde sig inte om mig längre. Mamma stack till andra siden jordklotet för att jobba och vi kunde inte åka med henne. Efter det kände sig både jag och pappa övergivna och han gjorde kanske inte de allra bästa saker för att läka de såren. Så därför sitter han i fängelse nu. Jag kommer ihåg att det blev ett stort problem för varken min mamma eller pappa kunde ta hand om mig. Så min moster ställde sig som frivillig att bli min vårdnadshavare. Det var antingen det eller barnhem. Fast alla i min resterande familj visste att jag inte kunde bli överlämnad till ett barnhem. Jag hade turen att få magigåvan. Eller som många säger det så kan man också säga häxa.
Men det är inte allt. Jag är också en varulv. Jag blev biten av en när jag var 11. Jag gillar att vara varulv. Jag har till exempel lärt mig att bli starkare, snabbare och mer kvicktänkt och det allt tack vare varulven inom mig. Jag har ännu inte lärt mig att kontrollera mig vid fullmånen. Men det kommer jag nog aldrig kunna.
I varulvsböcker står det alltid att alla varulvar fruktar att förvandlas till den verkliga varulven. Men varför vara rädd för det man är. Jag njuter av att vara varulv även om det ibland kan vara smärtsamt att förvandlas men än sen då?
Det alla andra varulvar inte förstår är hur skönt det är att vara en om man gillar det. De har till exempel inte märkt hur man blir snabbare och starkare för de är för rädda för deras egen kraft. När man är varulv har man makt.
Min moster visste att jag var varulv, det gör alla min familj.
Jag började bo hos in moster när jag var fjorton. Hon var faktiskt en bra person och förstod mig. Därför blev hon min vän. Hon kommer nog att vara min ända vän för alltid. Jag vill inte skaffa vänner.
Tyvärr så mördades min moster. De vet inte vem som gjorde det. Jag önskar att mördaren någon dag skulle gå förbi mig när jag var varulv vid fullmåne. Då kunde jag slita den personen i stycken utan att det faktsikt var jag.
Iallafall så har jag bott med min mormor sen dess.
- Nu måste vi åka Alexa, hörde jag en rostig gammal röst ropa från nedervåningen. Mormor.
Jag suckade och släpade motvilligt ner min koffert till nedervåningen.

----------------------------------------------------------------------

Hoppas ni gillar det

Bra!

Tack
Snart kommer det mer

Asm!

Jättebra!

Thanks allihoppsi


Kapitel 2

Vi var framme på perrongen. Kul, inte.
- Tåget går snart, så du borde någ hoppa på, sa mormor.
Jag suckade.
- Ja, visst.
- Det blir roligt gumman, sa mormor som iallafall försökte förstå mig.
- Ja, visste, sa jag igen.
Jag kramade mormor och gav henne en puss på kinden för att hon inte skulle få dåligt samvete för mig. Hon var så känslig så det var nog bäst att bara ta ett djupt andetag och gå på tåget. Hon log.
Jag såg mig om efter min koffert. Jag såg den inte.
- Kofferten är redan på tåget, sa mormor.
- Åh, okej.
Jag klev lätt på tåget och hittade en kupe som var tom. Jag satte mig nära fönstret så att jag kunde vinka till mormor när tåget gick. Det var fem minuter kvar. Jag kanske skulle hinna rymma på den tiden... . Men nej, det hade jag redan tänkt egenom på tågresan hit och det hade inte gått så bra.

Tåget började att rulla. Jag vinkade till mormor som vinkade tillbaka. Sedan lutade jag mig tillbaka och andades ut. En bra sak med tågresan var iallafall att det inte hade kommit in någon jobbig unge i min kupe. Och det skulle antagligen inte göra det heller eftersom tåget redan var i gång...
Kupedörren gled upp och där stod en tjej med rött och lockigt hår.
Nej, nej, nej , ut härifrån, jag vill vara ifred, tänkte jag medan jag stirrade oroligt på henne.
- Hej! Alla kupeer var fulla. Är det okej om jag och min vän slår oss ner här? frågade hon.
En vän, inte en till person...
- Nej, det är inte okej, sa jag bryskt.
Först såg hon chockad ut för hon var redan på väg att sätta sig och vinka in sin kompis. Sedan stirrade hon konstigt på mig.
Hon han inte göra något mer för att två killar kom in och satte sig direkt i min kupe.
- Nämen hejsan Lily! Var du här? Det hade jag ingen aning om, sa en av killarna och blinkade med ögat mot den rödhåriga tjejen.
- Lägg av James, sa rödtotten som tydligen hette Lily.
- Koppla av Lily, sätt dig, sa mesen James.
Lily kollade på mig. Jag tittade ut genom fönstret för att visa att hon inte var välkommen. Varken hon eller killarna var det. Men hon tolkade det helt fel och satte sig. Hon klappade på sitsen bredvid henne och hennes kompis kom och satte sig. Jag tänkte precis resa mig upp och säga till alla att de får leta reda på en egen kupe när den andra killen, med svart hår sa
- Och vem är det här då?
Det tog ett tag för mig att förstå att det var mig han pratade med och när jag väl tittade på honom drog han med handen över sitt hår.
De här personerna var omöjliga.
Jag gav killen min kallaste blick.
Han ryggade tillbaka och skrattade.
- Men lägg av Sirius! sa rödtotten.
Hon vände sig till mig och sa
- Förlåt för det där, James och Sirius är riktigt knäppa. Iallafall, jag heter Lily och det här är min kompis Elma. Vi går i sjunde årskursen. Vilken årskurs går du?
Hon log.
Jag stirrade på henne.
- Sjunde årskursen, sa jag tillslut.
- Verkligen? Jag har aldrig sett dig. Fast i och för sig, vi kanske inte går samma lektioner. Vilket elevhem går du i?
Vilket pratkvarn hon var. Varför ställde hon så många frågor? Jag tänkte först inte svara men efter att jag märkte att alla stirrade uppmärksamt på mig så gjorde jag det iallafall.
- Det här är mitt första år, jag har haft hemundervisning.
- Jaså? sa James.
Jag tittade på honom. Han hade höjt ena ögonbrynet.
- Det har vi aldrig hört någon som gjort, sa Elma.
- Ja, varför har du inte gått på Hogwarts? Frågade Lily.
Egentligen var det för att jag var varulv. Min familj visste inte om Hogwarts var tillräckligt generös för att ta emot en varulv. De trodde att rektorn skulle bli skrämd och aldrig vela höra av oss igen så vi frågade inte ens. Det var inte förren nu som mormor litade tillräckligt mycket på Dumbledore och anmälde mig. Men jag hade definitivt inget större intresse på att åka till Hogwarts.
- Komplicerat, svarade jag eftersom alla väntade.
Jag märkte att Sirius granskade mig.
- Vad är det?
- Du var tystlåten du, är du blyg? sa han.
- Nej, jag är trött, sa jag irriterat.
- Lämna mig ifred nu, sa jag kyligt när jag såg att Sirius öppnade munnen igen för att prata.
Jag såg i ögonvrån att James, Elma och Lily utbytte blickar.
Sirius suckade, lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
Jag återgick till att titta ut genom fönstret.
Ingen vågade säga något på ett tag. Inte ens till varandra. Nu blev ni allt tysta, tänkte jag och slöt ögonen jag med.
Men dessa personer kunde omöjligt vara tysta i mer än en kvart så resten av resan hörde jag på deras babbel. Men jag försökte att att inte.
Inte en enda fråga ställdes till mig under hela tågresan vidare till Hogwarts. Eller det kanske de gjorde men i sådana fall hade jag inte brytt mig om det.

------------------------------------------------------------


Hoppas ni gillade det

( Till er alla som gillar Remus och Peter : De kommer med senare )

ZzzzuuuuuuuuuuuperBRA!