(PM) En mugglare på Hogwarts

Titel: En mugglare på Hogwarts
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Handling: Annie Johansson har på något sätt sugits in i Harry Potter världen. Det är under tredje året som Harry Potter går där. Många är misstänksamma mot henne men trots det så får hon stanna. Men för att få stanna måste hon hjälpa dem. Hon Har läst alla böcker och kan dem praktiskt taget utantill. På så sätt kan hon se till att ingen blir skadad. Men trots det fantastiska äventyr hon får uppleva vill hon hem. Men det verkar inte finnas något sätt...

(Om man inte har läst alla kapitel så ska man inte läsa det här.)
Annies utseende, personlighet och egenskaper:

Börja!

Börja det låter bra!! ♥

Annie Johansson satte sig långsamt upp. Men trots att hon själv tyckte att hon rörde sig i slow motion så började det smärta i hennes huvud. Vart var hon? Hon öppnade ögonen och blev chockad när hon såg flera ansikten vända mot henne. Hon tittade sig omkring i rummet så snabbt att hon fick sen drag! Men den smärtan var knappt märkbar med jämförelse av smärtan i huvudet. Smärtan gjorde så ont att hon kved till. Genast gjorde en kort rödhårig kvinna en ansats att komma fram till henne men Annie drog sig undan rullade av den mjuka sängen som hon först nu märkte att hon hade legat på och ställde sig snabbt upp. Kvinnan steg tillbaka, hon såg sårad ut men Annie brydde sig inte! Hon tittade snabbt runt i rummet. Det var ingen fängelsehåla, var det första hon lade märke till. Det verkade vara... Men det var omöjligt! Men hon kom ihåg beskrivningen! Det såg precis ut som beskrivningen i Harry Potter böckerna av Ron Weasley's rum! Det fanns afficher på Chudley Cannons överallt, det var lågt i taket och de lite längre var tvungen att huka sig, det första man skulle märka om man inte kände sig otroligt rädd och orolig var att rummet var ett väldigt glatt rum. Hela rummet lyste nästan av en orangeröd färg. Det stämde på pricken! Allt detta lade hon märke till mycket snabbt. Efter att snabbt ha sett sig om i rummet så tittade hon på personerna som alla stod och iaktog henne. 'Det måste vara en dröm. Det finns ingen annan förklaring.' Tänkte hon. Annie nöjde sig med den tanken (trots att hennes bultande huvud påminde henne om att något hade gjort illa henne och hon hade inte vaknat). Men när hon väl nöjt sig med att hon drömde var det mycket lättare att acceptera omständigheterna. Hon tittade först på kvinnan med rött hår och sa: "Du är Mrs. Weasley." Det var ingen fråga. Hon var säker på sin sak. Detta gjorde Molly Weasley väldigt chockad det märktes... Annie's blick gled vidare till nästa person. Men innan den gjorde det så tänkte hon att: Det som var mest konstigt var att personerna hon tittade på inte liknade skådespelarna utan beskrivningarna från boken, och att hon trots det kände hon igen dem. Personen bredvid Mrs. Weasley kände hon igen som Remus Lupin. Hon var inte säker på om hon kunde kalla honom för det, så istället sa hon "Professor Lupin." Hon tittade sig osäkert omkring. Hon kunde namnen. Det var inte det hon var osäker på. Men desto mer hon tittade desto mer osäker blev hon på att det var en dröm! Men innan hon hann tänka mer på det föll hennes ögon på en pojke, ungefär hennes ålder, med korpsvart hår, gröna ögon, med en rynka i pannan. Bredvid rynkan syntes ett blixt ärr.
"Harry Potter" Sa hon och tog ett steg mot honom, knappt hade hon gjort det innan hon såg Lupin höja trollstaven mot henne och en sekund senare blev allt svart.


Blev kanska dåligt men jag visste inte riktigt hur jag skulle börja...

Det var verkligen inte dåligt! ♥

Tack! kommer lite mer här! Bara så att ni vet så ändrar jag till 1sta person, orkar inte skriva 'hon' hela tiden.

Den här gången vaknade jag inte på en mjuk skön säng. Jag mindes vad som hade hänt och förstod också varför. Jag hade gått emot Harry Potter och Remus Lupin hade väl trott att jag skulle attackera eller något... Men gud! vad är det jag tänker!? Det var en dröm såklart! Vad annars?
Jag slog upp ögonen och hörde någon säga "Bra det funkar! Jag var rädd att det kanske inte funkade på mugglare!" Jag trodde det var Mrs. Weasley...
"Såklart det funkar! Mugglare är faktiskt precis lika-" Mannen som hade börjat prata blev tydligen hyssjad och en röst jag inte kände igen sa "Börja inte nu Pappa!" Jag satte mig upp och tittade åt det håll som rösten kom ifrån och såg en lång kille med rött hår. Ron Weasley. Han rodnade när han såg att jag stirrade. Det här blev för mycket. Jag hade nu fattat att det inte var en dröm och i så fall hade jag på något sätt kommit in i Harry Potter världen.
"Vad är det som händer!" Utropade jag! Mitt höga rop förvånade alla. Efter en stunds tystnad sa en lite äldre kille som antingen var Fred eller George Weasley, "Om vi ska vara ärliga så har vi faktiskt ingen som helst aning..."

hihihihihihihi

"Vad menar ni att ni inte vet? Vad i hela friden gör jag här? Var är jag!? Ron's rum i Kråkboet är det ända jag har-" Jag blev plötsligt avbruten av Ron, "Och hur vet du det!? Du har aldrig varit här!" Jag kände allas blickar på mig.
"För att ditt rum stämmer in på JK. Rowlings beskrivning på pricken." Sa jag, ovanligt lungt. Detta förstod ingen av dem. Lupin tittade underligt på mig, men verkade inte förstå riktigt. Men till slut var det ändå han som bröt tystnaden.
"Hur kommer det sig att vi hittade dig avsvimmat i Mr och Mrs. Weasleys trädgård?" Jag svarade inte av två anledningar: Ett. Jag var fortfarande sur över att han hade Lamslagit mig. Två. Jag hade ingen som helst aning. Jag bestämde mig för att tiga. Detta var tydligen inte det bästa man kunde göra just nu, för Lupin sa (lite väl strängt tyckte jag ) "Du har inget försvar?" Han gjorde en paus. Sedan fortsatte han till de andra som om jag var döv."Hon kan mycket väl vara en spion till 'Ni Vet Vem'! Vi kan inte lita på henne!" Ja just det. Det skulle ju vara just snyggt. En trettonårig mugglare, anhängare till Voldermort. Jag fnissade till lite. Tydligen var detta en anledning till stor reaktion. Och Ron yttrade sig yttligare en gång, "Vad är det som är så roligt!" Han hade tydligen också tyckt att jag inte var att lita på.
"Jamen!" började jag "Det är bara så fånigt!" Ingen verkade förstå. Jag suckade högt och började igen, "Jag är för det första bara tretton år. För det andra så har jag inga magiska krafter alls!" När alla verkade slappna av lite så märkte jag en sak. De verkade se... medlidande ut! Men varför då? Då kom jag på en sak. De trodde säkert att jag var en ynk! "Alltså jag är mugglare. Inte ynk!" sa jag snabbt. De medlidande blickarna byttes snabbt ut mot misstänksamma blickar. "Men herregud kan jag snälla få prata med Professor Dumbledore! Han är antagligen den enda som kommer åtminstonde försöka förstå!"


Det kommer antagligen bli bättre sen, det är bara det att jag bara tänkt ut saker som ska hända när hon väl är på Hogwarts

Den är jättebra!! Vilken rolig ide med en mugglare som har läst böckerna och kommer till Harry Potters värld!

Superbra, du är bevakad...