Marodörerna[SV]

Titel: Marodörerna
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 7
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-11
Beskrivning: marodörerna börjar på hogwarts, James potter blir kär i Lily Evans som avisar honom om och om igen. En varulv och en fullmåne, olaglig animagi, rövartåg med mera. följ med marodörerna på ett halsbrytande äventyr!

Så vad tycker ni?
Ska jag skriva ett kapitel?

ja börja!

Ja, börja skriv

ja, börja skriv!

kapitel 1: hogwartsexspressen.
REMUS LUPINS PERSPEKTIV:
Jag gick mot tegelpelaren, mamma och pappa gick bakom mig, oroliga men ändå glada. Dom visste att jag skulle få lära mig magi men jag var ju en varulv, en VARULV! jag skulle förvandlas till en varulv i en liten stuga som jag kom till genom en gång från ett träd som var nyplanterat så att jag inte skulle skada andra, men tänk om jag ändå gjorde det! och om någon får reda på min hemlighet!

Pelaren kom närmare, jag gick lite rädd, igenom den, blundade och öppnade ögonen, gissa vad jag såg! ett blodrött tåg med rök som böljande flög upp mot skyn. En massa elever tog adjö av sina syskon och föreldrar.

Jag lade märke till en pojke med långt svart hår som stod framför en man som var mycket lik honom, hans pappa antog jag. Pojken tittade på sina fötter, och hans pappa såg på honom med en förebrående blick, brevid stod en kvinna - antagligen pojkens mamma - hon tittade på en annan mindre pojke som hon pratade lungnade med.
"Se till att hamna i Slytherin nu, du blir arvlös annars!" Sa pappan till honom, ingen vanlig människa skulle ha hört det, men jag, varulven, hörde det. " umgås inte med några smutskallar, är det förstått?" fortsatte pappan.
"ja, far" svarade pojken och gick ombord på tåget.

Jag hörde steg bakom mig, det var mamma och pappa upptäckte jag när jag vände mig om.
"Hejdå, gubben!" snyftade mamma och kramade om mig.
"hejdå mamma, vi ses på jullovet!" svarade jag.
"hejdå, ha så kul Remus." sa pappa och jag fick en halvhjärtad kram av honom innan jag gick mot tåget och släpade upp min koffert.

Jag hittade en tom kupé, gick in, lade kofferten tillrätta på bagarsehyllan, gav min bruna uggla lite mat och satte mig ner på ett säte.
Jag kurade ihop mig som en hund, slöt ögonen och föll ner i drömmarnas land.

SIRIUS BLACKS PERSPEKTIV:
Jag tittade ner på mina fötter, far stod framör mig och tänkte prata förstånd med mig innan jag klev på det blödröda tåget som skulle ta mig till hogwarts.

"Se till att hamna i Slytherin nu, du blir arvlös annars!" Sa far argt till mig. "umgås inte med några smutskallar, är det förstått? fortsatte far.
"ja, far" svarade jag, jag skulle helldre vilja svara något mer uppkäftigare men det vore oartigt och dumt!

jag gick på tåget, letade efter en kupé att sitta i, jag hittade en som det var en sovande pojke i, han hade kurat ihop sig på sätet som en hund och sov djupt. Han gav ifrån sig ett gnyende läte som övergick till en lågt morrande och tysnade sedan. Konstigt, men han hade väl en konstig dröm.

Jag gick in, lade min koffert brevid den andra, satte mig mitt emot pojken och studerade honom där han låg och sov. Han såg rätt sliten ut, hans kläder var lappade och trasiga vid kanterna, hans sandfärjade hår hängde slappt vi sidorna av hans huvud, luggen hängde framför ögonen på honom.

JAMES POTTERS PERSPEKTIV:
Jag sade adjö till mamma och pappa, sprang upp i tåget, men kofferten var väldigt tung så jag fick kämpa för att få upp den och precis när den kom upp rullade tåget iväg så jag var inte en minut försen.

Jag släpade min koffert efter mig i jakten efter en kupé med minst en plats för mig. Tillslut hittade jag en kupé med två pojkar i. den ena låg ihop kurad och sov, den andra stirrade ut genom fönstret.

Jag knackade på dörren, den svarthåriga vände ansiktet mot mig medan den sandfärghåriga sov vidare. Den med svart hår borrade in sina stålgrå ögon i mina hazzelnötsbruna. Jag öppnade kupédörren, och kikade in.
"Kan jag sitta här?" frågade jag.
"javisst, han där..." han pekade på den sovande pojken, "...är inget vidare sällskap just nu." sa pojken och gjorde en gest att jag skulle sätta mig mitt emot honom, så jag gick in, lade upp kofferten på en bagarsehylla och satte mig där han hade pekat.

"Vad heter du? jag är James Potter" sa jag och räckte fram handen så att han skulle kunna skaka den.
"Du är renblodig va? jag är Sirius Black." sa han och fattade tafatt min hand och skakade den.
Black? BLACK! det tog ett tag för mig att smälta chocken och jag fick fram några ord,
"black? som i den gamla ärevördiga släkten black?"
"eh... ja, men jag är inte som dom!"

det knackade på dörren, jag och Sirius vände våra huvuden mot ljudet och fick se en tjock, liten råttliknande pojke med ljust, nästan vitt kort hår och vattniga blå ögon. Han öppnade dörren och kikade blygt in.
"K-kan j-jag-g si-it-tt-a hä-är-r? stamade han nervöst.
"javisst kan du det." svarade jag. "jag är James Potter."
"Och jag är Sirius Black." sa Sirius.
"hej, jag är Peter Pettigrew, Black? sa du?" sa Peter och lät lite säkrare på rösten. Han tittade med stora ögon på Sirius.
"Jag är inte som dom andra i min släkt!" skyndade Sirius att försvara sig.
"Okej" sa Peter och steg in i kupén, lade sin koffert på en av bagarsehyllorna och satte sig ner på ett säte.

"Vem är det?" frågade peter och pekade på den sovande killen, jag visste inte det heller så jag tittade på Sirius för att få svar.
"vet inte, vänta så ska jag kolla, på namnskylten på hans koffert..." sa Sirius och kollade.
"Remus John Lupin, står det." sa Sirius. mycket riktigt stod det stämplat på kofferten: Mr. Remus John Lupin.

Senare så satt jag,Sirius och Peter och spelade knallkort, Remus vaknade inte en ända gång men gnydde till då och då.

"nånting från vangen, pojkar?" sa en mjuk kvinnoröst från dörren.
"gärna!" svarade jag och hoppade upp från sätet och köpte: fyra chokladgrodor, en påste med bertie botts bönor i alla smaker, åtta pumpakakor och massa andra godsaker.
"Vill ni ha något?" frågade jag.
"gärna" sa peter och sirius samtidig och jag gav dom lite av mitt godis.

under resten av resan så åt vi av godiset och spelade knallkort och hade kul.

Bra! skriv meer!

meer!

Älskar marodörerna ! fortsätt

kapitel 2: Soteringen.
REMUS LUPINS PERSPEKTIV:
Oj vad det skakade, jag tänkte att det är ingen fara. Jag kände mig blöt, Usch! en flodvåg?

Jag slungades tillbaka från drömen, jag kunde inte hejda ett arg morrande som steg ur min strupe, men jag kom på mig och slutade tvärt, satte mig upp och jag såg att jag var genomblöt, hur hade jag blivit det? Jag ställde mig upp och skakade av mig det mesta av vattnet som ett djur av ren reflex.

Jag tittade upp och mina bärnstensfärgade ögon mötte tre par nyfykna och busiga ögon. Den ena hade svart rufigt hår och hazzelnötsbruna ögon, som var inramade av ett par runda glasögon och var lång och gänglig. Den andra hade långt svart vågigt hår med stålgråa ögon, det var pojken jag sätt på stationen. Den tredje var kort och tjock och liknade en råtta lite med vattniga blå ögon.

Pojken med glasögonen höll i en trollstav, det var säkert han som hade sprejat ner mig med vatten.
"Det är dags att gå av nu!" skrattade han och dom började gå av tåget med ett par självsäkra flin klistrade i ansikterna - förutom den råttliknande pojken som tittade med beundrnde ögon på dom andra - och jag följde efter dom.

SIRIUS BLACKS PERSPEKTIV:
"Ska vi väcka honom?" frågade James
"Javisst!" sa jag, Peter gick fram till Remus och skakade honom så hårt han kunde men inget hände.
"Jag vet, jag kan en formel som Mor har använt en gång för länge sedan! en trollformel som gör att det sprutar vatten från staven!" utbrast jag.
"Vad bra! vad heter den?" flinade James och drog fram sin trollstav.
"Aquamenti." svarade jag och flinade.
"Okej" sa James och höjde trollstaven. "Aquamenti!" sa James högt och tydligt, en kaskad av vatten for ut ur James trollstav rakt på Remus som blev dyblöt.

Helt plötsligt hörde vi ett högt morrnde, jag ryste, det var ett av de hemskaste ljud jag någonsin hört, det kom från Remus. Ljudet avbröts tvärt, och Remus satte sig upp, kollade på sina kläder, reste sig upp och skakade av sig vattnet som ett djur, konstigt! Remus tittade upp, granskade oss han blängde sedan på James en sekund. Remus hade Bärnstensfärgade ögon.
"Det är dags att gå av nu!" skrattade James och vi gick med skälvsäkra flin klistrade i ansiktet ut ur tåget.

JAMES POTTERS PERSPEKTIV:
Vi gick skrattandes mot en jättestor man som ropade:
"Förstaårselever hitåt! kom me här nu! förstaårselever hitåt!"
Vi följde efter honom på en en stig, och sedan skulle vi tydligen hoppa upp i ett par båtar som skulle ta oss till hogwarts, jag, Sirius, Peter och Remus hamnade i samma båt. Synen av hogwarts var häftig, skolan tornade upp sig över oss med sina höga torn.

Vi blev inlädda i slottet av en häxa som hade svart hår uppsatt i en knut, hon var tydligen Professor Mcgonagall, hon lädde in oss till en stor sal som det fanns fyra bord som det satt elever på - det var dom fyra elevhemmens bord: Gryffindor, Slytherin, Hufflepuff och Ravenclaw - dom vände sina ansikten mot oss som skulle soteras, om man tittade upp - vilket var just det jag gjorde - såg man en sjärnbeströdd himmel.

Jag vände ner huvudet och fick syn på en rödhårig kalufs längre fram, hon stod brevid en pojke med flottigt svart hår. Professor Mcgonagall placerade en trasig hatt på en pall, den skulle sotera oss, Soteringshatten öppnade munnen och började sjunga:
ni tycker kanske inte jag är vacker,
Men döm ej efter vad ni ser idag,
Jag lovar att äta upp mig själv om ni kan finna någon hatt mer klok än jag.
Behåll ni gärna era svarta plommonstopp,
Och era höga hattar som ser fina ut,
För jag är Hogwartshatten som sorterar,
Och därför slår jag alla andra utan prut.
Det finns ej något dolt i era tankar som inte genast jag kan uppenbara,
Sätt mig på huvudet, och jag skall säga i vilket hem ni helst bör vara.
Ni kanske passar bäst i Gryffindor,
Där folk med mod i bröstet lever,
Vars djärvhet, kraft och tapperhet,
Dem skiljer ut från mängden av elever;
Ni kanske hemma hör i Hufflepuff,
Där rättvisa och sanning styr,
Ja, Hufflepuffarna är trogna och lojala och aldrig någon möda skyr;
Måhända är ert hem det visa Ravenclaw,
Ty den som lärd och kvicktänkt är och har ett gott och klart förstånd,
skall alltid sina likar finna där;
Eller måhända ni i Slytherin Skall era sanna vänner finna,
Där sluga rävar nyttjar alla knep att sina mål och syften vinna.
Så sätt nu hatten på! Förfäras ej!
Grips ej av frossa! Ty jag kan lova att (fast jag inga har) ni är i säkra händer,
För jag, jag är en hatt med tankegåva!

Alla i hela salen bröt ut i applåder efter sången och hatten bugade för borden i tur och ordning. Jag kommer säkert hamna i Gryffindor!
"Helen Abbott!" sa Mcgonagall, en kort flicka med lockigt, blont hår snubblade fram till pallen, satte sig och tog på sig hatten. det var tyst några sekunder innan hatten ropade:
"HUFFLEPUFF!" och Hufflepuff bordet applåderade.
"Sirius Black!" sa Mcagonagall, Sirius blev blek men tog mod till sig och gick fram till hatten och drog på sig den. Det blev än väldigt lång paus, minst en minut.
"GRYFFINDOR!" förkunnade hatten. Jag blev helt chockad, jag trodde att han skulle hamna i Slytherin inte Gryffindor. dom på Gryffindorsbordet var för chockade för att kunna applådera, detta var första gången en Black hade hamnat i Gryffindor. Sirius var också chockad, han satt på pallen som förstenad och hatten satt kvar, han reste sig långsamt upp, och gick sakta bort mot Gryffindor bordet och några applåderade lite smått.

"Lily Evans!" sa Mcgonagall, personen jag hade sätt förut med en rödhårig kaluffs gick bort mot pallen, hon hade de vackraste ögon jag sätt, smaragdgröna var dom. Hatten skönk ner framför ögonen på henne, det blev tyst några sekunder.
"GRYFFINDOR!" ropade hatten ut. Gryffindorarna applåderade.
"Remus Lupin!" Remus gick närvöst fram till pallen och satte säg. Det var tyst i en halv minut innan hatten ropade:
"GRYFFINDOR!"
"Peter Pettigrew!" Peter snubblade fram till pallen. det blev tyst några sekunder.
"GRYFFINDOR!" ropade hatten.
"James Potter!" sa Mcgonagall, jag gick självsäkert fram och drog på mig hatten.

Hatten han knappt nudda mitt huvud innan den ropade:
"GRYFFINDOR!" och jag gick mot det applådernade bordet och sjönk ner vid Sirius, Remus och Peter.

några stavfel som skönk istället för sjönk och chokad istället för chockad, men annars var det jättebra! meeeeeeeer!