Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

Okej, min första fan fiction Den handlar om Draco Malfoy och Hermione Granger. Jag har inte riktigt bestämt hur den ska utveckla sig , men jag varnar för svordomar, eventuellt våld/"äckliga" skador och en eventuell "blommor och bin" scen. Ville bara att känsliga läsare skulle veta.
Läs gärna och lämna mer än gärna en liten kommentar :-D
Rating: typ PG-13 skulle jag gissa


Prolog

Jag är en dödsätare. Jag är en dödsätare. Jag är en dödsätare. Orden upprepades om och om igen i pojkens huvud. Hur han än försökte tänka på något annat, skolan, Quidditch, vänner…
Han fnyste till. Vänner. Han hade inga vänner, bara följeslagare, beskyddare och beundrare. Han hade haft en vän en gång. Men han hade sumpat det. Förstås. Eller rättare sagt, hans familj sabbade det.
Han hatade dem, allihop! ”Vännerna”, familjen, allihop… Men inte hon.
Fan, han saknade henne. Han älskade henne, han var faktiskt kär i henne. Men det hade han förstås aldrig visat eller sagt. Istället hade han varit elak och retat henne och hennes vänner. Och de hade i sin tur varit elaka mot honom.
Varje gång han kallat henne smutsskalle hade han känt sig för jävlig och grinat som en barnunge på natten. Tyst förstås, de andra fick ju inte höra att han grinade. Han, av alla människor kunde ju inte gråta.
Han längtade tills hans sjätte skolår på Hogwarts började, så att han fick se henne. Han skulle inte vara elak i år, inte mot henne i alla fall.
Men han längtade ändå inte efter att skolan skulle börja, han ville inte genomföra uppdraget. Men han måste. För hans familj, hans jävla familj.
Jag är en dödsätare. Jag är en dödsätare. Draco Malfoy är en dödsätare.



Nå? Tycks?

i wanna read more c: thihi

Tack för kommentaren lliissaa! Blev verkligen glad att någon läste och ville läsa mer!
Ett nytt (kort och inte särskillt välskrivet) kapitel.
Men lämna ändå gärna en kommentar


Kapitel 1

Hermione Granger slog upp sina nötbruna ögon och såg sig om i Ginny Weasleys välbekanta rum.
Rummet var ljust men litet, på väggarna hade hon en affisch av bandet Systrarna Spök och en på quidditchkaptenen för Holyhead Harpies. Vid fönstret stod det stökiga skrivbordet och Ginnys säng stod intill väggen med Systrarna Spök- affischen. Sängen var tom och obäddad.
Hermione satte sig upp i den mjuka reservsängen och kliade sig i det burriga, bruna håret. Hon tänkte på sin dröm, en märklig dröm. Hon mindes inte vad den handlade om, men Draco Malfoy av alla människor hade varit med. Varför?
Hermione viftade bort drömmen med tanken ”det var bara en dröm, det betyder ingenting…”
Hermione gick upp ur sängen, fram till sin koffert och drog fram ett par jeans och en ljusblå topp och klädde på sig. Sedan grävde hon även fram borsten för att reda ut tovorna i håret hon lyckats få under natten.
Klockan kunde inte vara så tidig eftersom Ginny var uppe och när hon gick ner för trappan i kråkboet mot köket, för att upptäcka att ingen var där inne.
Hermione satte sig på en av de många stolarna och bara tittade ut genom fönstret och betraktade den stigande solen.
Hon log för sig själv. Idag skulle de till Diagongränden.

hihi, älskar i princip allt där draco är med (a)

Haha ,jag med

Här kommer nästa kapitel. Jag kommer att ha med vissa
utdrag ur halvblodsprinsen men kommer att ändra lite så att det skiljer sig lite från boken. Bara så att ni vet

Kapitel 2

Draco var inne i Madam Malkins klädaffär med sin mamma för att köpa nya klädnader. Han hade växt ur de gamla med flera centimeter.
Madam Malkin hade stuckit honom med nålarna ett antal gånger nu och var väldigt irriterad. Men det var inte bara tanten och nålarna som irriterade honom.
Mörkrets märke sved på den vänstra armen, märket han inte ville ha.
Och som pricken över ett i, tyckte inte hans mor om tanken att låta honom gå själv i diagongränden och hade följt med honom dit.
De hade grälat hela förmiddagen, eller han hade rättare sagt grälat på henne.
” Jag är inte ett barn, om du inte har märkt det, mor. Jag kan mycket väl göra mina inköp själv” sade Draco till sin mor.
Madam Malkin skrockade. Såklart, hon tog honom inte på allvar.
”Ja men din mamma har alldeles rätt…” Där slutade Draco lyssna på kärringen som bara malde på. Han sneglade på sin mor. Hon var lika blek som han, hade blont hår och såg högmodig ut som vanligt…
Ett stick i sidan gjorde så att han automatiskt vände sig mot madam Malkin och sade kallt:
”Se upp med var ni sticker den där nålen!”
Draco gick mot spegeln och såg en blond, blek pojke reflekteras tillbaka som han själv. Han var iförd en mörkgrön klädnad som glittrade av nålar.
Sen såg han henne i spegeln. Grå ögon mötte bruna…
Sen försvann hon och de bruna ögonen och ersattes av Pottan och Vesslan.
”Det steg just in en smutsskalle i affären, om du undrar vad det är som luktar, mor.” Han hade sagt det utan tänka, han hade sagt något för att vara elak mot Potter och Weasley och hade då samtidigt motvilligt skadat Hermione också. En klump bildades i magen på honom.
Potter och Weasley lyfte genast sina trollstavar och siktade på honom. Madam Malkin började genast tjata igen om att ”inte använda sådant språk” och ”inga höjda stavar”.
Hermione viskade till dem ” Låt bli, det är inte värt det…”
Jo, det är värt det! Jag sårade dig! Jag gjorde dig illa… Det ville han säga, istället för orden som rann ur honom.
”Som om ni skulle våga använda magi utanför skolan! Och vem gav dig den blåtiran Granger? Jag skulle vilja skicka blommortill dem”
Fan, kan jag inte hålla käften en enda gång?! Det enda jag skulle vilja göra mot personen som gav henne blåtiran är att döda den. Klumpen i magen växte.
” Nej, nu får det vara nog!” utbrast madam Malkin och vände blicken mot Narcissa för att söka hjälp.
Narcissa gjorde sig synlig för den gyllene trion och sade:
”Stoppa undan de där. Om ni angriper min son igen, ser jag till att det är det sista ni gör.”
”Jaså, verkligen?” frågade Potter.” Ska ni kalla på några av era dödsätarvänner som kan döda oss?”
Ingen lyssnade längre på madam Malkin som försökte protestera. Narcissa log obehagligt.
” Jag ser att det har gett dig en falsk känsla av säkerhet, Harry Potter, att vara Dumbledores gullegris. Han kommer inte alltid kunna vara där för att skydda dig.”
Potter såg sig försmädligt om i butiken.
” Har man sett... han är inte här! Varför kan inte ni två göra ett försök då! Ni kanske kan dela cell med eran loser till man och far!”
Ett ursinne brusade upp i Draco och tog ett steg mot Potter, men tyvärr snubblade han över klädnaden och föll mot marken.Han kände en lätt rodnad sprida sig över ansiktet. Weasley skrattade åt honom.
” Jag tänker fan inte hamna i Azkaban!” morrade Draco som långsamt reste sig upp.
”Bry dig inte om dem Draco” sade hans mor och höll honom tillbaka.” Potter här kommer nog att återförenas snabbare med sin Sirius, än du och jag kommer med din far”
Potter höjde trollstaven ännu mer.
”Harry, sluta...” viskade Hermione.” Du kan råka illa ut...”
Draco stirrade på Potters trollstav som i vilken sekund som helst kunde skjuta iväg en besvärjelse mot honom.
”...vänstra armen kanske borde komma upp en liten bit till, kära du,...”
”Aj!” skrek Draco och slog snabbt bort hennes hand” Se upp med var ni sätter de där nålarna någonstans!”
Narcissa reste sig upp.
” Kom Draco, jag tycker vi går. Nu när vi vet vilket pack som handlar här, tror jag vi trivs bättre Twilfitt & Tating” Med en snärt med trollstaven fick hon Dracos klädnad att flyga av hans kropp och hamna på golvet i en hög vid Madam Malkins fötter.
Hon och Draco gick mot dörren.
När Draco gick förbi Hermione fångade han upp en blommig doft.
Han visste på en gång att det var hennes och sneglade på henne, men hon stirrade rakt fram.


Funderar på att byta namn, någon som har en idé?

Hmm... jag gillar namnet! XD
Men om du nu vll byta namn kan du ju kalla den:
Hogwarts med henne...
Eller typ:
Jag ska försöka...

XD Bara förslag! btw
Ny läsare och bevakare här! FORTSÄTT!! Cx

Bevakar!

Bevakar!

Nytt kapitel! Tänker behålla namnet, men tack för förslagen AlexZz
Och kul med nya läsare!

Kapitel 3

Hermione satt på Hogwartsexpressen och blickade fundersamt ut genom kupéfönstret. I kupén satt Luna Lovegood, hon själv och Ron, och ingen pratade. Alla var försjunkna i sina egna tankar.
Hermione funderade på dagen de varit i Diagongränden och de hade stött på Malfoy i madam Malkins butik och sedan följt efter honom till Borgin & Burke. Hur han hade tittat på henne, när deras ögon möttes i spegeln. Det hade inte varit något hånfullt eller elakt i dem, snarare längtansfullt och ömt. Sen hade han blivit sitt vanliga jag igen och varit elak. Men när han och hans mamma var på väg ut ur butiken, verkade det som att han hade sneglat på henne. Fast Hermione var inte säker. Hon hade kanske bara inbillat sig att han sneglat åt hennes håll. Men sättet han tittat på henne genom spegeln, det hade hon definitivt inte inbillat sig. Det hade hänt.
Hermione hade tänkt på det enda sen de hade varit i Diagongränden. Varför hade han tittat så på henne…?
Hennes tankar avbröts av att Neville sköt upp kupédörren och steg in.
”Var är Harry?” frågade Ron när Neville stängde kupédörren efter sig.
”Han försvann” sade Neville och ryckte på axlarna.
”Han kommer väl…” sade Hermione och tänkte återgå till sitt funderande, men hon hade glömt av vad hon tänkt på. Istället plockade hon upp sin lärobok i talmagi och började läsa i den.

Lämna gärna kommentarer och kritik så att det kan bli bättre!

Bra! =)