Två Stjärnor och En Måne

Titel: Två Stjärnor och en Måne
Kapitel: -
Genre: Fantasy
Handling: Helena Smith är en snygg och modern tjej. En sån som alltid får för mycket kompisar.
Men nått är inte som det ska, och Helena vet inte vad som händer med henne längre. Hon vaknar upp på dom mest konstiga ställen och hon vet inte heller vart hon ska gå. Men när hon somna om och vaknar igen är hon tillbaks hemma igen. Hon försöker alltid övertyga sig om att hon har livlig fantasi. Men när det händer en gång i veckan, så är det svårt.
Hon har inte berättat det för någon. Inte någon, eller jo. En person. Hennes bästa vän Lucy är den enda som vet om Helenas flyttande över natten. Och Lucy tror på Helena utan bevis.
Vänskap är starkare än nått annat!

För er som inte fattar det: Helena ”flyttas” medans hon sover. Och till olika ställen varje gång.

Prolog
Jag vaknade med ett ryck. Jag tittade mig omkring och såg inte till nått som jag kände igen. Det var mörkt, väldigt mörkt. Och jag var ensam, ensam i en av vad jag såg en skog. Jag hade ingen aning om hur jag hade kommit dit eller hur jag skulle komma hem.
Det enda jag visste var att jag låg på något hårt och jag just hade vaknat från en mardröm, om en drake. Jag hade en konstig känsla av att jag borde gå här i från så fort som möjligt.
Jag kom i håg alldels för mycket av drömmen och kunde inte få den ur mina tankar.
Det hade varit ljust, alldeles för ljust. Och jag hade varit inne i ett rum, med en man. En man. Och så dök det upp en drake. Jag vet inte var i från den kom eller om det var en ovanligt konstig dröm.
Jag försökte somna om, för jag brukade oftast vara hemma i min säng igen. Men det gick inte att somna. Och det brukade det alltid att göra. Jag gick nu alltid med en klocka på handen så att jag kunde se vad klockan var. Jag såg på klockan och märkte att jag försökt sova i två timmar. Jag steg upp och försökte att se var jag var någonstans i dag, eller i natt.
Men det var omöjligt eftersom det var helt mörkt. Jag började vandra rakt in i skogen. Jag kände hur benen vek sig under mig, och jag föll i marken...

Jag kommer skriva den här ff:en med jenny123 och vi vill ha kritik och kommentarer!

Låter bra! Mer *Bevakar*

Kapitel 1
Helena Smith
Jag vaknade av att jag hörde ett skrikande ljud. Jag var halvvägs när jag hörde en duns och skrikandet slutade. Jag sprang ner och såg att Kata hade svimmat och nu låg på vardagsrumsgolvet. Kate är min moster och jag bor hos henne för att mina föräldrar dog när jag var 9 år, alltså får 2 år sedan. Nu är jag 11 och ska snart börja på Hogwarts. Jag sprang till henne och började skaka henne. ”Kate, Kate vakna”. Hon öppnade ögonen och såg på mig. ”Vad hände?” frågade jag med en allvarlig min.
Hon tittade på mig och sade ”jag såg en mus”. Jag tittade på henne och började skratta. Kate hatade små djur, och skärskilt möss. Hon pekade under vardagsrumsbordet och sade ”den sprang dit”. Jag tittade under bordet och såg en potatis som hade en rot kvar och såg ut som en mus. Jag skrattade och gick till mitt rum och satte på mig kläder. Sedan lade jag mig på sängen och tänkte på vad som hänt på natten, jag mindes att det var mörkt och att jag föll. När jag hade legat och funderat på det en halv timme gick jag för att äta morgonmål. Som vanligt var det jag som måsta plocka fram på bordet för Kate satt bara framför tv:n och väntade. Det var ingen idé att säga åt henne för hon lyssnade inte. Jag tog en ost macka och sedan ringde telefonen och Kate gick för att svara. Jag försökte lyssna så mycket av samtalet jag kunde. Men det gick inte s bra.
Det enda jag hörde var "Nej, hon är vaken nu" och "Nej, du kan inte komma över!" och så hörde jag det sista hon sa "Det behövs inte! Jag kan klara av att gå till en affär!" sa hon argt och lade på.
Hon kan tillbaka till köket och jag lutade mig nyfiket mot henne.
"Vem var det där?" frågade jag nyfiket. Hon tittade inte på mig utan sa det till stolen framför mig.
"Det var Maria!" stönade Kate och tittade på mig. Maria var Lucys mamma, och hon och Kate kom aldrig överens om nått. Så det var inte ofta som Maria skulle vilja komma hit.
Det här gjorde mig nyfiken.
"Varför..." det jag egentligen skulle ha sagt var "Varför ville Maria komma hit?" men Kate avbröt mig och det var lika bra. För annars skulle Kate veta att jag hade fört för mycket av doms samtal.
"Fråga mig inte!" sa Kate argt. Hon vände på klacken och gick ut i hallen. "Jag går till butiken" sa hon och sedan gick iväg. "Och Lucy ringde!" sa hon innan hon gick ut ur huset.
”Lucy” sa jag med glad röst. ”Vad sa hon” frågade jag men Kate brydde sig inte. Jag hörde henne mumla något innan hon stängde dörren med en smäll men jag visste inte riktigt vad. Jag sprang till telefonen för att ringa upp Lucy. När Lucys mamma svarade, frågade jag om jag fick prata med Lucy men hennes mamma sade att hon redan var på väg till mig. Jag sa hejdå och la på luren. En minut senare knackade det på dörren. Jag sprang fram och öppnade dörren och där stod Lucy. ”Lucy” ropade jag med glad röst ”Du kan inte gissa vad som hände mig i natt” sa jag med lite mindre glad röst. Vi gick upp till rummet och jag berättade vad jag kom ihåg av natten och sedan tog jag min bikini och så gick vi till Lucy hus för att hämta Lucys bikini och sedan gick vi till stranden.
--------------------------------------------------------------
Kommentera och säg om nåt måste ändras. JAg gillar kommentarer så skriv gärna.

Har detta med Harry Potter eller den magiska världen att göra? Om den inte gör det, så bör den flyttas till Kreativitetsforumet.

Spännande berättelse och bra koncept må jag säga iallafall!

Jo, asså dom ska typ till Hogwarts sen!

Å! Då får ni känna er bevakade.

^tack! Jag tror att Lills håller på med nästa kapitel!

Tack!♥ För alla som orkar vänta på kapitlen!
Hoppas vi får fler läsare snart!
Ni får gärna tipsa era vänner!

Kapitel.2
Lucy Hope

Jag sprang så fort jag kunde till Helenas hus. Det var inte så långt, vi bodde på samma gata så det tog knappt 5 minuter. När jag väl var framme klampade jag bara in. Det skulle jag inte ha gjort ifall jag att Kate skulle varit hemma. Men eftersom jag visste att hon var hemma så drog jag bara upp dörren och gick in.
Direkt när Helena hörde mig gick hon fram för att möta mig. Hon strålade såklart och kramade mig. Hennes långa blonda hår föll ner på mina axlar. Hon hade alltid haft långt hår. Och hon såg alltid ut som en modell. Jag själv hade chokladbrunt, axellångt hår.
”Hej!” sa hon och jag log. Helena var verkligen den bästa vännen man kunde få. Hon och jag hade fått vårt brev från Hogwarts på precis samma dag och vi hade genast ringt till varandra och berättat. Vi hade aldrig haft någon hemlighet för varandra. Helena hade från första början berättat för mig om sina konstiga drömmar, och hur verkliga dom kändes. Jag trodde på henne, men det var ganska konstigt. Jag hade lovat henne att inte berätta för någon om dem och det hade jag inte gjort heller.
”Hej Helena! Nått nytt?” frågade jag och höjde på ögonbrynen. Hon såg på mig lite oroligt. Och jag fattade med bara den där blicken, hon hade haft en sådan där dröm igen. Ibland var det som om jag kunde läsa hennes tankar, som nu till exempel. ”Vad hände den här gången?” frågade jag oroligt.
”Kom så går vi upp och pratar” sa hon och började gå upp för trappan som led till övervåningen. Jag följde efter henne upp till övervåningen och hon satte sig ner på sängen. Jag satte mig bredvid henne.
”Jag fick fara till en skog i natt” meddelade hon tyst. Jag tittade på henne och hon såg orolig ut, hon mötte min blick men log inte längre utan såg mer rädd ut. ”Det var som om jag inte skulle vara där. Som om jag skulle fara där i från så fort som möjligt. Det var annorlunda” sa hon skräckslaget.
Det här hade pågått i en månad nu, och jag tror inte att det var nått bra för Helena. Och jag var orolig för henne. Hon kanske skulle berätta till någon och få hjälp.
”Jag kunde inte somna” sa hon och befann sig inte längre hos mig, utan djupt i sina tankar. ”Och eftersom jag inte kunde somna så började jag gå... Men föll lera gånger tills jag inte orkade resa mig upp. Och då äntligen somnade jag!” sedan kom hon tillbaka till verkligheten igen. Och hon verkade inte lika rädd nu.
”Hm... Ska vi inte gå till stranden?” frågade jag eftersom det var det första jag kom på. Det var nog bra för Helena att komma ut lite efter en sån här händelserik natt.
”Okej” svarade hon och gick för att hämta en handduk och sin simdräkt.

När vi väl hade kommit till stranden, efter att ha packat en liten picknick och hämtat Lucys simdräkt, så hade det redan mörknat lite.
Vi satte oss i skuggan under ett träd och sedan började Helena ta fram lite smörgåsar och saft.
”Ska vi verkligen simma? Det ser så kallt ut!” stönade Helena, och hon hade faktiskt rätt. Det hade börjat blåsa och nu hade det börja mulna.
Jag tänkte efter en stund innan jag svarade.
”Hm... Jag vet inte.” sa jag osäkert. Jag ville simma men det såg inte särskilt lockande ut. ”Kanske ska vi göra det en annan dag!” föreslog jag. Helena tvekade lite.
”Jag hade verkligen velat simma idag” sa hon lågt. ”Fått nått annat att tänka på.” Jag såg hur besviken hon blev och nu ville jag inget annat än att krama om henne. Men jag visste inte om det var rätt tillfälle, så jag lät bli.
”Vi äter vår picknick och sen kan vi gå hem” lovad jag och hon log lite svagt. Hon tog upp en smörgås och började äta på den. Jag hällde upp två glas mjölk åt oss, och sedan tog jag också en smörgås.
När vi ätit klart gick vi hem till mig. Helena mumlade nått om någon disk och gick sedan i väg hem.
”Åh! Kom du hem, Lucy?” frågade mamma från köket. ”Kom och ät nu medans maten är varm” sa hon och jag tog av mig skorna och jackan och gick in i köket.
Mamma, Rose och Justin satt redan där och åt.
Rose, min storasyster, som betedde sig som en treåring. Inte för att hon såg dum ut, hon var faktiskt rätt söt, utan för att hon aldrig städade eller diskade, och kom alltid undan med det. Justin var en snäll grabb, han var Roses pojkvän. Han brukade till och med diska i stället för Rose.
Vi åt alla i tystnad och sedan sprang jag upp till mitt rum.

Bra!!

Ledsen att nästa kapitel kom idag men jag har varit hos en kompis och jag har inte haft tid att skriva så nästa kapitel kommer ut i morgon.