Teddy Lupin ~ Vad är glädje?

Titel: Teddy Lupin ~ Vad är glädje?
Språk: Svenska.
Typ av text: Fanfiction.
Färdigskriven: Nej.
Rating: G - PG
Beskrivning: Teddy Lupin börjar första året på Hogwarts, och börjar fundera på sitt förflutna. Hur skulle livet ha varit om hans föräldrar överlevt kriget? Samtidigt blir hans mormor Andromeda dödligt sjuk.
~
Ja, den kommer alltså handla om Teddys år på Hogwarts, medan oro och tankar som hans vänner inte behöver handskas med hela tiden lurar i bakhuvudet.
Om jag kommer långt på den här, så kommer den här tråden räcka till Teddys fjärde år, ungefär, och en ny tråd kommer skapas för hans femte, sjätte och sjunde år på skolan. Men det kommer alltså bara hända om jag kommer så långt.
-
Prolog ~
Den ensliga byn låg långt utom räckhåll för letande ögon. Och det var precis så invånarna ville ha det. Där bodde både vanliga människor, mugglare, och häxor och trollkarlar. Det kände dock inte mugglarna själva till, och de visste inte att deras by var ett av dem största trollkarlssamhällen som fanns kvar i England. Byn kallades Larch Hosts village, och hade döpts efter de många lärkor som levde i och i skogarna runt omkring byn.
Vem som helst som skulle se byn på håll eller uppifrån hade betraktat den som en helt vanlig by. Den var relativt liten, bara en bred gata som flankerades av ett antal smågator. Husen var få och låg tätt, som för att söka skydd från de vilda omgivningarna runt omkring. Men den som intresserat tittat närmare hade insett att vissa av husen var lite speciella. Och en del undrade varför byn inte istället döpts till Owls village. Där färdades nämligen ovanligt många ugglor, både dagtid och under natten. Och den som fortsatt betrakta byn hade insett att ungefär hälften av husen hade en speciell uggla, en uggla som nästan varje morgon återvände till samma hus.
Om någon skulle ha funnit skogarna intressanta skulle de snart ha upptäckt en bred äng som låg inte långt ifrån byn. Den var omgiven av onaturligt höga tallar, vilket säkert hade intresserat en skogskunnig betraktare, och den doldes helt från byn. En del hade kanske undrat varför det byggts ett skjul intill ängen, men de hade inte kommit mycket längre om de var mugglare. För om betraktaren var mugglare hade personen snart kommit ihåg ett viktigt möte eller en bestämd träff, och skyndat iväg. Och när den väl mindes att den inte hade inbokat något möte, hade platsen helt försvunnit ur dess minne. Men om betraktaren var en ynk eller trollkarl, hade personen förmodligen stannat kvar, och kanske förundrats över talangen hos de som bodde i byn och använde ängen som Quidditchplan. Personen hade också insett att en hel del familjer var i livlig rörelse in till London under augusti, och kanske framför allt den första september. Det var naturligtvis bara de familjer som hade barn mellan elva och sjutton år.
Vissa kanske tillslut, efter upptäckterna av allt besynnerligt kring byn, insett att det var en mycket vacker plats att växa upp på. Att de lyckliga barnen förmodligen hade haft en härlig barndom som prytts av lek och skratt, även om det fanns perioder de inte mindes. Byn var liten och rykten flög snabbare än ugglorna och lärkorna i omgivningarna. De som råkade se lite för mycket, eller som råkade få ett oskyldigt litet trollkarlsbarn att avslöja sina talanger, utsattes snart av en minnesförtrollning. Men mugglarna i byn levde helt lugnt och ovetande om det underjordiska samhället, och tycktes inte heller lägga märke till att hälften av eleverna i byns skola försvann vid elva års ålder, trots att de nästan alltid återvände över sommar och jul.
I ett hus i utkanten av byn, nära skogen, bodde en gammal dam och hennes unga dotterson. Pojken var den enda trollkarlen i sin årskull, vilket var mycket ovanligt. Han umgicks inte mycket med andra barn, och många ansåg att det var något fel på honom, både mugglare och trollkarlar. Men ingen av dem kände till hans förflutna.
Pojkens namn var Teddy Lupin.

jätte bra! bevakar!

kommer det fler delar?

BRA!!