Jag är en häxa, eller?

Titel: Jag är en häxa, eller?
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 3
Färdigskriven: Nej
Rating: G
Beskrivning: Heidy Dinah Dremley är en helt vanlig första årselev. Hon får sitt brev som vanligt. Men det går inte så bra för henne, hon har IG i alla ämnen. Detta utspelar sig efter kriget.
Här kommer första kapitlet:

Kapitel 1

Nu ska jag berätta om något så uppenbart att ingen insåg det. Men först ska jag berätta om mig. Jag heter Heidy. Heidy Dinah Dremley. Jag är en tjej på elva somrar. Jag har inga syskon. Mina föräldrar heter Norah och Dunsthan Dremley. Nu ska jag berätta. Jo, det började med att en uggla flög in i mitt fönster när jag låg och sov. Jag vaknade med ett ryck. Mamma, pappa! Ropade ropade jag. Jag tog försiktigt brevet och såg att det var till mig. Jag öppnade det med darrande händer. Där stod det hela min inköpslista, till Hogwarts! De kom konfunderade och trötta in i rummet. Vad står på, frågade de. Vi måste till Diagongränden imorgon, sa jag. Såklart tog det jättelång tid för dem att förstå vad jag menade. Sedan nickade de och log. Grattis gumman, sa mamma och sedan gick de och lade sig igen. Jag kunde inte somna. Jag såg fram emot morgondagen. Men till slut så somnade jag…

Lite kort kapitel men...
Vad tycker ni?

bra dixi*bevakar*

Jättebra dixi, jag bevakar såklart också

Okej, nu kommer nästa kapitel.
Kapitel 2

Jag vaknade med ett ryck. Hela min säng var blöt, jag hade svettats. Jag mindes min dröm precis. Jag drömde att jag råkade trolla bort Hogwarts och att jag blev utskrattad och relegerad, en skam för Hogwarts. Jag skyndade mig att göra mig i ordning och sedan gick jag och mamma till den öppna spisen och försvann. Sedan kom vi fram till diagongränden och började handla. Mamma köpte allt till mig. Hon gav mig en fin och präktig uggla som jag döpte till Byron. Han förde ett väldigt oväsen. Till slut så gick vi och köpte trollstav. Mr Ollivander hälsade glatt. Jag provade först en trollstav, sen en till trollstav, sen en till trollstav. Jag vet inte hur länge jag stod där, men till sist skakade Ollivander på huvudet och sa: Vi stänger tyvärr nu, men du kan komma tillbaks imorgon. Mamma ryckte genast till och sa: Vi hinner inte imorgon, kan vi inte välja en trollstav nu. Ollivander som såg trött ut gav mig bara ett slumpmässigt val av en trollstav och sa att han inte hade tid med jobbiga kunder. Han sa till mamma att hon kunde få den gratis, och tillade att han inte tänkte sälja någon annan trollstav till henne just nu. Mamma såg sur ut, men hon gav med sig. Det tyckte jag var taskigt, man måste ju ha rätt trollstav. När jag frågade svarade hon att hon kunde ge mig en senare. Jag blev såklart arg på henne. Mamma är väldigt lat, hon gillar inte att ta tag i saker. Hon gick själv på Hogwarts, men hon gillade aldrig det. Sedan träffade hon pappa, så nu gör hon ingenting på dagarna. Hon vill att jag ska bli som henne. Jag fattar däremot inte varför. När vi kom hem åt vi middag, sedan blev jag trött och gick och lade mig. Jag kunde inte somna den här natten heller. Det var mest på grund av Byron, men jag kände en stor klump i magen. Hur kunde mamma vara så galen att hon inte ens kunde ge mig en trollstav som fungerade. Till slut så tystnade Byron…

Mer

Jätte bra!!!!

Okej nu kommer nästa kapitel, hoppas att ni gillar det.
Kapitel 3

Dagarna tycktes gå långsamt men till slut var den stora dagen inne, jag skulle äntligen åka till Hogwarts. Pappa följde med mig till perrongen, mamma ville stanna hemma. Pappa sa att han inte för tillfället hade råd med en trollstav till mig, eftersom att han behövde köpa trollstav till mamma och honom efter som att deras gått sönder, och eftersom han inte fick någon lön förra månaden. Jag råkade titta på klockan. Hogwartsexpressen skulle komma om en minut. Pappa och jag sprang igenom pelaren, precis i den sekunden kom tåget. Pappa kysste mig adjö och vinkade sedan av mig medans tåget sakta rullade iväg. Jag gick och satte mig på en tom plats. Ingen kom och satte sig hos mig, så jag fick sitta där ensam hela resan. När tåget stannade gick jag till resten av förstaårseleverna. Hej, hörde jag en röst bakom mig säga. När jag tittade dit såg jag Lily Potter. Varför frågade hon just mig? Vad heter du, frågade hon. Jag heter Heidy, svarade jag fortfarand konfunderad. Du vet förstås vad jag heter, svarade hon. Ja, det gör jag. Varför frågar du just mig? Jag vet inte, varför frågar du en okänd person något? Det förstås, sa jag lite generat. Vilket elevhem vill du hamna i, frågade hon. Jag vet inte, mamma vill att jag ska hamna i slytherin, precis som henne och pappa är huffelpuffare men bryr sig inte, men jag vill nog gå i huffelpuff. Du då? Jag antar att jag vill vara i samma elevhem som mamma och pappa, svarade hon. Alla andra tystnade. Vi var framme vid Hogwarts och på väg in i stora salen. Hatten sjöng sin sång som pappa hade berättat om och sedan skulle vi sorteras. Namnen ropades ut en efter en, men till slut ropades mitt namn upp. Någon som jag inte hann se satte hatten på mitt huvud och jag kände hur mina händer darrade. Det kändes som en evighet innan hatten ropade: HUFFELPUFF! Alla vid huffelpuffbordet jublade och jag gick och satte mig bredvid en ganska lång förstaårselev som tydligen hette Robin Raspberry. Sedan ropade de upp Lilys namn. Det tog en sekund och sedan skrek hatten: GRYFFINDOR! Alla gryffindorare jublade och applåderade. Efter att ha ätit den godaste måltiden i hela mitt liv så gick jag och lade mig. Jag somnade genast…

Snäälla MER! Varför så oaktiv?

Jag har bara så få läsare, men visst.

JA, du måste!!!