Att aldrig få se Hogwarts

(Det här är min första ff och ni ska inte vänta er så mycket!!)

Titel: Att aldrig få se Hogwarts (Kan ändras)
Språk: Svenska
Rating: G
Antal skrivna kapitel hittills: 5
Färdigskriven: Nej
Handling: Argus Filch väntar på sitt brev från Hogwarts som ska komma när som helst, och han är jätteglad. Men en dag visar det sig att han kanske inte är någon trollkarl, utan en ynk. Som väntat kommer det inget brev, och Argus får inte åka till Hogwarts. Han blir helt förtvivlad, och vill straffa alla lyckliga barn som får gå där.

Låter det intressant?

Ja, varför inte? Börja!

Här kommer första kapitlet. Ge gärna konstruktiv kritik!!
_________________________________________
På en säng i en stor villa i England satt en väldigt glad pojke vid namn Argus Filch. Han var inte vilken pojke som helst, utan son till en väldigt omtyckt trollkarl och en ytterst skicklig häxa. Själv var han också en trollkarl, som snart skulle få brevet från Hogwarts. Det var han säker på. Just nu satt han ivrigt och bläddrade i sin mammas gamla bok om trolldrycker. Han hade alltid tyckt att trolldryckskonst var väldigt intressant. Som tur var hade båda hans föräldrar också alltid tyckt det, så familjen hade en stor bokhylla med bara böcker om det. Argus hade läst nästan alla böcker, och var säker på att han skulle få bättre betyg än alla andra elever i det ämnet när han började på Hogwarts.

En liten stund senare satt Argus och åt lunch. Stekt korv med äggröra. Solen sken utanför fönstret, och inget kunde göra honom ledsen. Hela världen var bara ett paradis just nu, och det kändes som att ingen längre kunde bli arg eller ledsen. Men hans pappa såg ändå lite bekymrad ut.
”Jo, Argus...”, började han. ”De flesta trollkarlar och häxor börjar göra magiska saker vid sju års ålder, utan att kunna kontrollera dem. Och har du märkt... Att det har hänt något konstigt med dig någon gång? Att du kanske har flyttat något utan att röra det, eller ändrat färg på något, eller...”, fortsatte han och började se väldigt orolig ut.
Argus visste inte vad han skulle svara. All glädje som han hade känt för en stund sedan var försvunnen. Han hade ju aldrig gjort några konstiga saker. Och aldrig hade han tänkt på att en riktig trollkarl borde göra det. Men nu när han tänkte efter var det ju självklart.
”Ja..”, svarade han långsamt efter en stund. Nu började även hans mamma se väldigt orolig ut. Vad skulle hända om han aldrig fick börja på Hogwarts? Om han aldrig ens fick se slottet? Han vågade inte fråga.
”Tack för maten!”, sa han istället och ställde tallriken på diskbänken. Han sprang upp för trappan och gick fram till en av husets många bokhyllor. Han letade igenom alla böcker. Det var sådana som han aldrig hade tittat i förut. Han fastnade vid en bok som hette ”Ynkar”. Han slog upp första sidan och började läsa: ”Ynkar är människor som har magiska föräldrar, men är utan magiska krafter. De kan se saker som inte mugglare kan, t.ex. dementorer, men de kan inte använda trollstavar och liknande. Ynkar är väldigt sällsynta. Ofta märker man inte att någon är ynk förrän i skolåldern när häxor och trollkarlar kan börja kontrollera magin och börja skolan.”
Argus stod helt stilla. Det fick inte vara sant. Han fick inte vara en ynk!!

Bravo, fortsätt så!

Mera! Det var faktiskt jättebra, du har skrivit det "ordentligt", eller vad man nu ska säga, det är ett spännande ämne du har valt att skriva om och ditt sätt att skriva låter som en riktig författare, tycker jag! =D

Hihi, tack!! Det kan dröja lite innan nästa kapitel kommer, men jag ska försöka skriva det idag.

Verkar jätte bra, men jag har typ lite många som jag bevakr just nu...

Kul att du gillar den Jag bevakar också lite många trådar just nu, så jag förstår verkligen att du inte vill läsa en till ff!

Nu är jag färdig med kapitel 2, så efter en till kommentar lägger jag upp det

Hoppas det kommer mer snart. (=

Nu kommer kapitel 2.
_________________________
Familjen Filch bodde grannar med en annan trollkarlsfamilj, familjen Pince. Familjen Pince bestod av en mamma, en pappa och tre döttrar. Argus hade alltid gillat den äldsta dottern, Irma. Hon skulle börja på Hogwarts i år, och Argus hade sett fram emot att gå i samma klass som hon. Men nu skulle han inte få träffa henne på hela hösten. Eller våren. Och kanske var det så kul på Hogwarts att hon stannade där till jul också? Argus gick ut i trädgården. I parken på andra sidan gatan stod Irma och gungade sina småsystrar. Hon kunde göra fart utan att ens nudda gungorna. En äkta häxa var hon. Hon skulle helt säkert få börja på Hogwarts, till skillnad från Argus. När Irma fick syn på Argus slutade hon göra fart och log stort mot honom.
”Vet du vad som kom idag?”, frågade hon och log ännu större. ”Mitt Hogwartsbrev!!!!”, ropade hon glatt och sprang fram till Argus.
”Fick du också ditt idag?? Ugglorna kanske gjorde sällskap på vägen!! Och nu kan vi sitta bredvid varandra på Hogwartsexpressen, och hamna i samma elevhem, och göra läxor tillsammans, och....”, sa hon men tystnade när hon såg Argus min.
”Ska det inte bli kul att börja på Hogwarts?”, frågade hon och såg lite förvånad ut. Utan att tänka sig för slog Argus ner henne på marken och stampade på henne.
”LYCKOST!!!!”, skrek han och började springa hem. Han smällde igen ytterdörren hårt efter sig och lade sig på golvet. Nu skulle Irma hata honom resten av livet. Han skulle aldrig mer få sitta bredvid henne framför sjön, och höra hennes skratt och fantisera om Hogwarts. Och aldrig skulle dem låna sina föräldrars trollstavar i smyg, och öva på besvärjelser. Han sprang upp för trappan och in i sitt rum. Han kastade sig på sängen och började gråta. När han hade gråtit färdigt var hela sängen blöt. Han låg tyst en lång stund. Sedan satte han sig fort upp. Ett litet ljus tändes i honom. Ingen hade sagt att han var ynk! Han hade ju inte ens besökt Sankt Mungos! Och, han hade ju aldrig försökt göra något magiskt. Kanske var han ändå en trollkarl!!

Vid middagen den kvällen var Argus väldigt glad. Han åt med god aptit och pratade glatt med sina föräldrar. Men båda två såg allvarliga och oroliga ut.
”Vad är det nu då?”, frågade Argus efter att ha babblat på om massa onödiga trollformler. Han var livrädd för att de skulle ta upp att han kanske var en ynk.
”Jag pratade med mrs Pince innan middagen.”, började hans mamma.
”Hon hade hittat Irma medvetslös med båda benen brutna i parken idag.” fortsatte hon. Argus andades ut. Hans föräldrar hade nog inte tänkt på det där med ynkar än. Men sedan började han känna sig dum. Han hade ju inte menat att skada Irma!
”Dessutom hade hon mycket magi i kroppen just då. Det gjorde att hon blev allvarligt skadad. Hon ligger nu på Sankt Mungos, och kommer inte kunna börja på Hogwarts i år.”, lade Argus pappa till. Argus svalde. Nu hade han förstört hela Irmas år. Kanske till och med hela hennes liv!