Rose Weasley's första år på Hogwarts

Hej alla glada mugglisar! ^_^
Det här är min fanfic om Rose första år på Hogwarts. Jag kommer sedan att skriva om hennes sista år på Hogwarts, så jag skippar fem år på skolan, jag vet, men jag skulle aldrig orka skriva så mycket och inte lika bra som J.K Rowling heller för den delen. Jag hoppas i alla fall ni får en intressant läsning.

Titel: Rose Weasley's första år på Hogwarts
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Kapitel färdigskrivna: 15

Kapitel. 1

”Rose!” ropade mamma tidigt på morgonen den trettionde augusti. Jag klev upp ur min säng och kände mig mer exalterad än någonsin. Idag var dagen som vi skulle åka till Diagongränden, jag, mamma, pappa och min lillebror Hugo. ”Rose, kom och ät frukost!” ropade mamma och jag drog på mig min sköna morgonrock över pyjamasen och gick ner till köket. Mamma och pappa var där. Mamma stekte bacon vid spisen och pappa läste tidningen vid köksbordet. ”God morgon gumman” sade pappa till mig när jag satte mig ner. ”God morgon” sade jag och mamma lade upp bacon på min tallrik. ”Jag trodde din bror skulle komma ner, jag har ropat på honom ett halvt dussin gånger nu tror jag. Han är så seg på morgonen. Hur ska han klara sig när han börjar på Hogwarts? Rose, kan du inte vara snäll och gå upp och få honom ur sängen?”
”Visst mamma” sade jag.
”Tack” sade hon och jag gick uppför trapporna till övervåningen. Hugo hade rummet mittemot mig. Jag gick in utan att knacka och mycket riktigt låg han där i sin säng med Chudley Cannons påslakan i en konstig ställning och snarkade lite svagt. ”VAKNA!” skrek jag och slängde mig på honom.
”Va? Vad i…? Rose! Ut! Du får inte vara här!”
”Får jag visst det, mamma sade att jag skulle väcka dig. Upp med dig nu, det är frukost.”
”Okej, okej, jag kommer, gå ut härifrån nu” sade han och vände på sig i sängen, men jag tänkte inte låta honom komma undan så lätt.
”Jag stannar här tills du följer med mig ner. Om du inte kommer upp nu så kanske jag till och med släpper lös Ginger på dig. Det här fick Hugo att resa sig upp ordentligt.
Ginger var våran katt. Vi hade Krumben när jag var liten, men han dog, fast Ginger såg nästan exakt ut som Krumben. Hugo hatade Ginger, som nästan alltid brukade sätta fast klorna i Hugos tröja. Konstigt nog så gjorde Ginger bara det mot Hugo och inte mot någon annan. Pappa hade varit lite emot att köpa en ny katt först. Han hade aldrig riktigt tyckt om Krumben, men han tänkte väl att en annan katt inte kunde vara värre. Han hade i alla fall tur eftersom Ginger inte verkade ha något emot honom.
”Okej, jag följer med dig ner då” sade Hugo och satte på sig sin egen morgonrock och vi gick ner till köket.
”Det var på tiden” sade mamma när vi kom ner. ”Ni får skynda er att äta nu och sedan göra er i ordning. Vi måste hinna med mycket idag.” Det var mycket riktigt. Jag skulle få skolböcker, några som behövdes hade jag redan eftersom mamma och pappa haft dem, men de flesta böckerna hade bytts ut. Sen skulle jag få en klädnad och så det allra bästa som jag längtat mest efter; en trollstav.
Vi åt upp snabbt och jag var klar innan Hugo, så jag sprang upp till duschen för att fräscha upp mig. Jag hade hunnit duscha, men sedan hörde jag hur Hugo bankade på dörren när jag sminkade mig framför spegeln. ”Rose! Kom igen, öppna! Jag måste också duscha!”
”Vad synd då” sade jag och skrattade lite för mig själv. ”Det här är en av fördelarna av att vara det äldre syskonet, lille bror” sade jag. Jag hörde hur han stönade högt där utanför. Men jag lät honom inte vänta för länge. Jag visste dessutom att mamma och pappa skulle säkert skälla på mig om jag tog för lång tid på mig. Jag låste upp dörren och jag blev jätteglad åt minen på Hugos ansikte. Han stod och gapade åt mig. ”Du har ju bara sminkat dig! Har du varit där inne i en halvtimme och sminkat dig?”
”Nej” sade jag, ”jag duschade också faktiskt, men nu är badrummet ditt” sade jag och Hugo gick in, smällde dörren och det klickade till när han låste.
Jag gick ner till vardagsrummet där mamma och pappa satt framför teven under tiden de väntade på att vi skulle bli klara. ”Är det den här knappen man klickar på för att gå till menyn?” frågade pappa och pekade på en knapp på fjärrkontrollen. Mormor och morfar var mugglare, så mamma hade insisterat på att skaffa en teve. Pappa, som var av trollkarlssläkt långt tillbaka hade ju såklart ingen aning om några mugglar prylar alls, men han var trots det väldigt fäst vid teve apparaten.
”Ja, det står ’meny’ precis under den” sade mamma.
”Å, just det, det gör det ju” sade pappa.
”Mamma, kan du locka mitt hår?” frågade jag och mamma vände sig om och såg på mig.
”Ja visst, kom då, vi går in i köket och sätter oss där” sade hon och reste sig upp och gick efter mig in i köket. Hon sade ”Accio trollstav” och hennes trollstav kom svävande till hennes hand. Mamma var en väldigt skicklig häxa och hon kunde använda magi i de flesta tillfällena utan trollstaven. Hon tog den och började sedan locka mitt röda hår i fina korkskruvar. ”Är du nervös?” frågade hon.
”Nervös för vad?” frågade jag.
”Din första dag på Hogwarts i morgon och så ska du ju få din trollstav idag” sade hon och log.
”Jo, det förstås, lite nervös är jag väl” sade jag och ryckte på axlarna. Jag var inte direkt så nervös, men jag var jätte energisk på att äntligen få komma till Hogwarts. Mamma, pappa och Harry hade berättat en massa om Hogwarts och deras upptåg som för det mesta kunde ha inneburit relegering om de blivit tagna på bar gärning. Jag gillade att höra de historierna. Särskilt eftersom mamma alltid brukade vara petig på regler och uppförande, så var det extra kul att höra att hon också varit en liten ”bråkstake” om man nu kan kalla henne för det.
”Sådär” sade hon när hon var klar. ”Du ser jättefin ut.”
”Tack mamma” sade jag.
”Men måste du verkligen ha så mycket smink? Du är ju bara elva år och du är ju redan jättefin utan smink.”
”Det är sant” sade pappa som kom in från vardagsrummet. ”Du är redan fin som du är.”
”Jaja” sade jag och ryckte på axlarna. ”Men jag brukar ju inte ha smink så ofta, eller hur?”
”Nej, det förstås” sade pappa.
”Men ha inte på dig smink varje dag i skolan” sade mamma. ”Det är nästan ingen som har smink när de är elva år i alla fall.”
”Nej, okej då” sade jag och pussade mamma och pappa på kinden. Hugo kom nerför trappan med tunga steg och en sur min.
”Varmvattnet var slut.”

MEER

Braaa!!
Längtar till nästa del!!

mega braa!!

Jajajaja! Har hela tiden velat läsa om Rose! Och så skriver du sjukt bra också!

tack allihop, det var mer kritik (positiv) än jag hade förväntat, här är nästa kapitel...

Kapitel. 2

Vi använde oss av flampulvernätverket och nu stod vi i Diagongränden bland allt folk som trängdes för att komma in i butikerna. Det var mest barnfamiljer, de flesta barnen i min ålder som också skulle börja på Hogwarts. "Jag ser inte Al någonstans" sade jag och sträckte på mig för att försöka hitta min kusin genom folkmassan.
"Oroa dig inte, vi träffar säkert på dem snart nog" sade mamma. Vi gick ner för kullerstensgatan och vi tittade runt i skyltfönstrena där det var skyltat med många intressanta saker. Självklart så stannade Hugo med näsan tryckt mot skyltfönstret till butiken med kvastar och quidditch - tillbehör. Vi kom överens om att pappa kunde gå in i butiken med Hugo medan mamma och jag gick till Madam Malkin's klädbutik. Det tog en stund att sy upp klädnaden och det var dessutom varmt inne i butiken.
När mamma betalat för klädnaden så gick vi ut igen på väg mot Fluorish & Blotts. Det var alldeles fullpackat i bokhandeln och såklart jättevarmt. Kön var hur lång som helst och det kändes som om det skulle dröja en evighet innan vi skulle få tag på böckerna.
"Du kan väl gå ut så länge om du vill Rose, så stannar jag här i kön" sade mamma till mig.
"Okej" sade jag och trängde mig ut så gått det gick mellan folkmassan. Jag kom ut i friska luften och jag satte mig ner på en bänk där en annan tjej satt som såg ut att vara ungefär lika gammal som jag. Jag satte mig ner en bit ifrån henne. Hon hade huvudet nerböjt och såg ganska blyg ut. Hon hade nötbrunt axellångt hår och det syntes några få fräknar i hennes ansikte. Jag tittade bort från hennes håll och jag såg att dörren till Fluorish & Blotts slog upp och en annan tjej kom ut därifrån. Hon hade väldigt mörkt, midjelångt hår, men inte helt svart och hon hade stora bruna ögon. Hon tittade runt och hennes blick mötte min. Jag visste inte varför, men hennes ansikte lyste plötsligt upp med en sorts triumferande blick.
"Du är säkert en riktig morsgris, va?" sade hon till mig och hennes röst var alldeles sliskig och full av retsamhet.
"Vad menar du?" frågade jag och såg upp på henne där jag satt.
"Du lyder säkert alltid din mamma hela tiden och du ville egentligen inte gå ifrån henne, för du är säkert en riktig morsgris, eller hur?" sade hon och log självbelåtet på ett otrevligt sätt.
"Vad är det för fel med det, då?" frågade jag. "Var har du din mamma föresten?"
"Min mamma är på Gringotts och tar ut pengar från vårt jättestora valv. Vi har massvis med guld, det har säkert inte du" sade hon och flinade elakt.
"Det har jag visst det, min mamma och pappa har jättemycket pengar!" Jag kände att mina kinder blev rosiga av vrede.
"Ha! Det säger du säkert bara!"
"Mina föräldrar är Harry Potters bästa kompisar!" sade jag med höjd röst och jag reste mig upp nu så jag stod öga mot öga med tjejen.
"Du ljuger så du är alldeles röd i ansiktet!" sade hon och skrattade. Jag kunde inte hjälpa att jag blev röd i ansiktet, det var en sak jag ärvt efter pappa. "Jag skulle aldrig drömma om att någon som din simpla mamma där inne i bokhandeln skulle vara kompis med världsberömde Harry Potter!" sade hon och flinade åt mig igen och när jag inte hade något mer att säga gick hon sin väg och försvann bland folkmassan. Jag var så arg, så jag kokade av vrede. Hon var avskyvärd och jag gissade att jag till och med skulle vara tvungen att stå ut med henne i skolan också. Hon såg ut att vara elva år hon med. Jag satte mig tvärt ner och lade armarna i kors.
"Är dina föräldrar bästa kompisar med Harry Potter?" frågade tjejen tyst som satt på andra änden av bänken.
"Ja" sade jag. "Mina föräldrar är Hermione och Ron Weasley." Tjejen tittade upp på mig och jag såg tydligt hennes lysande blå ögon. De var som safirer och hon hade ett runt ansikte. Hon var väldigt söt tyckte jag.
"Å, vilken tur du har" sade hon och log lite grand. "Jag har hört om dem och Harry Potter såklart. Jag önskar jag var någon av deras barn."
"Nej, nej, gör inte det" sade jag kvickt. "De är bara helt vanliga föräldrar, som vilka andra föräldrar som helst. Det är inget särskilt med dem."
"Ska du också börja på Hogwarts?" frågade tjejen och verkade närma sig lite sakta men säkert.
"Ja" sade jag. "Jag heter Rose Weasley" sade jag och räckte fram handen.
"Evangeline Malcolm" sade tjejen och skakde min hand.

Super duper mega bra.

MER

förhoppningsvis mer senare idag

*bevakar*