(PM)Jag hatar din blotta existens

Titel: Jag hatar din blotta existens
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Ja
Rating: PG Det förekommer en del grov mobbing, men det är upp till dig själv om du klarar av det eller inte.
Handling: Ett tvillingpar bestående av en pojke( Jean) och en flicka( Jessica) bor i Frankrike. De är vilier till en fjärdedel och blir, bara några dagar efter födseln, ivägskickade för att leva med sin farmor.
VARNING! Den här berättelsen är ingen dans på rosor, så tro inget annat.
-----------------------
Ja, okej, det kanske inte är den intressantaste fanfictionen och jag vill bara varna för att det är min första. Om det är någon som är intresserad av att läsa den får den personen gärna skriva det, annars tänker jag traggla på i alla fall

Nyhet: Catterholts Armé(CA) har numera fått en egen tråd! Länken kommer här: http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=14302

Fortsätt! Jag vill gärna läsa den här!

Jag vill läsa den... det VET du att jag vill Matizze

Jag vill gärna läsa
Lägg upp

"AARGH!" En kvinnas plågade skrik hörs genom hela sjukhusavdelningen och en man i väntesalen intill hoppar till och håller instinktivt upp händerna som skydd.
"Kom igen! Fortsätt krysta! Barnet är nästan ute nu!" Ljuder barnmorskornas peppande fraser.
"Varför? Varför måste jag stå ut med det här?!" Skriker den allt hesare kvinnan. "Jag vill ju inte ens ha ungen!"

"Grattis! Det blev tvillingar, en av vardera kön", säger barnmorskan glatt ungefär en timme senare när hon räcker fram de två nytvättade barnen som nu är invirade i vita lakan. Kvinnan säger ingenting när hon tar emot barnen utan tittar bara på dem med en blick som visar... avsky? Nej inte riktigt, hon avskyr inte barnen, men hon älskar de inte heller.

"Marie!" En man rusar in i avdelningen och fram till kvinnans säng. Kvinnan lyfter blicken och ser på honom med en vädjan om hjälp.
"Marie, vad har hänt?" Undrar mannen förskräckt.
"John", börjar Marie tyst. "Det blev inte ett barn"
John skiner upp och ska precis säga något, men Marie tystar honom genom att höja en blek hand.
"Det blev inte ett barn, utan två", fortsätter hon. John svär lågt.
"Hur gör vi nu då? Skänker iväg dem? Din mamma kanske kan..." föreslår John men blir avbruten av Marie.
"Du vet mycket väl att min mamma inte kan ta hand om dem. Varför inte ge dem till din mamma?" Fräser hon.

Flera dagar senare sitter John och Marie hemma hos Johns mamma som motvilligt tar emot barnen efter upprepade hot från John och Marie om att dränka barnen på samma sätt som man gör med oväntade kattungar.
Johns mamma ger barnen namnen Jessica och Jean och lovar sig själv att hur mycket hon än hatar att barnen är hos henne så ska hon ta hand om dem, som om de var hennes egna.

Fortsätt!

Jean
Jean spatserar som vanligt runt i trädgården i sina korta hängselbyxor av blått jeanstyg med en vit t-shirt under. Sju år och fyra månader, så gammal är han, eller inte bara han. Jessica är också så gammal. Jessica, hans storasyster med bara några minuter. Jessica, som verkade kunna allting och som redan hade en säkrad plats på Beauxbatons eftersom hon redan hade visat prov på att kunna trolla.
Själv låg Jean efter. Han kunde inte få blommor att slå ut. Han kunde inte få stenar att bete sig som grodor. Med butter min sparkar Jean till en rund sten så att den flyger framåt. Solen skiner idag, precis som alla andra dagar och den får Jeans korta, silverblonda hår att likna flytande silver.
En liten fågel skuttar i gräset på jakt efter insekter och Jean springer skrattande fram mot den.
"Kom fågeln", säger han och sträcker fram händerna mot fågeln som förskräckt flyger upp. Jean tittar besviket efter den.
Ett skri från en större rovfågel fångar Jeans intresse och han tittar upp, precis i tid för att se en örn landa i ett träd inte så långt ifrån Jean. Jean tar ett djupt andetag och smyger närmare. När han är så nära att han nästan kan röra vid örnen vänder örnen på huvudet och örnens bärnstensgula ögon möter Jeans grönbruna. Jean hinner precis dra efter andan innan örnen störtdyker ner mot honom med de vassa klorna blottade.

Så bra skrivet!

Bra

meeeeeeeeer

känn dig bevakad!