Teddy Lupin

Det här är min fanfic om Ted Lupin. Den är nu färdigskriven och består av 20 delar. Det är min första fanfic, men jag kommer nog skriva mer i framtiden. Jag älskar att skriva!
------------------------------------------------------------------------
Jag satt på min säng i mitt lilla rum och tittade ut genom fönstret. Himlen utanför var alldeles klar och inte ett enda moln syntes på himlen. Jag tittade på mitt armbandsur och såg att klockan var halv elva. Det var dags att åka. Jag gick nerför trapporna som ledde till vardagsrummet där min mormor, Andromeda satt i sin fåtölj och stickade som hon alltid brukade. ”Jag åker till King’s Cross och säger hejdå till Victoire. Du får följa med om du vill.” Mormor tittade upp från sin stickning och log mot mig. ”Åk du. Du ser väl tillräckligt mycket av mig ändå? Du kommer ju hem om en timme igen.” Jag nickade och log tillbaka. För att vara mormor till en nittonårig pojke var hon väldigt förstående. Jag gick ut och satte mig i bilen som stod på uppfarten och körde iväg mot King’s Cross.
------------------------------------------------------------
Låter det bra? Det handlar om Teddy Lupin och hans liv i princip. Kommentera gärna om jag ska fortsätta. Jag har faktiskt egentligen inte någon riktig story bakom, jag improviserar mest. Men jag har mina ideer


Okej, jag har faktiskt skrivit en del, så jag lägger upp första delen nu.


När jag var framme vid King’s Cross parkerade jag bilen på första bästa ställe och gick till stationen. Jag kollade runt vid perrongerna nio och tio och så såg jag dem. Victoire kom med sin rullande vagn som hon hade sin koffert och sin bur med hennes uggla Felix i. Hon log mot mig och vinkade glatt. Jag vinkade tillbaka. Bakom henne kom fyra andra, varav två stycken också rullade på vagnar. Det var Victoire’s syster Dominique, hennes tvillingbror Louis och deras föräldrar Bill och Fleur. ”Hej Teddy!” sade Victoire glatt och pussade mig mjukt på kinden. ”Kan ni inte vänta med det där tills en annan inte kan se er?” frågade Louis och himlade med ögonen. ”Har du tur så kanske du också träffar någon en dag” sade Victoire till sin lillebror. ”Jag är säker på att det finns tjejer som är lika uppnosiga, barnsliga och tråkiga som du.”
”Haha, jättekul” sade Louis sarkastiskt och himlade med ögonen igen. Jag dunkade honom i ryggen broderligt och tog sedan Victoire’s hand och följde henne genom väggen till perrong
9 ¾. Där stod Hogwarts expressen som vanligt och en massa människor syntes runt omkring. Föräldrar som pratade med varandra och gav sina barn några sista påminnelser. Dominique, Louis, Fleur och Bill kom in strax efter oss och vi började gå mot tåget. Fleur och Bill hjälpte Dominique och Louis in med deras saker och jag hjälpte Victoire med hennes grejer. ”Är du spänd inför ditt sista år på Hogwarts?” frågade jag entusiastiskt. ”Väldigt spänd” svarade hon. ”Men jag kommer sakna dig så mycket” sade hon och strök mitt hår som nu var turkost. Jag tog henne i handen och så gick vi bort en bit bland allt folk. Jag strök hennes långa vitblonda hår och kysste henne. Jag skulle också sakna henne, precis som jag gjorde varje år. Jag ville att den här stunden inte skulle ta slut, men så kände jag att någon knackade mig på ryggen. Jag snurrade runt och jag var tvungen att titta ner för att se vem det var. ”Vad sysslar du med?!” sade James, fast han skrek det nästan åt mig. ”Jag har kommit för att vinka av Victoire. Stick iväg nu James!” Jag såg hur han sprang iväg och jag var uppriktigt sagt glad att han gjorde det. ”Okej, det kanske är bäst att du går på tåget” sade jag och gick med henne tillbaka. Många höll på att gå på tåget nu och det var mycket svammel överallt omkring. ”Du kan väl skriva till mig?” frågade jag henne. ”Visst, jag lovar att jag ska höra av mig” sade hon och kysste mig en sista gång. Hon gick på tåget och log sedan mot mig genom fönstret. Jag log tillbaka och vinkade och såg sedan när tåget gled iväg. Jag fortsatte att vinka ända tills tåget försvann runt kröken. Nu fanns det bara föräldrar och yngre och äldre syskon kvar. Alla dem som inte skulle med tåget. Jag såg att Harry vinkade till mig, så jag gick fram mot honom, Ginny och Lily. ”Hej Ted” sade han till mig och kramade om mig. ”Tog du farväl av Victoire?”
”Ja, har en viss liten tolvåring skvallrat?” Harry skrattade.
”Ja, det gjorde han.”
”Jag ska ge igen till jul, vänta bara.”
Så gick jag iväg tillsammans med dem tillbaka ut till parkeringen. Jag vinkade hejdå till dem och satte mig i bilen och körde tillbaka hem.
------------------------------------------------------------------------
Hoppas ni gillade det, det kommer mer snart

mer Älskar Teddy ♥

mer

mer

Mer!

Mer:-)

Sad

Mer ;D

Det var ju jättebra!!!
Meeeeeeeeeerrrrrrrr!!!!!!

^

Jättebra ♥